Efterlyser positiva berättelser

Jag som styvförälder bor i en lycklig familj! :) Barnen vet om att jag älskar dem lika mycket som jag älskar deras pappa! Och jag är gift med deras far (har förklarat vad det betyder för MIG)!

Jag hämtar dem en gång i veckan och barnen ser fram emot den dagen som jag kommer och hämtar. De kommer springande mot mig på skolgårdarna och vi ligger och myser i sängen på natten när de är sjuka!

Din sambos relation till dina barn är det enda som ska spela roll för honom! Jag tog på mig för mycket ansvar för att sedan avsäga mig ansvar och sedan ta på mig så mycket jag var bekväm med! :) Första året var ganska tufft. Barnen kom inte ihåg något själva och man var tvungen att dubbelkolla de packade väskorna (risken fanns att de var uppe på natten och letade efter något i väskan). Och allt var så stressigt.

Jag har själv förstått att jag inte kan vara den nya kvinnan i familjen utan jag får backa och vara "den extra vuxna" i familjen! :) Allt blir så mycket lättare då! Jag rekommenderar din sambo att tänka sig själv som en slags morbror istället för en fadersfigur (läs INTE pappa). Då lättar trycket en aning! :)

Bonusskap handlar även om hur ni två resonerar kring uppfostring. Jag och min man har mycket samma syn på uppfostran. Och det underlättar mycket! På kvällarna diskuterar vi vad som hänt under dagen/kvällen. Om där var något som man undrade över eller tyckte att man var för sträng på! :)

Om bonusföräldrarskapet inte är underbart så får man ändra lite på det bara! :) Den biologiska föräldern får nog se sig som ensamstående med lite avlastning i början! :)