Äggdonation vs. Adoption

Även vi kände att vi ville ha samma biologiska förhållande till barnet. Antingen skulle vi vara bio-föräldrar båda två, eller ingen av oss. Sedan visade det sig dessutom att vi båda hade nedsatt fertilitet, så varken äggdonation eller spermiedonation skulle ha känts som något självklart val. Till råga på allt har jag en missbildad livmoder, som gör att ägg har något svårare att fästa + att jag inte kan bära ett barn tiden ut. Nu funderade vi i ärlighetens namn inte alls på äggdonation (det här var för sju-åtta år sedan och då hade jag knappt hört talas om möjligheten), men om vi nu tänkt så långt så skulle vi nog ha insett att vi inte hade rätt förutsättningar.

Däremot känner jag minst en familj som har ett adopterat barn och ett som tillkommit genom äggdonation (dock donation från närstående, inte okänd donator utomlands). Det verkar fungera bra. Kanske blir det lättare i en familj som redan har behövt tänka ett extra varv kring det adopterade barnets ursprung. Man är liksom redan inne i att barn kan ha ett ursprung utanför familjen och att det kan leda till många tankar hos barnet.

Jag kan till viss del hålla med dig om att livet startar vid befruktningen, men jag ser det nog mer som att det är ett potentiellt liv. Det är ju långt ifrån alla befruktade ägg som verkligen leder till att det föds ett levande barn.

Hur ser du på alla de - troligen - befruktade ägg som inte kunnat fästa i min missbildade livmoder? I ungefär sju år från det att vi började försöka få barn så använde vi bara preventivmedel under något drygt halvår i samband med adoptionen av vår dotter och när vi var tillsagda att göra det inför två IVF-försök. När vi var på väg att adoptera kändes det nästan lite fånigt. Vi var ju så bombsäkra på att jag inte kunde bli gravid. Även om jag hade ägglossning och ägget blev befruktat så skulle det ju falla på att ett ägg inte kunde fästa. Med ditt sätt att se borde vi kanske ha använt kondom för att förhindra att inget ägg blev befruktat och sedan gick "till spillo" i min felformade livmoder. Fast det är ju en evig tur att vi inte tänkte så. Då skulle ju inte sonen ha kunnat bli till! Han kom som en överraskning, men oj så glada vi är över det nu.

Fast jag förstår inte ändå. I det ena fallet så låter man några ägg befruktas utanför kroppen och återför sedan det/de som har störst chans att bli ett barn. övriga kasseras (är det många ägg av bra kvalitet kanske man sparar några i frysen, men det blir nog nästan alltid ett eller flera ägg som måste kasseras, alternativt kan användas till forskning).

I det andra fallet har jag och maken oskyddat sex, väl medvetna om att ett ägg kan bli befruktat, men inte kommer att få bli till ett barn utan "kasseras" av min kropp.

I båda fallen handlar det alltså om att vara medveten om att befruktade ägg inte kommer att få chansen att utvecklas till levande barn. Vari ligger den principiella skillnaden?

Skulle du förresten vara för IVF om man bara befruktade ett ägg i taget?

Ok, jag tror att jag förstår hur du tänker även om jag inte håller med dig.