Äggdonation vs. Adoption

Nu krävs det ju att det är äggen det är fel på för att det ska vara ett alternativ till adoption om man adopterar för att man inte kan få biologiska barn.

Vi kommer med största sannolikhet inte att adoptera då min man nyligen har haft cancer och inte blir friskförklarad innan vi fyller 42. För oss är alla andra vägar till barn öppna istället. För mig spelar ursprunget ingen roll, inte heller vem som bär barnet. Vi kan ha donerade, spermier, ägg eller färdiga embryon, jag kan bära barnet eller en surrogatmamma kan göra det.

Jag känner dock igen mig mycket i det jennie med ie skriver. Jag "knyter an" när jag ser våra små embryon på bildskärmen och har haft svårt att förlika mig med tanken på att vi en dag kanske måste ta ett beslut att förstöra några av dem. Nu verkar det inte bli så i det här läget då de pga av upprepade missfall har gått åt. Men jag kan absolut tänka mig att adoptera ett färdigt embryo som annars skulle bli förstört istället för att göra flera egna. Speciellt nu när min man är steril så vi ändå behöver spermier om vi ska göra fler försök. Jag tycker det är mycket tråkigt att embryoadoption inte är tillåtet i Sverige, istället slänger vi massor med embryon varje år samtidigt som vi ger fullt friska kvinnor hormoner och biverkningar för att de ska kunna donera sina ägg.

Det stämmer, vid bra kvalitet som leder till en blastocyst (5 dagars embryo) så leder ca 50% av alla återföringar till en graviditet. Vid äggdonation utomlands kan den siffran vara ännu högre, dels pga av att äggen ofta kommer från unga kvinnor och dels för att man ofta sätter tillbaka 2 eller 3 embryon.

Vid traditionell IVF med 2 dagars embryon så ligger det vanligtvis runt 30-35%.

Vilka kliniker är det som har gått ifrån blastocystodling? På min klinik (ej äggdonation) så ligger oddsen på 55% med blastocyst och 35% med 2 dagars. De har dessutom lika fina odds med frysta blastocyster och ca 85% av dem klarar tiningen. Jag vet att vissa kliniker inte investerade i den nya frystekniken och därför fick väldigt dåliga odds på frysförsöken. Blastocystodling lämpar sig enbart om man får minst 5 fina embryon på dag 2 så det är inte för alla.

Odds är ju just odds och man kan aldrig veta om resultatet eller kostnaden innan då det inte finns några garantier. Även om oddsen är jättedåliga kan man lyckas på första försöket och även om oddsen är jättebra så kanske man aldrig lyckas. Precis som man kan slå en sexa flera gånger i rad eller inte alls när man spelar tärning.

Fler embryon ger högre odds per försök vilket jag måste säga efter att ha gjort 6 återföringar inte är helt fy skam för även om det bara är ett frysförsök så är det en fysisk och mental påfrestning.

Nu hittade jag studien jag var på jakt efter, det gnagde nämligen lite i huvudet i frågan om odds vid återföring av 2 embryon istället för 1. Jag hade nämligen för mig att många svenska kliniker har förvrängt resultatet lite för att promota att man i Sverige bara får ett embryo. I den största svenska studien som har gjorts i frågan med över 600 deltagare så visade det sig att fler kvinnor som fick 2 embryon tillbaka samtidigt fick barn än de kvinnor som fick först ett färskt och sedan ett fryst embryo. Skillnaden är inte jättestor men ändå påtaglig. Dock var det betydligt fler tvillingar (ca 25%) i gruppen som fick 2 embryon.

I studien fick hälften av kvinnorna 1+1 embryon och hälften fick 2+0 embryon. Studien visade att 128/330 (38,8 procent) födde minst ett levande barn i 1+1-embryogruppen och 142/331 (42,9 procent) i 2+0-embryogruppen.

Ämnet är väl lite OT, jag blir bara lite störd på att många kliniker i Sverige faktiskt ljuger för sina patienter. Det är väl bättre att säga som det är, lite sämre odds men bättre ändå för man minskar riskerna med tvillinggraviditeter.

Men det personliga valet mellan donation eller adoption handlar nog sällan om pengar utan mer om vad hjärtat säger och vad man mentalt mår bäst av. Jag tycker att båda är underbara vägar till ett barn.