I väntan på ett RB...

Jag är inte i din sits men jag vill bara ge dig lite stöd och styrka. Jag hoppas att jag kommer vara i din sits någon gång i framtiden som blivande adoptivförälder. I alla faser så finns det ju saker som är tunga såklart men tänk vad härligt att ni kommit så långt i processen och att det inte handlar om lång tid nu sett till helheten.

När han väl är här kommer det vara värt all möda, även om det känns svårt och långsamt just nu!

- Lo

Känner som du. Har en liten pojk i Estland som vi hälsade på under semestern. Nu kan det dröja fram till jul innan vi får åka och hämta honom Vet inte hur jag ska fördriva tiden.

Visst det kan gå fortare men det är inget man vågar hoppas på.

Befinner mig inte i din situation längre men jag har full förståelse över att det känns svårt.  Hur länge har ni väntat nu sedan BB, TS?Vi behövde inte alls vänta så länge som Snoopy skriver om, vilket måste vara fruktansvärt, utan bara tre månader och det tyckte jag var jättetufft. Stor kram till alla er som väntar!

Hej!

Jag är inte heller riktigt där just nu, men har varit. När vi väntade på RB från Korea fick vi vänta i 13 veckor vilket var bland de längsta väntetiderna det året. Och det är ju ingenting mot t ex Taiwan, indien och uppenbarligen Estland också. Mitt bästa tips är att inte sätta livet på paus även om man väntar. Boka in roliga saker även om man inte vet om man får avboka när man får RB. Man måste ha småsaker att se fram emot. Och får man avboka - so what - det är ju för en roligare sak. Och de eventuella pengar man förlorar på en innebrunnen teaterbiljett kan man lägga till slutnotan. Och du, de har inte tappat bort er ansökan i Korea. Sådan konspiratoriska tankar hade min man också, men väl hemma var det som om väntetiden aldrig funnits.

Hej!

Jo här har du en till som går och väntar, vi fick ju vårat BB 6 juli och ni 30 juni eller? Det längsta någon har väntat är enligt AC 3.5 månader...hmmm...hoppas det inte blir så för oss. Det har ju faktiskt "bara" gått 5/6 veckor men det är frustrerande att inte veta när man får åka och det lär ju bli snabba ryck sen när det kommer

Vi var och hälsade på våra vänner i helgen som precis kommit hem men en kille från Kina på snart två år, det var jättemysigt att träffa honom  :)

/C

Hej!
Jag förstår dig/er såå väl!
Förra sommaren den här tiden var jag faktiskt nästan helt under isen. Jag visste inte när jag skulle få hämta min flicka och varje dag/timme - ja nästan varje minut var jobbiga.

Jag har inte glömt hur det kändes och ärligt talat tycker jag att det var så jobbigt att kort väntetid mellan bb och rb skulle vara högt prioriterat om jag hade chansen att välja om jag skulle adoptera igen.

Men en dag så ringer de - och då har ni snart ert barn i famnen.
Går det snabbt när man väl får beskedet?

Been there, done that... så jag förstår mkt väl vad du går i genom. Jag tyckte den väntan var värst. Det är en lite konstig känsla oxå, för man har ju fått barn och blivit förälder så hormonellt samt känslomässigt är man ju redo men utan barnet så att säga.

Här är en till som har väntat - inte lika länge som de som adopterar från t.ex. Indien, men iaf tre månader. De var de längsta tre månader jag någonsin har upplevt. Det var hemskt! Men även i vårt fall gick det över. vi fick vårt RB, och världens mest underbare lille kille i våra armar! Han var värd varje sekund att vänta på!

Väntan mellan BB och RB är den värsta av alla väntetider i adoptionsprocessen, men även den går över. Your time will come!

Tack för era svar...
Ja, vi har ju bara väntat i 6 veckor lite drygt och många tycker säkert det är löjligt lite.Vi kommer säkert vara hemma med vår kille innan denna månad slut men det är ovissheten! NÄR ringer de....?

Trodde inte denna väntan skulle vara så jobbig. Kommer inte ihåg den som så jobbig förra gången men det är kanske det att man glömmer...? Sen var det ju att man fick RB rätt snart efter BB i Kina. Man VISSTE där.

Idag känns det dock bättre. Försöker se frammåt. Vårt RB kommer när det kommer.
På måndag börjar jag semester. Då ska jag njuta av fria dagar, sovmornar och en självgående tjej- så länge det varar...

