Jakeline: När jag väntade mitt första barn tänkte jag nog mer "det händer inte mig".
och ja;
Jag minns att jag brydde mig myyycket mer om barnets kön .
Jag är nog mer orolig för jag upplevt när något går alldeles fel.
Min svägerska förlorade sitt barn som föddes 15 veckor för tidigt,
en vän gjorde abort i v18 pga att bebisen hade ryggmärsbråck. Deras historia och många andras har fått mig verkligen att inte ta
n å go n t i ng för givet.
skalbagge skrev 2010-12-08 21:11:42 följande:
Jag måste berätta för dig hur nervös jag var innan RUL, kvällen innan gick det inte att prata med mig. Jag var illamående och kände för att spy hela tiden. Dagen då det var dags jobbade jag på förmiddagen men jag kan nog inte säga att jag jobbade egentligen utan gick runt som en vilsen höna och förstod ingenting.
När min sambo kom och hämtade mig för att åka till UL så kände jag mig som ett vrak och trodde ärligt talat att jag skulle svimma. Jag varnade min sambo att jag kanske skulle svimma och han fick lova att bära in mig isåfall så vi skulle få ultraljudet gjort iaf.
jag svimmade inte men när vi kom in till tanten som skulle göra ultraljudet så sa jag direkt att jag var jättenervös och ville att hon skulle börja direkt. Jag var helt inställd på att något skulle vara fel, när vi gick därifrån kände jag mig som den lyckligaste människan i hela världen för att min inställning visat sig vara fel, allt såg bra ut.
Det visade sig efteråt att även min sambo hade varit väldigt nervös han sa "det här var det läskigaste jag varit med om, när hon sa att hon skulle titta uppifrån och ner så allt var bra så tänkte jag att det är klart att hon kommmer hitta fel om hon ska titta så noga".
Med det här vill jag bara säga dig att du är absolut inte ensam om att tänka och vara orolig, tror snarare att det är tvärtom, den som inte är orolig är nog ensam om det.
Jag tror däremot att det är jättedumt att läsa massor på nätet, man blir lite knäpp av allt man läser. Jag googlade på allt i början av graviditeten och höll på att bli galen av oro.
Lycka till imorgon!!!
Skalbagge:
Med alla mina gravhormoner o all min oro blir jag alldeles gråtande av din historia och att du delade med dig av den.

Tack!
Blir svårt att fokusera på jobbet imorgon innan sambon hämtar upp mig. Mellan 07-10 kommer jag garanterat Yrra runt som en hel hönsgård