• Lilla Fia 65
    Äldre 20 Aug 19:06
    13102 visningar
    83 svar
    83
    13102

    Äggdonation vs. Adoption

    Om man har problem med fertiliteten så är både äggdonation och adoption alternativ till att få barn. Adoptionsköerna är långa och det är  inte alla som vill adoptera får sitt adoptivbarn.

    Ni som vill adoptera - har ni ställts inför möjligheten att åka till ett närliggande land och göra en äggdonation med ca 50 procents chans till att bli gravid eller har det varit helt otänkbart?

    Tycker du som vill adoptera att det är oetiskt att inplantera ett befruktat ägg från en annan kvinna? Ni som övervägt äggdonation och adoption - hur har ni tänk i valet mellan dessa två vägar? Eller har ni inte tänkt alls på fler möjligheter än adoption för att få barn vid fertilitetsproblem?

  • Svar på tråden Äggdonation vs. Adoption
  • Selma1­966
    Äldre 20 Aug 20:24
    #1

    Jag testade IVF och kände efter ett tag att nu räcker det. Äggdonation fick jag aldrig någon fråga om. Eftersom åldern började ta ut sin rätt tyckte jag själv att adoption (som vi redan stod i kö till) var ett fullgott alternativ. IVF var snarare ett försök att se om det kunde gå fortare. Barn som barn. Jag tycker att alla sätt är bra utom de dåliga... Vården skulle snarare vara lite bättre på att ge alternativen. Jag uppfattade personalen som väldigt rädda för att ge andra alternativ. Antagligen är de vana vid labila och hysteriska patienter som bryter ihop när de tror att personalen gett upp... Men jag tycker mig snarare se folk som fortsätter försöka in absurdum istället för att gå vidare med andra alternativ i tid... Känner en som gjorde 11 IVFer, i början med sin sambo och när han inte orkade längre fortsatte hon ensam.... Förhållandet sprack... Plötsligt var hon för gammal för andra alternativ. Jag säger däremot inte att adoption är för alla!! Man måste känna inom sig att detta fungerar bra för mig och denna process orkar jag med. Det gäller vad man än gör... föder själv, ivf, donation, adoption. För när barnet väl kommer måste det vara välkommet och få balanserade föräldrar som inte ångrar sitt val. Så valet är väldigt personligt och förhoppningsvis är båda personerna i ett förhållande överens så det inte gnisslar där... För man behöver verkligen kärleken för att orka fortsätta. Jag beundrar dem som gör något av alternativen ensamma! Det måste vara så tufft och de måste vara så starka. Jag är imponerad!

  • Lilla Fia 65
    Äldre 20 Aug 20:43
    #2

    Tack för dina synpunkter Misseri! Och jag är också imponerad! Grattis till er pojke!!
    Någon mer som har tankar kring detta?

  • Äldre 20 Aug 21:56
    #3

    för oss är det inte ägg utan spermiedonation som skulle vara ett alternativ.
    vi ska snart påbörja vårat 6e ivf med testikelbiopsi. det blir det sista funkar inte det så kommer vi att adoptera har haft det i tankarna från början det är inte så viktigt hur vi får barn utan det är att vi får på ett eller annat sätt. att vi påbörjade ivf var för att vi kände att köerna var långa för adoption och att det kunde gå fortare med ivf.
    när det gäller donation så vill inte min man det han känner att det skulle kännas som att jag skulle vara otrogen.
    fastän att vi har liten chans att lyckas med ivf pga få och slöa spermier så är det ingen på på våran fertklinik som sagt något om alternativen som finns.


    livet är en dans på rosor en dans med svåra steg
  • Lilla Fia 65
    Äldre 21 Aug 13:08
    #4

    Tack Annika11.

    Många kanske kör på med ivf och sedan också adoption men om inte det går att adoptera så kanske många slutar försöka få barn där och tänker inte på att man kan bli gravid trots att inte vanlig ivf funkar (då med äggdonation) (som ju också är ivf fast med an annan kvinnas ägg).

  • Äldre 21 Aug 13:55
    #5

    Vi resonerade som så att vi ville vara jämlika i vår relation till barnet. Vi ville inte prova donation eftersom då skulle den ena ha biologiska band till ett eventuellt barn, men inte den andre. Bättre då med adoption! :)

  • Äldre 21 Aug 14:35
    #6
    bebis ja tack skrev 2010-08-21 13:55:55 följande:
    Vi resonerade som så att vi ville vara jämlika i vår relation till barnet. Vi ville inte prova donation eftersom då skulle den ena ha biologiska band till ett eventuellt barn, men inte den andre. Bättre då med adoption! :)
    Så resonerade vi också. Efter utredningen visade det sig att vi var oförklarligt barnlösa, alltså inget synligt fel på någon av oss. Vi valde adoption utan att prova IVF. Inget etiskt val egentligen, utan det som passade oss bäst givet omständigheterna.
  • Chimam­anda
    Äldre 21 Aug 16:45
    #7

    Vi är i precis den situationen - att vi har de två alternativen adoption och äggdonation.