Jag var i din sits i vintras. Väntade väntade väntade... Till slut ville jag hellre att de skulle säga att ni får resa i juli än att gå och hoppas på "nästa månad". Då hade man i alla fall VETAT o v kunna planera sitt liv under tiden. Som det var så ställde vi in allt annat i tron om att vi kansle inte skulle vara hemma. Vågade inte starta upp nya projekt på jobbet annat än de som var nödvändiga, ställde in årliga vinterresan till stugan i andr ändan av landet, avbokade weekendresor med vänner... Resebeskedet är nästan värre än barnbeskedet även om det kan ta ännu längre tid. Vi hade två resor framför oss i Ryssland så vi visste dessutom att vi sedan skulle få vänta IGEN på domstolstiden då vi fick hämta honom.

Men belöningen är att ni VET att ni snart får ett barn...

Föstår er verkligen, väntan är plågsam, det värsta jag har varit med om. Kan bara försöka skicka över lite styrka via familjeliv. Det kommer..

Efter nio långa månader kom äntligen vårt resebesked. Nu har vi varit hemma i 1 år.. Nästan overkligt

Håll ut
Lotta

Förstår dig. Har adopterat från Taiwan och vi fick vänta fem mån mellanBB och RB. Med första barnet gick det ganska bra för vi hade bara väntat på BB i tre månader så vi behövde lite tid att fatta och vi skulle bli föräldrar. Med barn nr två var väntan HEMSk vissa perioder.

Hej igen.
Vårt BB kom ju den 25 mars 2010 så väntan har varit otrolig lång hittills.
Nu är det ännu jobbigare eftersom vi var hos honom en vecka i juli och kramade, lekt, gosade med miraklet.
Kan säga att det var världens värsta avsked då lilleman stod på gången och vinkade med sin lilla hand varje gång vi vände oss om.

Nu har vi fått lite nya uppgifter som är väldigt vaga... Förhoppningen ligger på att bli tre i familjen i mitten på september Nu hoppas vi halvhjärtat på det!

Snoopy1974: Jag förstår verkligen känslan av att vinka hejdå till sitt barn och åka hem igen för att vänta vidare. I Ryssland är minst två resor ett krav. Vi åkte dit i januari, träffade sonen flera dagar och tackade ja officiellt, åkte hem och väntade på nästa resebesked... Åkte dit i maj igen och kom hem med honom hit i början av juni! Så när man räknar väntan borde vi väl räkna både inför första och andra... På sätt och vis var vi förberedda på det men det var fortfarande jobbigt. Fördelen var trots allt att vi lärde känna sonen (och såg att barnhemmet var rätt ok) och när vi åkte hem visste vi ännu mer VEM vi förberedde för. Eftersom han är ett SN- barn var vi då bättre förberedda på för vad som väntade. Vi kunde verkligen anpassa hans rum, kläder, hemmet och omgivningen på vad som väntade. Så när vi kom hem andra gången var allt klart.... Även om avskedet vid första resan inte direkt är ett lyckligt minne...

Det måste vara en hemskt jobbig väntan! Hur kommer det att det tar så lång tid? Det måste ju ligga i allas intresse att barn och föräldrar "får varandra" så snart som möjligt. Vad är det de gör under tiden?

Snoopy1974- jag hade aldrig klarat av att först få träffa mitt barn,lämna för att åka HEM igen o sen tillbaka igen. En anledning till att vi inte valde Ryssland. Måste vara fruktansvärt!!

Ja, jag undrar också varför det ska ta sådan TID??
Vi har ju godkännt  honnom ( i vår fall) o pappersarbete borde väl inte ta SÅ lång tid? 
Borde man inte prioritera att barnet kommer till sina föräldrar så fort som möjligt?

Här är det tyst som i graven.
Har lite tråkigt här hemma med vattenskador på huset nu så ett resebesked  hade varit en perfekt uppmuntran i allt elände. 
Enligt resebolaget jag pratade med så sa de att 8 veckor var vanligast till RB. Det innebär nästa vecka då. Hoppas,hoppas. 

Aima: Har ni bestämt vilket flygbolag ni ska åka med? Vi vet inte än, tycker det är lite krångligt att kolla vilket som är bäst/smidigast, men vi kommer nog att åka från Landvetter i alla fall, vi har närmast dit.

Ja, jag håller med! Vilken jobbig väntan! Vi har väntat i 5 månader nu sen vi fick barnbesked och nu har vi äntligen fått resebesked!! Kan inte komma ihåg att det var så här jobbigt förra gången, men det kanske det var...Men nu är flyg bokat och vi bara längtar

Ja, hur man står ut....? Det har varit fruktansvärt drygt! Känns inte som om man skulle vilja gå igenom det en gång till precis. Vi åker om 2 veckor