Vad är det som får/fick dig att känna att du träffat "Den rätte" eller "Den rätta"?!
Är det attraktionen som hon/han utstrålar? Eller bara det att han/hon har många bra sidor och är "good enough"?
(Hur viktig är attraktionen för er i ett förhållande?)
Kan känslan av att man funnit "den rätta" komma längre fram i ett förhållande?
Oh, jag förstod det efter några månader. Då hade vi träffats några gånger, ringt telefonsamtal för flera tusen och verkligen inte kunnat vara utan varandra. Nu har det gått sex år och det har varit rätt tuffa år med flera kriser men ännu mer som är gott och bra. Och jag tycker bara det blir bättre och bättre.
Det som nog fick mig att fastna var att vi kunde prata om allt, ha djupa samtal. Han får mig att skratta och han är en av de ytterst få människor som finns som jag kan gråta hos.
Den fysiska attraktionen hade jag inte och har inte nu heller på det viset. Men jag älskar honom och han är mitt allt, förutom sonen och hunden och bästa vännen och jag älskar honom för den person han är. Det attraherar mig otroligt
Första gången vi sov tillsammans sov jag hela natten. Kände mig så trygg, hade aldrig hänt förut med en ny kille. Kändes rätt bara.
Vi var jättebra vänner i ca 3 månader innan det blev något. Käkade lunch på jobbet, festade på kvällarna ( vi träffades på jobb utomlands där festkulturen var väldigt hög ) och sov tom tillsammans flera gånger, som kompisar.
Sen en dag på lunchen sade det bara pang för min del. Helt plötsligt upptäckte jag att han hade världens vackraste ögon och jag föll totalt pladask. Ett par veckor senare söp jag honom full och släpade med honom hem 
Så här i efterhand gissar jag att jag redan fallit för hans humor och personlighet. Det enda som behövde komma ikapp var den fysiska attraktionen och den kom ju med dunder och brak inte så jättelångt efter.
Kände dock att han var rätt så fort det hade blivit "vi", på ett helt annat sätt än med tidigare pojkvänner.
Jag var då 32 år gammal och hade två långa förhållanden bakom mig. Med dem kunde jag aldrig se vår ålderdom tillsammans framför mig, vilket jag kunde från början med min nuvarande. Där var helt plötsligt resten av mitt liv så självklart på ett helt nytt sätt.
Idag är vi gifta och har två småbarn.
Härliga berättelser! Tack! Mera!!
Skulle vara kul att få höra en manlig röst också men som jag fattat det så är vi ganska få på forumet? (Jag kan ju iof. ha fel, nykommling och grönjöling som jag är. 
)
Så vad gör man när man hittar någon men där hjärna och hjärta inte är överens?
När nästan allt är perfekt men "den där" känslan inte kommer... Suck! Låter helknäppt. Sunt förnuft säger:"Du kommer aldrig att finna någon bättre, go for it!" men kraften från hjärtat inte kommer...
Kan man bli så bränd efter ett långt förhållande som slutat i skillsmässa att allt MÅSTE vara 100% för att det ska funka med någon ny?
Har hört det sägas "När du träffar rätt så ..så.. VET du det!"
Låter ju så enkelt... (suck!)