BF maj 2011

Sist hade jag moderkakan i framvägg så jag borde inte ha känt lillan så mycket som jag gjorde. Började känna henne i v. 16 men nu (v. 11) känner jag redan av när den ändrar läge. Känner det som att jag har en liten fisk i magen. 

Nu ska jag vara ledig i hela 10 dagar! Ingen har undrat på jobbet. När jag kommer tillbaka är jag i vecka 13 och ska berätta för mina närmsta kollegor.

Vet ni vad? Imorgon gifter jag mig!!!!!!!!!!!!!!!! Det känns så stort! Med tanke på att jag är gravid kommer jag säkert att gråta mig igenom hela bröllopet..    

TACK för alla bröllopshälsningar! Vi hade en sååå romantisk kväll och eftermiddag! För min del blev det ett perfekt bröllop. Alla som var inbjudna visste att vi väntade barn. Egentligen hade vi tänkt säga det till alla under bröllopsmiddagen men jag kunde inte hålla mig för två veckor sedan. Det var nog bra det, för nu kunde vi verkligen koncentrera oss på varandra.

Prästen vi hade var helt fantastisk!!! Jag bara kände att jag tyckte så mycket om henne som person - trots att jag aldrig hade träffat henne innan vi började planera inför bröllopet. Det betydde mycket för mig.

Stort grattis till dig också! Jag kunde inte heller hålla tårarna borta. Kände mig som den första bruden som tågade in i kyrkan gråtandes. Musik blir ju så otroligt vacker i kyrkan så jag blev helt tagen av hela stämningen. Mötte min pappas blick på väg in och han hade också tårar i ögonen, vilket inte gjorde det lättare för mig.. Vår 17-månaders dotter lättade på stämningen så fort vi kom fram till altaret genom att springa fram och leka titt-ut mellan mina ben.. =)

Om jag jämför med min första mage (tog jättemycket magbilder då) så kan jag säga att min mage ser ut som den gjorde i vecka 20 nu när jag är i vecka 12. Det märks att magmusklerna inte riktigt finns där de fanns innan graviditeterna. Men jag håller med er! Kommer att bära min mage med stolthet - även om den inte är en tvättbräda sedan. Den har ju givit mig det bästa jag har!

GUD vad jag börjar bli nyfiken på vem det är som bor därinne. Är ni det också? Den kommer säkert att vara helt olik vår dotter men just nu går jag omkring och "tror" att det ska ploppa ut en likadan i maj... 

Amisej, tror inte att du ska oroa dig över att det gör ont i magen när du nyser. Det smärtar lite när jag hostar också men min BM sa att det inte är någonting att oroa sig för om smärtan försvinner efter en kort stund.

Jag har också en hel del kläder och saker från vårt första barn. Tänkte komplettera "garderoben" lite längre fram. Det jag funderar lite på är hur jag ska lösa vagnproblemet. Har haft en Emmaljunga Nitro City (som jag bara har älskat vinter som sommar). Tänkte köpa en syskonsits till den, men jag vet inte om det är tillräckligt. Lillan kommer snart att fylla två när bebisen kommer så jag tror att det blir onödigt med en helt ny tvillingvagn? Hon gillar redan att springa vid sidan om vagnen.. Samtidigt finns det säkert tillfällen då man kan sakna en tvillingvagn när man är mammaledig sedan. Speciellt om man gillar att ta långpromenader med vagnen.

Funderar också över antal besök på MVC.. Jag har samma BM som förra gången och kommer att ha precis lika många kontroller den här gången. Det känns skönt att vara lika högprioriterad andra gången.

Kan inte ni andra "kräva" att få komma mer regelbundet om ni vill det?

Idag har jag sett min bebis!!!!!
Dagen började med oro... Fick en liten blödning och blev jätteledsen. Fick som tur var komma in under eftermiddagen. Var inte beredd på att de skulle göra ett UL men bad att få titta på den lilla/e på skärmen. Vilken lycka det var att få se den! Den var minst sagt livlig redan nu och var sååå fin.. Den viftade och sprattlade med både armar och ben! Härligt!
Den här helgen ska jag vila och jag ska tydligen undvika att lyfta för tunga saker under resten av graviditeten. Ska helst inte ens bära min dotter, men det är ju i princip omöjligt... Anledningen är tydligen att jag har en känslig livmodertapp.

Jag ville inte ta reda på könet med mitt första. Men på slutet var det faktiskt riktigt påfrestande med alla kommentarer tyckte jag. "Alla" i släkten har pojkar och nu spekulerades det om att vi bara kunde få pojkar och att jag hade pojkmage... att det syntes i mina ögon... en kollega och en annan bekant sade sig ha övernaturliga förmågor och SÅG att det var en pojke så jag var helt inställd på det. Det var så skönt att nästan kunna knäppa folk på näsan när vår lilla tjej tittat ut. (Jag sa ingening, men det låg i luften..)
Nu är jag lite kluven inför ultraljudet. Sedan lillan föddes har jag sagt att jag ska ta reda på det nästa gång just för att undvika alla jobbiga spekulationer och kommentarer man får mot slutet av graviditeten, men nu när ul närmar sig känner jag mig osäker. Det spelar ju verkligen ingen roll. Jag vill ju ha precis den som ligger i min mage oavsett kön. Har en månad på mig att fundera.