BF maj 2011

Hur man räknar exakt spelar ingen roll egentligen då några dagar hit eller dit inte ska spela någon roll.
Men normalt sett brukar BM ändra sin uträkning efter UL om de inte stämmer överens då man generellt säger att UL är mer korrekt.

Dock brukar räkningen ske från sista mensens första dag och den dagen räknas hos BM som 0+0. Denna räknas dock i generella sammanhang som vecka 1 och det är därför man säger att man är i vecka 19 när man kanske egentligen är i vecka 18+2.

Så om man räknar från sista mensens första dag och framåt 40 veckor så har man sitt beräknade datum där. I mitt fall den 16 maj men blev sedan framflyttad till 20 på grund av att bebisen var lite liten. Nu har jag inte träffat BM efter det men antar att hon precis som sist fortsatt utgår från 20 maj som BF. Dock är det ju slutligen upp till bebisen när den bestämmer sig för att det är dags att komma ut.

Min förra förlossning var dryg. Vattnet gick i 41+6 men värkarna kom inte igång. Blev ändå inlagd på förlossningen eftersom vattnet var mekoniumfärgat. Det tog totalt 40 timmar innan mini slutligen bestämde sig för att komma ut. Jag var dock glad för att det ändå inte tillstötte några egentliga komplikationer och att jag slapp ett kejsarsnitt vilket jag stundtals var orolig för.

Men ja, jag HATADE bandet! Av alltihop var det förbannade bandet och huvudelektroden på bebisen det som störde mig allra mest.

Hur vanlig skalpelektroden är vet jag inte men både jag och min syster fick när vi födde våra barn.

Dock satte de också något som kallas IUK på mig, den ska mäta barnets hjärtrytm bättre. Den försökte de sätta när jag inte var öppen tillräckligt vilket gjorde att jag skrek så mycket att de fick visa ut min man ur rummet

Det gick ju i och för sig bra men de där två sakerna känndes som de hela tiden var i vägen efter som de ju sticker ut och är störande när man är uppe och rör på sig. Samt det där CTG bandet som skavde och tryckte... inte kul.

Jag provade dock både pilatesboll och myranstol och satt mycket med benen på vars en sida sängen vilket BM tyckte var jättekul för hon kunde inte fatta hur jag kunde få till det med mage och allt. Men det kändes som om det blev mer bekvämt med benen brett isär.

Födde slutligen i någon halv gynställning, halvt sittande med fyra personer runt mig varav en var en äldre barnmorska som satte armbågen i revbenen på mig. Hade sjukt ont där i veckor efter men barnet kom ut och mådde bra ; )

Kan tillägga att jag uppfattade att min syster hade helt rätt som hävdade att så snart barnet kommer ut mår man prima igen. Inom två timmar hade jag lyckats amma lite, duscha, byta kläder och kände mig hur normal som helst vilket jag inte väntat mig alls.

Jag är lite som en klocka, äter var fjärde timme och märker direkt när det börjar bli dags utan att titta på klockan. Försöker se till att äta bra och varierat och att inte äta de sista timmarna innan det är dags att sova. Dock är inte kosten det jag tänker mest på måste jag säga.

Hmm, glömde att skriva att jag tyckte att det vände längre fram i graviditeten förra gången. Då var jag de sista två månaderna ofta hungrig men blev nästan direkt mätt eftersom det liksom inte riktigt fanns plats i magen. Så även om jag ville äta gick det helt enkelt inte.

Jag är i vecka 21+2 idag och har känt rörelserna sedan kanske vecka 16 eller 17. Först som fladder och lite märkligt kittlande känslor och nu mer som buffar och sparkar. Speceillt på kvällarna kan jag trycka försiktigt försiktigt på magen och då kommer gensvar i form av åmande rörelser eller små sparkar. Kan dock tillägga att det är andra barnet så då brukar det komma lite tidigare.

Jag tror att i perioder känns det mer och i vissa perioder mindre. Förmodligen känns det också olika beroende på hur barnet ligger för stunden.

Jag var förkyld tidigare i höstas och sedan dess är nästäppan ett faktum. Värst är det under natten och jag kan verkligen inte sova om jag inte tar något när det väl stängs till. Så jag tar Otrivin eller Nezeril ibland för när jag provade Renässans var det verkligen ingen effekt alls, snarare att jag nästan kände mig mer täppt och irriterad än innan.

Men nässkölj är det nog dags att investera i, har varit nyfiken på det länge i vilket fall och alla som testat är superpositiva så det är väl dags för mig också.

Funderar dessutom på att köpa någon sådan där gravid/amningskudde som man både kan ha i sängen nu under graviditeten för att palla upp kroppen och senare när man ammar. Någon som har erfarenhet av det för jag hade ingen sist men tittade längtansfullt på andra som hade.

För min del tänker jag nog inte så mycket på förlossningen i sig. För helt enkelt, det löser sig. När bebis vill komma ut så kommer den ut och det finns liksom inte mycket att göra åt det. Man måste ju förbi det där jobbiga på ena eller andra sättet för att få träffa underverket.

Men klart, att ventilara erfarenheter, tankar och rädslor är ju alltid bra så jag förringar inte ämnet på något sätt och jag har absolut haft mina tankar i debatten redan

Just nu tänker jag mest på att det forfarande är så långt kvar och nojjar emellanåt för alla komplikationer som kan tillstöta på vägen, vilket jag också vet är helt meningslöst att tänka på  Har dessutom gjort en lista på de få inköp som vi behöver göra men that´s it.

Jag är också skåning, Lund närmare bestämt.

Här börjar foglossningen komma men om det inte blir värre än sist är jag glad. Har problem med vänster ljumske när jag ligger ner och vänder mig och kan också få massor med molvärk om jag sitter rakt upp och ner för länge. Det obehaget sitter också precis under magen.

Jag blir förvånad av att höra av BM varken tagit mått på magen eller urinprov.
Här tas urinprov varje gång man kommer dit (man får rör så man tar det med sig), det har gjorts varje gång på mig trots att jag alltid haft jättelågt blodtryck. Och järnvärdet brukar kollas med jämna mellanrum. Magen mätte hon från och med vecka 20 förra gången.
Återigen funderar man ju på om det ska skilja sig så mycket åt mellan olika MVC.