30+ väntar barn i mars i stockholms innerstad?
Va härligt att läsa allt ni skriver! Visst är det obeskrivligt m den stora kärleken som slår till som en blixt, eller i vissa fall smyger sig på och växer o växer.
Det jag tyckte var jobbigast mitt i min "babyblues" var att jag längtade så fruktansvärt efter vår stora son. Precis som du skrev, saltis, han var precis bredvid, men ändå. Jag låg där m lillkillen och mitt hjärta höll på att brista när jag såg min andra älskling springa runt och jag inte kunde vara m honom. Sen när jag var m Ludvig så blev jag ledsen för att Julian kanske låg ensam. Jag har aldrig känt mig så otillräcklig i hela mitt liv. Ludvig är galet pappig och ibland tänker jag när jag ligger och pussar på Julian att det var jag och Ludvig för ngt år sedan, vad hände liksom, nu får man inte alls pussa som man vill. O så vill jag bara gråta. Tänk va känslig man blivit
. De känslor jag haft efter denna förlossning, den bergodalbanan kommer jag aldrig att glömma.
Idag har vi vägt lillen, nu ca 3700 "tung" och 52 cm, han växer så det knakar. Han är så fin! M Ludvig gick jag ju +2v så han var så torr, skrynklig o svullen. Denna er ut som en docka tycker jag. Skrev jag att han är blond o har mkt hår? Tydligen en ovanlig kombination. Dessutom är ingen av oss blonda
. Han är så lugn oxå än så länge, inte alls som storebror (eller har jag glömt första tiden?).
Golden, en bärsjal låter som ngt för dig! Som att stoppa tillbaks dem tryggt i magen en stund
.
Kram på er o njut nu!