Vad ska man göra när man börjar känna att man tänder på tjejer? Är gift och har barn och hela kittet, men längtar så efter att få känna en tjejs händer på en. Och längtar efter att få tillfredställa en tjej. Har alltid tänt på sex mellan tjejer typ i p-rullar och så . Längtar, men vad ska man göra när man inte kan uppfylla sin fantasi? Man lever ju bara ett liv.
Tråkigt att det är massa som läser inlägget men inte har nåt att säga :(
Är i samma sits, vill prova tjejsex men vågar inte och vet inte vart man ska börja. Och bara tanken på att ligga med en tjej får mig att få tusen komlex.
Jag tror det är vanligt att man kan tända på samma kön utan att nödvändigtvis känna att man blir förälskad. Alltså att det finns massor av män och kvinnor som har sexfanatasier och vill testa sex med samma kön. Men sedan är det väl andra saker som spelar in om man faller för någon. För min del så tänder jag på män men jag kan samtidigt inte säga att jag inte skulle kunna bli kär i en kvinna. Ja svårt att förklara och ge något bra råd. Är du fortfarande kär i din man?
Alltså jag förstår att du funderar över otrohetsproblemet men det är väl som alla annan form av otrohet - du är sugen på någon annan än din man men det är bara du som kan avgöra om det är värt det. Känner du däremot att du är homosexuell och vill leva med en kvinna så finns det nog inget annat alternativ än att berätta det och skilja sig.
Alltså, det här ÄR ju ett problem. Jag vill också ligga med tjejer ibland. I vissa perioder mer än andra. Jag har valt att leva med en man, men det sexuella suget efter kvinnor försvinner inte. För mig är det två helt skilda saker, att ligga med en kvinna och att ligga med en man, och när jag gör det ena eller det andra börjar jag till slut att längta efter det jag inte får.
Nu har jag inga planer på att vara otrogen. Jag har valt det jag har valt och jag tycker det är värt det, men däremot tycker jag att det så sällan talas om att detta faktiskt kan vara jobbigt.
Brukar försöka tillfredsställa mina behov av att titta på lesbiska porrfilmer, men ja... huden saknar ju den äkta beröringen också.
Jag älskar min man så det är inte det, jag vill bara ha sex med en tjej, inget förhållande.
Alltså, det här ÄR ju ett problem. Jag vill också ligga med tjejer ibland. I vissa perioder mer än andra. Jag har valt att leva med en man, men det sexuella suget efter kvinnor försvinner inte. För mig är det två helt skilda saker, att ligga med en kvinna och att ligga med en man, och när jag gör det ena eller det andra börjar jag till slut att längta efter det jag inte får.
Nu har jag inga planer på att vara otrogen. Jag har valt det jag har valt och jag tycker det är värt det, men däremot tycker jag att det så sällan talas om att detta faktiskt kan vara jobbigt.
Brukar försöka tillfredsställa mina behov av att titta på lesbiska porrfilmer, men ja... huden saknar ju den äkta beröringen också.
Jag kan bli kär i både män och kvinnor, men för mig är det lättare att bli kär i män eftersom det livet representerar en annan slags enkelhet. Det kanske låter konstigt, men det är enklare att ge efter för känslor när det gäller män. Blir jag kär i en kvinna måste jag först fundera igenom om det verkligen är värt det, om jag vill leva det livet och allt vad det innebär. Fast... det där går också i perioder. När jag känner mig mer hetero än homo så är ju heterolivet det enklaste valet, men när jag känner mig mer homo än hetero så känner jag ju mig bekväm med homolivet också. Jag tillhör dessutom båda "kulturerna" när det kommer till vänkretsar vilket innebär att jag söker mig till olika vänner beroende på hur jag identifierar mig för tillfället.
När det gäller sex så tänder jag nog ganska lika, fast här är det också enklare att ta till män. Jag tänder sällan på folk som jag bara ser utan det måste till en personlighet så ja, det gäller enskilda människor och inte män eller kvinnor i allmänhet.
Det blir lite rörigt det här. Har nog aldrig reflekterat över om jag kan vara förälskad i två av samma kön på en gång, men när jag funderar på det så tror jag inte det. Däremot kan jag dras till både en man och en kvinna under samma period. Lustigt, har aldrig tänkt på det förut.
För mig är det helt klart inte samma sak att vara med en man och en kvinna och jag tycker det här är det stora problemet med att vara bisexuell (i alla fall för mig). Gräset är inte grönare på andra sidan, men på ena sidan finns det hallonbuskar och på andra sidan äppelträd. Kan vara enormt förvirrande ibland.
Och för att inte sno tråden helt av TS så skulle jag rekommendera att försöka få utlopp för känslorna genom fantasier och (bra) lesbisk porr. Om det inte funkar så kanske involvera din man i dina fantasier? Det kanske är en av hans med? Frågan är ju bara hur långt du själv är villig att gå.