    Eftersom jag inte har fyllt 40 och kommer hinna fram i kön innan jag gör det, så köar jag/vi till Huddinge för äggdonation. Tror vi kommer fram vår/sommar nästa år.

    Vi står samtidigt i begrepp att inleda medgivandeutredning för adoption. Får vi inte medgivandet, kommer vi helt säkert att genomföra ÄD-försöket. Får vi medgivande, så får vi ta ställning till ÄD sedan. Vi kommer att förklara för utredaren att vi funderar på ÄD, men kommer förmodligen inte berätta att vi står i kö.

    ÄD utomlands ser jag som det sista alternativet för oss, när adoptionsmedgivande har uteblivit och inhemsk ÄD inte har lyckats. ÄD utomlands kostar ju nästan som en adoption, vilket ändå spelar en viss roll för oss.

    Jag har inga etiska synpunkter som gör att jag skulle avstå från varken adoption eller äggdonation, även om jag är väl insatt i de etiska dilemman som finns. Just för mig/oss är det inte ett hinder.

    Av medicinska skäl har IVF aldrig varit ett alternativ för oss.

  • Thi 08
    Äldre 23 Aug 23:03
    #8

    Jag tänker mig att man har olika funderingar oasvett om man blivit till genom äggdonation eller blivit lämnad och adopterad. Det finns en del som kanske alltid kommer fattas. OM man tar emot äggdonation och den ena parten har biologiskt band till barnet tänker jag att kvinnan ändå bär barnet i nio månader och på så vis kanske man blir mer jämlika än någonsin, om ni förstår hur jag menar. Hursomhelst så kommer barnet ha funderingar kring dess uppkomst och sina rötter. Ni har valt att sätta det barnet till världen, medan man vid adoption tar hand om ett barn som redan finns. Den gemensamma nämnaren är just den saknade pusselbiten som barnet kan ha svårt att hantera. Kanske barnet kommer fundera på varför ni valde äggdonation osv, medan ett adopterat barn har hela historien kring adoptionen tryckt på papper (från utredningen i Svergie och de handlingar som finns från födelselandet) Sedan är ju en tanke om man då ska välja att ta emot donation av öppen eller anonym donator. det kan också vara avgörande för hur barnet en dag upplever det hela. Har man hela tiden en kommunikation med barnet och låter barnet vädra sina åsikter och funderingar (trots att det är jobbigt att höra som förälder), och gör medvetna val ang hur man ska berätta och bygga upp hela upplevelsen kring donation eller adoption, har man ett ganska behagligt klimat som gör att barnet kan land i en slags förståelse eller försoning med det som varit. Svårt val för er.  

  • Luscin­ia
    Äldre 24 Aug 11:51
    #9
    bebis ja tack skrev 2010-08-21 13:55:55 följande:
    Vi resonerade som så att vi ville vara jämlika i vår relation till barnet. Vi ville inte prova donation eftersom då skulle den ena ha biologiska band till ett eventuellt barn, men inte den andre. Bättre då med adoption! :)
    Vi resonerade på exakt samma sätt plus att jag inte kände att jag ville utsätta min kropp för den påfrestningen det ändå skulle innebära.

    Och, vi hade alltid pratat om adoption redan innan vi började försöka bli gravida samt stod redan i kö, så det var faktiskt ett väldigt lätt val.
  • Manche­ster
    Äldre 24 Aug 21:30
    #10

    Även vi kände att vi ville ha samma biologiska förhållande till barnet. Antingen skulle vi vara bio-föräldrar båda två, eller ingen av oss. Sedan visade det sig dessutom att vi båda hade nedsatt fertilitet, så varken äggdonation eller spermiedonation skulle ha känts som något självklart val. Till råga på allt har jag en missbildad livmoder, som gör att ägg har något svårare att fästa + att jag inte kan bära ett barn tiden ut. Nu funderade vi i ärlighetens namn inte alls på äggdonation (det här var för sju-åtta år sedan och då hade jag knappt hört talas om möjligheten), men om vi nu tänkt så långt så skulle vi nog ha insett att vi inte hade rätt förutsättningar.

    Däremot känner jag minst en familj som har ett adopterat barn och ett som tillkommit genom äggdonation (dock donation från närstående, inte okänd donator utomlands). Det verkar fungera bra. Kanske blir det lättare i en familj som redan har behövt tänka ett extra varv kring det adopterade barnets ursprung. Man är liksom redan inne i att barn kan ha ett ursprung utanför familjen och att det kan leda till många tankar hos barnet.

Svar på tråden Äggdonation vs. Adoption