Rymt hemifrån

Jag kan ju notera att han är omyndig så han får faktiskt inte göra sådär utan ditt tillstånd. Om ett år får han, inte nu. Du har ansvaret för honom, och därmed också sista ordet.

Men hur man tvingar honom... tvinga blir ju gärna fel. Det är fel ände. Det är nog läge att gå via proffs i ämnet. Jag vill inte gissa om er situation, den låter känslig.

Jag hade nog ringt polisen och anmält honom försvunnen (kan man det??)  va fan han är 17 år och INTE myndig, han är för liten för att ränna omkring och "ta hand om sig själv". vad säger kompisens föräldrar om att han är där

Jag har pratat med honom om att han inte är myndig och att det är jag som har ansvaret för honom osv. men han bryr sig inte om det. Jag har verkligen försökt övertala honom att komma hem igen men det är tvärstopp. Jag vill inte pressa honom för hårt heller för jag är rädd att han slutar svara när jag ringer i så fall och det vill jag absolut inte för då vet jag ju ingenting om hur han har det. Har han inte kommit hem tills på måndag kontaktar jad soc för jag antar att det är dit jag ska vända mig.

 

Man kan om dem är borta mer än 3 dagar har jag för mig.
Kanske prata med sonen och säg "jag förstår, ta din tid men du vet var DITT hem ligger och vi byter inte lås"
Tonåringen tröttnar, även om det ej är bra kommer han komma hem. För det finns inget annanstans han kan vara lika trygg.
Gjorde samma sak i dock 18årsåldern, men tröttnade efter 1 vecka, kompisar kan man ju bo hos, men inte hela lviet.

Jag har försökt men de ansåg inte att de kunde göra något eftersom han inte var försvunnen. Ska ta det med soc istället, vad nu de kan göra.

Tyvärr är kompisen han bor hos över 20 och bor själv, så det gör ju inte saken bättre. Känns inte som en bra ogivning för en 17-åring.

Saken är ju den att han inte är borta i egentlig mening, jag har ju kontakt med honom och vet på ett ungefär vart han befinner sig.

Han kanske kommer hem igen om ett tag, men jag vill ha hem honom nu. Han har redan varit borta i 10 dagar och han verkar inte alls vilja komma hem än på ett tag. Jag är rädd för vad han kan tänkas hitta på för saker  
och jag vet att han definitivt inte är mogen att ta hand om sig själv. Han vet i alla fall att han alltid är välkommen hem om han ändrar sig.

Har du ringt polisen då?

Jag tycker nog att du ska ringa polisen, tror inte heller att kompisen som är 20 har rätt att "gömma" honom heller. Han är som sagt inte myndig och har inget där att göra...

Ja, jag har pratat med polisen och de har sagt att de inte kan göra något utan hänvisar till soc istället. Ska prata med dem i morgon. Känns dock svårt för någon att göra någonting när han verkligen inte vill komma hem.  

Jag säger som mamma alltid sagt till mig "Din vilja sitter i skogen och växer tills du är arton" ;)

Jag var i och för sig yngre - 14 år - när jag rymde hemifrån till en annan stad, men jag har aldrig kunnat förlåta mina föräldrar riktigt för att de skickade polisen att hämta mig istället för att ta sig den tiden själva. Med den erfarenheten hade jag nog åkt till staden han var i och ringt och berättat att jag var där och ville träffa honom. 

Hoppas det ordnar sig! 

Om det ändå varit så väl :)

Jag hoppas att det ordnar sig för er.
Jag tror inte det är rätt väg att gå genom polis eller socialen. Vad säger pojkens far då?
Kan ni inte be om att få träffa pojken och prata lite?
Vet du inte vad killen han bor hos heter? Och slå upp hans namn och få adressen på eniro? Telefonnummer till hans kompis?

Tack!

Ja, det kan jag förstå att det inte kändes helt bra. Jag har sagt till sonen att jag skulle vilja träffa honom och att jag kan komma ner bara för att prata med honom, men han säger att han inte bryr sig om jag kommer dit eller inte för han tänker i alla fall inte träffa mig. Men jag får väl fortsätta försöka tills han går med på det. Polisen kommer i alla fall inte att hämta hem honom i dagsläget.

Tack så mycket, jag hoppas också att det ordnar sig.

Sonens pappa tycker väl ungefär likadant. Vi bor inte ihop med varann och sonen har bott hos mig eftersom pappan inte bor på samma ort som oss. Vi har föreslagit för sonen att han kanske hellre skulle vilja bo hos sin pappa än mig men det vill han inte heller. Tydligen så hade han frågat sin pappa för ett tag sen om han kunde bo där istället men pappan hade då sagt nej eftersom han inte ansåg att han hade plats. Det tolkade då sonen  som att pappan inte ville ha honom där vilket jag kan förstå, hade det gällt mig så hade det alltid funnits plats för mitt barn. Men nu har i alla fall pappan tänkt om vad det gäller platsen, men sonen vill som sagt inte.

Jag har bett sonen om att få träffa honom men han vägrar. Jag kommer dock inte att ge mig när det gäller den saken. Jag vet inte heller om jag egentligen tycker att det är rätt väg att gå geneom soc, men eftersom sonen vägrat att träffa mig i snart två veckor vet jag inte riktigt vad annars jag ska göra.

Jag vet förnamnet på hans kompis men inte efternamnet så det hjälper inte så mycket, tyvärr, men jag ska försöka ta reda på det.

Du har inte någon kontakt med någon av hans anra kompisar eller deras föräldrar? Så du kan luska ut namn/adress därigenom?

Den här kompisen ingår inte i min sons vanliga umgängeskrets som jag har koll på tyvärr. Men jag vet att i alla fall en av sonens "vanliga" kompisar vet vem det är, men han säger att han inte vet. Antagligen för att sonen sagt åt honom att inte berätta. Jag har pratat med den här kompisen flera gånger och kompisens föräldrar (men de vet inte heller) och jag tror nog att han kommer att berätta snart, eftersom sonen varit borta så länge och hans föräldrar varit på honom om det.

Hur går det för dig?
Hoppas det ordnar sig snart, det har gått för lång tid, iaf för en mor!