Svart-vitt?

Jag är en sådan där hemsk mamma som inte ammade mitt första barn, det gjorde helt enkelt för jäkla ont i mina bröst.

Jag hade också barnvakt tidigt ( mormor som jag litade på till 100%)

Har haft dom på dagis långa dagar tidvis.

Har faktiskt prioiterat sovtid,vuxentid mm regelbundet.

Har blivit rejält arg på mina ungar

Slarvat med maten emellanåt, korv o pommes :)

Nu är barnen 17 och 19 år.

Båda är mycket trevliga, självsatändiga, sympatiska individer som självmant hjälper till hemma, berättar saker i fortroende för oss, kommer till oss med sina bekymmer och funderingar om livet. Vågar erkänna att de faktiskt varit fulla !!

Nej barnuppfostran är inte svart vitt alls, det är en massa nyanser. Men om man som föräldrer mår bra är man också en bra föräldrer. Med detta menar jag att det inte är fel att ta en barnvakt till hjälp så man får sova ut/ umgås med sin partner som vuxen, koppla av med god mat osv.
Sitter man däremot som en utchasad in till döden trött och utless föräldrer som vägrar ta hjälp för det skulle inte vara rätt mot barnet ! Då tror jag man gör sitt barn en otjänst för de märker så väl om mamma/pappa inte mår bra och är glada.