Tack för snabbt svar! Roligt att se nån med så många lika erfarenheter och även snarlika funderingar kring hur man bäst förhåller sig. Mig har det hjälpt ofantligt att ha fått kontakt med "likasinnade" via nätet i olika sammanhang. Jag är inte öppen med min bisexualitet och ser ingen nytta med det i nuläget heller. Jag har dock några vänner IRL som vet och som jag kan prata med.
Det jag stör mig oerhört på är när folk utan insikt snor sig med begrepp som "kär i personen, inte i könet" för det är inte så enkelt för alla bisexuella. Jag är en samvetsgrann och i botten monogam person som inte tar lätt på otrohet men ändå - problemet ringar du ju enkelt in genom det du skriver om att det sällan skrivs om hur jobbigt det är att ha det såhär - att vilja ha ett förhållande med den man man älskar men att samtidigt känna ett så stort behov av den där kvinnan ibland, den där kvinnan som på intet sätt hotar relationen med mannen eftersom behovet av både ock är så påtagligt.
Avundas dem (för de finns, de är inte så få heller!) som har möjligheten att få en kombination att fungera. Önskar mig det men i nuläget är det relativt osannolikt.
Skriv gärna igen! Du har inte en anonym mailadress för lite vidare diskussion (och då menar jag diskussion, det här är inget raggförsök 
får man ju tillägga för att undvika missförstånd på alla håll).
Nej, jag har för tillfället ingen anonym mailadress - har du?
Det är mycket som det inte talas om när det gäller bisexualitet. Hos många som är antingen hetero eller homo anses bisexualitet vara ett låtsastillstånd och jag har upplevt det som lite skämmigt att berätta om min sexuella läggning. Kanske bryr jag mig för mycket om vad andra tycker och tänker, men jag har ofta känt det som att andra kanske uppfattat mig som någon som FÖRSÖKER vara cool. Och att berätta för killar har ju bara varit helt fruktansvärt, då många bara uppfattar det som "jävligt coolt". (De killarna åker förresten direkt i papperskorgen.)
Nu lever jag i en heterosexuell relation och allt jag gör blir helt plötsligt så jävla legitimt. Nu har jag äntligen valt "rätt". Folk som VET att jag identifierar mig som bisexuell verkar knappt kännas vid detta nu. Dessutom känns det som jag har "svikit". Det är nog också något som många öppet bisexuella får handskas med - väljer man att leva heterosexuellt "sviker" man hbt-kulturen för det heterosexuella förhållandets fördelar och väljer man att leva homosexuellt så är bisexualiteten bara en identitet man slänger sig med därför att man inte "vågar erkänna" att man är homo, alternativt att man egentligen är heterosexuell men försöker spela cool. (Det är såklart inte såhär jämt och överallt, men rätt ofta enligt mina egna erfarenheter.)
Att det inte har talats om de här sidorna av bisexualiteten har gjort att jag har haft väldigt svårt att identifiera mig med bisexuella. Men nu är jag gammal och klok (haha) och det gör inte så mycket längre eftersom jag har kommit underfund med hur det är och känns för mig. Synd att inte ha lite guidning och backning i ungdomen dock.
Ni säger så kloka ord. Tack! Kram
Det känns skönt att höra att fler är i samma situation, att man inte är ensam. Det här är nåt som upptar mina tankar dagligen. Frågor snurrar i huvet som att : ska jag berätta? Eller inte? Är det bara fantasier? Eller är detta nåt jag "måste" göra?
Min man vet sen vi blev tillsammans att jag har velat haft sex med en tjej, men det är inget vi diskuterat dom senaste åren för att jag inte vetat vad jag ska säga. Vi har varit tillsammans i 9 år. Det är liksom svårt att komma nu och säga att jag vill vara med en tjej.
Vi har ett jättebra förhållande och vårat sexliv är toppen, så det beror inte på det. Jag är rädd att han ska bli sårad och att han inte kan se mig på samma sätt som förrut om jag berättar vad jag känner.
Tack för att ni tar er tid att svara! Kram
Om jag som man får hoppa in här i debatten, så upplever jag samma frustration, för jag vill ha sex med män. Gärna tillsammans med min fru och gärna med henne i centrum en del av tiden, men jag känner mig väldigt bisexuell. Jag har pratat massor med henne om detta, försökt gå på terapi och parsamtal kring det, men allt leder bara fram till att jag måste välja mellan att skiljas från min fru eller att någon gång ibland ha sex med killar.
Själv skulle jag varken stoppa min fru från att ha sex med en annan tjej eller en kille om hon informerade mig innan och invigde mig i sin upphetsning över sina "äventyr". Men min fru säger: "allt eller inget".
Så jag får väl bita ihop. Porrsurfa och smyga resten av livet med mina drömmar...