När berättade ni att det var en ÄD???

Tack för ditt svar Miss Maple,
Jag önskar att jag kunnat berätta för mina föräldrar från början men jag har tyvärr inte en sådan relation till mina föräldrar. Jag är mer den som är den starka och stöttar när helst dom behöver det. Nu är jag mest rädd för att det kommer att bli jobbigt för dem, rädd för att dom kommer känna sig svikna och det är så nära tills bebisen kommer. Jag vill bara vara glad då och inte behöva känna skuld mot dem. Men jag vet ju att det är jag själv som satt mig i situationen.

Jag kommer definitivt att känna det som en lättnad den dag jag har berättat. Hoppas att det blir idag.

ungkvinna81: Varför väljer du att inte berätta för din mans föräldrar? Måste vara skönt att dina föräldrar redan vet.

Jag berättade för min mamma igår och hon tog det otroligt bra!!! Hon blev ledsen för hon kände att jag måste ha gått igenom en svår och jobbig period men hon kände fortfarande samma sak för bebisen och är så lycklig över att hon ska bli mormor igen 

Nu är det min pappa kvar att berätta för. Blir nog idag. Tyvärr över telefon då han bor långt bort.

Hej!
Jag har nu även berättat för min pappa och han tog det precis lika bra som min mamma och jag känner en sådan otrolig lättnad. Jag har även en nära vän som vet om detta men vi har valt att för tillfället inte berätta för fler.

Vi kommer att berätta för mina barn från mitt tidigare förhållande samt för barnet när det känns som om det är dags. Jag har läst om många (här på FL) som valt att tidigt berätta för sina ÄD barn och det har därmed inte blivit någon stor sak av det hela utan bara helt naturligt. Även under diskussion hos psykologen på Akademiska förstod vi att dom tyckte det var bra om man berättade tidigt för barnet (i den ålder då dom börjar fråga hur barn blir till och har ett intresse av att förstå). Jag är även rädd att barnet får informationen på något annat sätt än från oss så vi kommer att berätta i relativt tidig ålder...

Däremot håller jag absolut med om att detta är barnets information och ingen annans! Men om de närmaste i omgivningen vet om det så tror jag även att barnet kan känna en trygghet i det och inte känna sig annorlunda. Barnet i min mage är min och min mans barn på alla sätt och visst kan informationen användas mot mig i stunder av trots men jag har precis fått in en av mina flickor i den härliga tonårstrotsen och vet att allt kan vändas mot mig  

Viktigast av allt tror jag är att jag och min man är överrens och trygg med hur vi valt att berätta.