Efterlyser positiva berättelser

Jag är uppvuxen i en lycklig styvfamilj.

Min mamma gifte sig med min styvpappa som hade en dotter redan, två år äldre än jag. De fick två gemensamma barn. Min styvsyster bodde mest hos sin mamma men var hos oss varannan helg och under lov. Vi hade roligt ihop och jag längtade alltid efter att hon skulle komma.

Sedan är det klart att det inte alltid var så lätt för min mamma, när min styvsyster var hos oss blev det alltid lite "fest" av det och min styvpappa lät henne få sin vilja igenom ganska mycket. De tyckte om varandra men det blev en hel del missförstånd också. Det problemet tror jag inte ni kommer ha på samma sätt eftersom barnen är hos er halva tiden, det är lättare att få vardag i det hela då.

De vuxna - alltså min och hennes mamma och vår pappa- kom bra överens och umgicks som vänner- det är väl inte så vanligt men bidrog naturligtvis till att allt kändes så normalt eller vad man ska säga.

I vuxen ålder adopterade min styvpappa mig, det var vad som kändes mest riktigt för alla inblandade.