Är jag en elak svärdotter?

Hade tänkt skriva i nästa mail att jag menade inte att dn hon gjort inte va unik men att jag vill ha en dopklnning som är bara min dotters o som hon får behålla o i sin tur anvnda till sina barn om hon vill. Vill hon inte är det ok men hon ska iaf ha möjligheten. Den hennes farmor virkat blir ju inte hennes utan sen måste vi kanske i vår tur lämna vidare till svågern den dan han får barn.

Ska göra det direkt

Så här skrev jag i nya mailet:
"Hej igen
Kände att jag måste förtydliga mig för det jag skrev var nog lite klumpigt. Givetvis är klänningen du virkat också unik. Klänningen grannen syr blir dock speciellt till Hannah, en klänning som hon i sin tur får behålla och (om hon vill) använda till sina barn så småningom. Det blir en klänning som kommer ha hennes namn på sig. Hoppas du förstår hur jag menar och inte tar illa upp."

Lät det bättre? Har ju försökt förklara då hur jag menar

Japp, och nu hade jag fått svar från henne där hon skrev att hon inte alls tog illa upp och förstod hur jag tänkte. Men också att vi hade valmöjligheten. Så det blev bra

Jag förstår hur du tänker. Så tänker jag också i vissa fall. Nu är det kusiner hon i bästa fall kommer träffa nån gång om året som har använt klänningen, alltså inga hon kommer få närmare kontakt med eftersom hennes far pratar med sin syster ungefär lika ofta bortsett från lite kommentare på facebook. Hade det varit närmare kontakt hade jag nog känt att det var riktigt roligt att ha klänningen just som gemensam nämnare för samhörighet, men som det är nu så känner ingen av oss en samhörigheten och närheten.

Men i många fall är jag som du, vill ha saker just för att det är tradition och lite historia i det hela

Hon sa att hon inte tog illa upp. Hon har iofs själv sagt att det känns lite konstigt att vara farmor. Att hon tycker man är mycket närmare som mormor och mormor är hon ju också. Därför tror jag hon skulle blivit sårad om hennes dotter inte velat använda dopklänningen till sina barn men reagerar inte riktigt likadant nu.
Hon skämmer bort barnbarnen lika mycket men tror ändå hon känner sig närmare sin dotters barn på ett sätt eftersom hon dessutom kan träffa dom när hon vill. Jag känner likadant, en mormor är närmare på ett sätt, antagligen för att jag växt upp så. Sen vet jag att i vissa familjer står farmor bra mycket närmare än mormor.

ÄH! Svammel från min sida nu. Iaf, hon sa att hon inte tog illa upp och det tror jag inte hon gjorde heller just utav hennes syn på mormor och farmor, dvs att mormor står närmare på nåt sätt

Jo det är absolut kul med arvegods också. Definitivt. Och det är helt ok att gå OT här för tråden ligger inte i KR

I detta fallet är det nog dessutom ännu svårare för henne. Graviditeten var ett hoppsan så vi hade aldrig träffats förr. Träffade henne första gången strax innan jul och då led jag av kraftiga graviditetskräkningar och hade inte ätit nåt på 8 dagar (blev inlagd ett par dagar senare) så jag var knappt vid medvetande. 2:a gången vi träffades var jag piggare, det var vid påsk. När hon väl träffade lillan första gången var det alltså bara 3:e gången vi träffades så vi känner ju inte varandra... Jag uppdaterar med nya foton nästan dagligen på FB och i min blogg så hon ska kunna hänga med. Skriver även där om det hänt nåt speciellt eftersom jag vet att hon följer med där och hon tackar emellanåt för att jag uppdaterar så hon inte missar så mycket fast hon bor i Norge. Nu kommer hon väl nästa gång i skiftet okt-nov. för då ska det bli barndop. Men då är där massa andra släktingar som kommer vilja dra i lillan också så det blir ju mer konkurrens om uppmärksamheten då. Dessutom konkurrens med släktingar som träffar henne mycket oftare, t.ex. mormor... Får väl se hur det går. Vi är ju vuxna människor allihop men det är ju aldrig någon garanti...

nja, den e inte klar än, men jag hade uttryckt redan innan erbjudandet att jag ville ha en helt egen tillblillan o att grannen skulle sy den