Anonym (Inget alls) skrev 2010-08-22 18:34:01 följande:
Ja jag har samma tankar. Vi har inte barn ihop men jag har en dotter och han 2 pojkar och vi bor alla ihop. Så hade inga barn alls varit inblandade hade det varit enklare att fatta ett vettigt beslut.
Jag älskar honom verkligen och han är inte elak eller något utan jag vill bara ha lite kärlek. Jag ger honom ofta komplimanger och vill alltid vara nära honom och pussas och kramas men jag får lixom ingenting tillbaka. Och varje gång jag säger detta till honom blir han antingen sur eller så skojar han bara om det. Skojar bort det typ.
Och det är ju bara lite mer uppmärksamhet jag vill ha. uppskattning och känna att man är älskad och behövd. Men han verkar inte förstå mig.
:(
Du känner exakt som mig. Nu har det gått så långt att det känns som jag inte har något att säga honom längre. Jag har dragit upp det här och sagt att det känns som att vi har absolut noll att prata om förutom barnet.
Jag vet inte alls vad jag ska göra, ena sekunden känns allt hopplöst, nästa sekund känns det bättre.
Men jag har inte så stor lust att gå runt och känna mig oälskad. Det har inte alltid varit såhär heller, utan förutom pussades & kramades vi jämt, höll handen osv. Han var en helt annan person när vi träffades, med ett stort umgänge och massa intressen. Då blev jag nästan ledsen för att han var hemma så lite. Nu sitter han hemma i mjukiskläder hela dagarna och umgås aldrig med någon.