I väntan på ett RB...

Jag var i din sits i vintras. Väntade väntade väntade... Till slut ville jag hellre att de skulle säga att ni får resa i juli än att gå och hoppas på "nästa månad". Då hade man i alla fall VETAT o v kunna planera sitt liv under tiden. Som det var så ställde vi in allt annat i tron om att vi kansle inte skulle vara hemma. Vågade inte starta upp nya projekt på jobbet annat än de som var nödvändiga, ställde in årliga vinterresan till stugan i andr ändan av landet, avbokade weekendresor med vänner... Resebeskedet är nästan värre än barnbeskedet även om det kan ta ännu längre tid. Vi hade två resor framför oss i Ryssland så vi visste dessutom att vi sedan skulle få vänta IGEN på domstolstiden då vi fick hämta honom.

Men belöningen är att ni VET att ni snart får ett barn...

Snoopy1974: Jag förstår verkligen känslan av att vinka hejdå till sitt barn och åka hem igen för att vänta vidare. I Ryssland är minst två resor ett krav. Vi åkte dit i januari, träffade sonen flera dagar och tackade ja officiellt, åkte hem och väntade på nästa resebesked... Åkte dit i maj igen och kom hem med honom hit i början av juni! Så när man räknar väntan borde vi väl räkna både inför första och andra... På sätt och vis var vi förberedda på det men det var fortfarande jobbigt. Fördelen var trots allt att vi lärde känna sonen (och såg att barnhemmet var rätt ok) och när vi åkte hem visste vi ännu mer VEM vi förberedde för. Eftersom han är ett SN- barn var vi då bättre förberedda på för vad som väntade. Vi kunde verkligen anpassa hans rum, kläder, hemmet och omgivningen på vad som väntade. Så när vi kom hem andra gången var allt klart.... Även om avskedet vid första resan inte direkt är ett lyckligt minne...