• Anonym

    Sexmissbruk

    Är det någon här som lever med en sexmissbrukare eller en fd sexmissbrukare?
    Eller har du själv varit det?

    Hur är det att leva tillsammans med någon som har eller har haft ett sådant missbruk? Hur klarar man det som anhörig? Vad finns det att få för hjälp? Hur klarade ni igenom detta? Hade han/hon svårt att erkänna sitt missbruk och vilka kategorier hade personen i detta missbruk (porr, överdriven onanering, sex med andra osv).

    Hur stor är risken för återfall???

    Vill höra eran historia!

  • Svar på tråden Sexmissbruk
  • Anonym

    Puffar i hopp om att någon har varit med om liknande och vill berätta sina historier. Både den som har varit sexberoende samt anhöriga till sexberoende.

    Behöver verkligen era historier!!!!!

  • Anonym (anhörig)

    Hej,
    Jag har nyligen upptäckt att min man är sexuellt dysberoende. Är väl mitt i kaoset skulle jag säga men hittils känns det som om jag vill fortsätta att leva mitt liv med honom.
    Han har påbörjat en behandling på dyberoendekliniken i sthlm och där finns även anhörigmöten. Jag har hunnit delta i två möten och det kändes otroligt skönt att få känna att man inte var ensam i världen med det här...

    Gå in på dysberoendekliniken.se och läs mer.

    Vet nog än så länge inte mycket mer än dig om detta men jag tror på att man kan tillfriskna från det här även om det kommer att ta tid. 

    Lycka till 

  • Anonym (jag tyvärr)

    Jag lever med en man som är sexmissbrukare. Han har alla de problem som du nämnde och går också på klinik men innom landstinget. När jag kom på det för fem månader sedan så erkände han nästan allt direkt. Han nekade tills han insåg att det inte funkade längre. Det går upp och ner, kan inte säga att jag kommer att leva med honom, det är för tidigt för att veta det. I börjar var det nästan lättare än nu, nu börjar förnuftet komma och sanningen kryper sakta upp för en... Efter all förnekelse, chock så när man landar då börjar det jobbiga. Jag har sagt att jag ska ge det ett år sen får vi se var jag står, jag ville inte göra något drastiskt då vi har barn och hus. Men det är inte lätt... varje dag är en kamp och tack vare att vi pratar ofta om känslor, det som hänt, hur vi mår så går det frammåt, det går inte att lägga detta bakom sig och tro att det går att glömma, glömma tror jag aldrig att man gör, lita på honom gör jag inte, vet inte om jag kommer göra det igen... älskar honom? hm, vet inte, jag är arg, hatar det han gjort, men hade jag hatat honom hade jag nog inte orkat stanna.


    Det finns många sidor på nätet, dysberoendeklinikens sida är bra, de länkar till många andra bra sidor med tester för missbrukare osv. Familjerådgivning och terapi även för den som är anhörig är också viktigt... Det finns en bok, casanovas kvinna tror jag den heter, en bra bok om sexmissbruk. Återfall är nog vanligt vad jag läst, vi har inte hamnat där ännu vad jag vet, man är ju rädd att han ska fortsätta och att dölja det bättre denna gång.

    Fråga gärna om du undrar något.

  • Anonym

    Vad kostar ett sådant möte på en klinik?

    Och om ni vill, hur kom ni på att eran partner hade ett beroende?

  • Anonym (anhörig)
    Anonym skrev 2010-08-23 17:55:29 följande:
    Vad kostar ett sådant möte på en klinik?

    Och om ni vill, hur kom ni på att eran partner hade ett beroende?
    Det kostar en del, runt åttahundra kr, men vad jag kan se så har det lönat sig hittills.

    Jag har väl egentligen vetat om under hela vårt förhållande att det har funnits ett visst missbruk men blundat lite och dessutom de gånger jag har ställt mot väggen fått höra att jag är paranoid. (vilket man i och för sig har blivit till slut men med rätta) Man ska nog med facit i hand alltid lita på sin magkänsla tror jag.

    Jag har hittat spår i datorn bl.a, och nu senast bl.a en mailadress som tydligt sa vad den var till för.

    Jag ställde återigen "mot väggen", frågade om han ville skiljas, berättade inte vad jag hittat, och han erkände direkt.  Jag tror att han insåg att det den här gången var droppen och att jag nog inte hade stannat om han inte erkänt. Det hade under den sista tiden dessutom eskalerat och det var som en lättnad för honom att allt kom fram nu.

    Nu har vi gått ett tag på behandling båda två, i olika grupper, och det går upp och neer men mest framåt. Det känns hoppfullt igen!

    Jag önskar ingen i världen den här sjukdomen eller en partner med densamma men jag tror stenhårt på att det går att tillfriskna ifrån den och att man kan leva ett lyckligt liv även efter en sån här tragedi.

    Hoppas att det var lite på vägen...

    Pratar gärna mer och är bollplank, kan jag också behöva ;)
  • Anonym

    min partner har samma problem, men hans sexmissbruk är mest på internet. han pratar sex med andra tjejer. under de två åren vi vart tillsammans så har det vart nästan 100 tjejer han pratat med. dock bara ett fåtal som han vart otrogen med på riktigt. han ska prata med en psykolog och har tagit bort allt som har med internetsidor och liknande att göra. vad mer kan man göra? kan man börja lita på en sån person igen? Hur ska man kunna veta att han slutar med det på riktigt och för alltid? hur gör man för att förhindra återfall? Vi har barn ihop så jag vill verkligen, verkligen, verkligen att allt ska bli bra. men kan han inet sluta så vill jag inte vara med honom.

  • Anonym (anhörig)

    Jag kan rekommendera dysberoendekliniken, de är grymma.
    Kan man lita på honom igen? Jag vet inte men jag hoppas verkligen det. KOmmer inte att vilja leva ett liv i oro och misstanke men det kommer att ta tid och det måste man nog vara beredd på.
    Ska aldrig tvivla på min magkänsla igen heller...Den har nog alltid haft rätt, trots att jag blivit itutad att den inte stämt. Det är ju en del av deras problem, att skylla ifrån sig och ljuga. Nu tror jag inte längre att det är jag som är knäpp och paranoid.

    Lita på dig själv och gör det som känns rätt för dig och ditt/dina barn

  • Anonym (sambo/anhörig)

    Hej

    En till i samma sits här! Har vetat om min sambos missbruk i ett halvår, sedan det uppdagades har vi lite lärt känna varandra på nytt - på gott och ont. Just nu är det väldigt bra, han har varit nykter i ca 7 veckor vilket är längst hittils. det är både jobbigt och bra. Bra för att det går bra men jag bara väntar på att han ska trilla dit igen.
    Han går på SLAA och jag pushar för att hans ka få mer professionell hjälp men han har svårt att komma till skott.
    Tillit är något som jag har och kommer att ha väldigt mycket problem med, nu och långt in i framtiden. När han har ljugit sig igenom ett förhållande i över två år så är det långt till att jag ska lita på honom igen. Just nu fungerar vi i ett vakuum där jag har koll på i princip allt han gör. Det är ingen lösning för resten av livet men en lösning som ger oss en möjlighet att börja på ett bättre liv tillsammans och bygga upp något som fungerar från grunden.

    Om någon känner för mejlkontakt så finns jag på anonymanhorig@gmail.com, jag vill gärna ha närmare kontakt med andra i samma sits.

  • Nathalie1992

    Finns ni medberoende kvar här i tråden?

    Skulle behöva någon att bolla lite tankar med då min pojkvän är sexmissbrukare.

Svar på tråden Sexmissbruk