BF maj 2011

Jag tror också det där med SF-mått är något som man inte ska oroa sig för. Har inte mätt denna gången än (ska dit nästa vecka) men förra gången låg jag väldigt högt i kurvan inledningsvis men i slutet av graviditeten kom jag tillbaka till kuravan. Även på RUL 2 sa man att liten skulle ha en tillväxt på 7% över genomsnittet (normalt är upp till 30% över genomsnittet) men när han väl föddes var han så exakt på kurvan man nästan kan bli med sina 3560 gram.

Så jag tror helt enkelt, så länge bebisen följer en kurva och inte går upp eller ner en massa i kurvan i tvära kast och verkar sköta sig för övrigt så ska man nog inte fundera massor på det. Själv har jag dock också absolut mage även utan att vara gravid så jag har inte tänkt så mycket på hela den där grejen. Speciellt om BM verkar tycka att allt ser bra ut, ja, då gör det förmodligen det också.

Vid min förra graviditet gick jag hem den 26 oktober (tog först en veckas semester och påbörjade sedan ledighet den 1 november). Bebisen var beräknad till den 10 november. Dock blev det drygt att vänta eftersom liten inte behagade komma förrän den 23 november och det känndes som jag "använde mina dagar till ingen nytta".

Å andra sidan kan jag ju säga att det var skönt rent fysiskt att vara hemma för då hade kroppen börjat säga ifrån så smått, fick mycket sd sista månaden och det var jobbigt att sitta på kontoret flera timmar i sträck.

Så mitt råd är helt enkelt; gör precis som du har lust med. Lyssna inte på vad alla andra i din omgivning säger om det inte känns rätt. Det är trots allt du som ska förbereda dig mentalat för en förlossning och att bli mamma, det är du som kanske ska pyssla lite i hemmet och ställa i ordning. Och inte minst rekomenderar jag alla väntande att sova. Själv sov jag nämligen i stort sett ingenting på nästan en hel vecka runt förlossningen så jag tror verkligen att man behöver ladda batterierna ordentligt.

Själv har jag dock inte det problemt nu eftersom jag är arbetslös denna rundan. Och även det känns rätt skönt måste jag säga eftersom 2010 för oss var ett jättejobbigt år så känner jag verkligen att jag vill hinna ta det lungt och ta hand om dig själv ordentligt. Själv hoppas jag ha tid för att läsa några bra böcker, ta promenader i vårvädret och långa bad.

Här är det också mycket konstiga drömmar. Dock drömmer jag väldigt aktivt och livligt annars också, pratar och går i sömnen och det hela, och det verkar bara bli mer när jag är gravid. Mycket konstigt och en hel del obehagligt men ibland också väldigt komiskt.

Förslossningsbrev har jag inte skrivit men kommer nog att göra längre fram. Har dock insett att personalen ofta är duktiga och kan göra bra bedömningar. Förra förlossningen ville dem ha mig att sitta på en pilatesboll och jag tyckte "men hallå, jag håller på att föda barn och vill inte stutsa omkring på någon jäkla boll". Men väl på bollen insåg jag hur otroligt skönt det var för ryggen och blir det långdraget även denna gången kommer jag säkert be om en boll eller en myranstol.

Förlossningsväska har jag inte alls funderat på än, det känndes inte som ett projekt sist alls så kanske är det därför. Kan i och för sig tillägga att i vårt fall bor vi nära sjukhuset så om det behövs kan man skicka hem mannen eller någon anhörig efter kläder eller saker man behöver. Förra gången fick min man åka hem efter väskan eftersom jag inte trodde att jag skulle bli inlagd då vattnet hade gått och därför lämnat den hemma. Lite annat är det ju dock om man bor långt från BB.

Har dock kommit på en del saker jag inte hade med mig sist som kan vara användbara, så som en nagelsax till bebisen för ibland föds dem med ganska långa naglar.

Jag känner ganska mycket rörelser nu, flera gånger om dagen. Dels sparkar och dels åmanden eller buffanden. Dock är det aldrig några sådan stjärnträffar så att det gör direkt ont och det är inte så att jag inte kan sova. Dock kan det ibland känns som fjärilar i magen eller sjögång när det blir mycket rörelser och då kan det skapa lite illamående vilket känns obehagligt, men som sagt, inga hårda kickar.

Jag brukar få respons om jag dricker iskallt vatten eller om jag smeker över magen lite fram och tillbaka och sedan väntar en stund.

Med mitt första barn tyckte jag inte alls att han var så aktiv eller gav så bra respons. Eller så har jag kanske dåligt minne. Jag tror med andra ord att det är oerhört olika. Det kan också vara så att barnet rör sig mycket när du redan sover och den stunden har man ju inte precis någon koll.

Ingen aning om det är uvi. men själv åkte jag in till KK akut (det är dit vi åker här om vi inte har tid hos BM) bara för att jag kissade eller rättare sagt kände att jag behövde kissa hela tiden. Hade ingen sveda, värk eller andra problem och trodde därför själv att det inte var något men tänkte att det är bättre att kolla. En BM gjorde ett snabbtest och konstaterade bakterier i urinen så då tog en läkare över, gjorde ett VUL och skrev ut antibiotika. Tror dock att rutinerna är lite olika beroende på var man befinner sig. Men jag har inte precis haft några sammandragningar i samband med uvi, har tack och lov inte så mycket sd alls.

Jag ska i alla fall till BM i morgon (26+2) för första gången sedan inskrivningen. Ska bland annat be henne ta ett snabbtest för uvi. igen eftersom jag springer mycket på toaletten. Men det kan ju bara vara att liten ligger långt ner och trycker på blåsan kanske. Ska i alla fall bli nice att höra hjärtljuden för första gången och få lite bättre allmän koll.

Hemkommen från BM och allt såg bra ut. SF mått på 25 och hjärtljuden galloperade på i 150.
Jag har gått upp 5 kilo sedan start så det känns helt okej, fasade ett tag över det där men det har jag lyckats släppa. Fick skickat iväg en ny urinodling också så vi får väl se om den visar på ny uvi men det återstår att se.
Äter redan fexim varannan dag så järnvärderna var helt okej men det misstänkte jag eftersom jag kännt mig hyffsat pigg och normal.

Skönt att allt ändå ser hyffsat bra ut! Dock kan jag tänka mig att rådet att vila så mycket som möjlig när man redan har barn ganska svårt att följa.

Ja, 20 maj var sista budet efter UL men vi får väl se. Jag har inte på allvar börjat räkna från den datumet förrän idag när BM ändrade på mina papper. Hade egentligen den 16 maj från start.

Men jag blev också förvånad över att SF måttet var enligt kurvan och inte över precis eftersom jag känner mig som en vandrande elefant. Vet inte om det kanske mest beror på foglossningen som gör att jag vankar så mycket och därför känner mig större. Nåväl, så länge det ser bra ut ska vi väl vara nöjda ; )

Här i Skåne brukar alla erbjudas glukosbelastning i vecka 28. Ibland en även tidigt om man ligger i riskgrupp (exempelvis har diabetes i familjen).

Jag frågade BM om det bara är riskgrupper man testar men hon sa att här nere erbjuder man det till alla oavsett eftersom man ofta får ett bättre utfall på om kvinnan håller på att utveckla diabetes och även havandskapsförgiftning om man gör glukostbelastningar och inte bara nöjer sig med blodproverna. Hon menade att ju tidigare man ser att en kvinna har höga värden har man också en chans att behandla och kanske avhjälpa problemet. Hon sa att det tydligen inte bara handlar om övervikt utan även om andra fysiska förutsättningar så som arvsanlag och även vad man äter och hur man rör på sig. Därför tycker jag att det är rätt skönt att bli testad så att inget händer som kan vara till risk för en själv eller barnet. Dock är det verkligen inte gott att behöva dricka det där men vad gör man inte för sakernas skull ; )

Jag är inte så långt gången som du men man säger ju att det minskar ju längre det går eftersom det blir mer trångt i livmodern. Tror att det stod att det avtar mer och mer i vecka 27-28 någostans. Så länge man känner bebisen då och då tror jag inte det är någon fara. För min del fungerar det oftast att dricka kallt vatten eller att ligga på rygg en stund. Men visst blir man orolig ibland, det är hur påfrestande som helst när man blir nojjig och håller det i sig tror jag att det är bättre att man åker in, mest för att stilla den egna nervositeten.

Vad gäller skötväska så hade jag tittat ut en finfin men när jag såg stadiumväskan känndes det lite onödigt att lägga ganska många hundralappar då jag kan köpa ett reseunderlägg och en väska från stadium och fortfarade spara mer än hälften av beloppet. Mannen blev dessutom lite glad när jag visade honom stadiumväskan, han frågade om vi inte kunde köpa två så kunde han ha en till skolan också och han slipper kånka runt på en blommig skötväska framöver. Så jag tackar för tipsen!