BF maj 2011

Jag har helt enkelt bestämt mig för att jag och barnet är det viktigaste.

Under min förra graviditet oroade jag mig jättemycket för mitt jobb då min son var sjuk och jag var hemma. Jag hade dåligt samvete för att jag lastade över på kollegorna och jag hade bara tänkt att ta ut fyra månaders mammaledighet men det blev fem till en början vilket skapade problem och gjorde situationen jobbigt för de andra anställda och skapade osämja på arbetsplatsen. Men efter att min son blev allt sjukare och då vi slutligen förlorade honom insåg jag att absolut INGET JOBB i hela världen är viktigt i jämförelse med ens egen eller andras hälsa.

Jag kom tillbaka ungefär två månader efter att min son dog till arbetsplatsen och blev uppsagd från och med den sista december. Jag skulle lätt ha kunnat dra det till arbetsrätten då jag blivit uppsagd på ett oegentligt sätt. Den lojalitet jag visat mina kollegor tidigare fick jag alltså inte tillbaka. Och facket menade att vi absolut borde dra det vidare och ta strid för det. Men jag kände att jag tänker inte må dåligt mer, gråta och stressa och känna att jag inte orkar eller står ut. Även BM talade om för mig, med ett varnande finger, att jag helt enkelt borde tagga ner och fokusera på barnet jag nu bär i magen. Hon sa att efter allt vi gått igenom 2010 var det bättre att helt enkelt lägga ner den biten för stunden. Som hon uttryckte det; jobb finns det alltid på sikt men en graviditet kommer liksom inte tillbaka.

Så för mig handlar det om att ta beslut och välja det som är bäst för mig och min familj och för en gång skull skita i vad alla andra är i behov av eller känner, tycker eller tänker. För jag tror inte att speciellt många andra av ens kollegor skulle vara så behjälpliga om det vore ombytta roller, i alla fall inte de kollegor jag haft. För mig står jag och mitt barn i första rummet och där drar jag min gräns om jag inte orkar med något annat. Sedan är det klart att jag är hjälper och stöttar mitt team om jag kan och orkar men inte på min egen eller familjens bekostnad.

Strunt samma var tråden hamnade för vi är nog alla glad av att höra är ni mår bra fortfarande, att bebis är stark och i magen och att ni är väl omhändertagna. Jag kan tänka mig att det är drygt att ligga på sjukhus men ofta blir ju allting mer uthärdligt då man tänker på liten där inne som ska få det bästa av det bästa.

Jag hoppas innerligt att ni får må fortsatt fint och slippa dropp. Och gör som säkert alla säger åt dig, vila ; )

Han föddes utan vår vetskap med gallvägsatresi och sjukvården upptäckte det först när han var sex veckor. Atresi är en missbildning, i hans fall på gallgångarna som leder bort frätande gallvätska från levern.

Jättesvårt sjukdom att upptäcka, 15 barn föds med det om året i Sverige, och det behandlas med medicin men framförallt med operation och ofta förr eller senare en levertransplantation.

Vår hjälte opererades när han var 2,5 månad och skulle transplanterats i början av juli. Men två veckor innan, då vi precis fått veta att hans mormor kunde donera en bit lever till honom, orkade han inte mer och han spenderade sina sista fyra dagar medvetslös i en ecmo-maskin innan doktorerna valde att stänga av den livsuppehållande utrustningen. Han dog knappt sju månader gammal.

Eftersom både jag och pappan är troende har vi trots allt hanterat det ganska bra. Vi tror båda att han kom oss som en av de bästa gåvor man kan få och tiden vi fick tillsammans lärde oss mycket och utvecklade oss som människor. Jag har bland annat lärt mig att ta vara på tiden som man får tillsammans och inte oroa mig för saker som helt enkelt har en totalt sekundär betydelse.

Tack för alla fina kommentarer. Det värmer ; )

Själv kan jag tillägga att sist hade jag ett järnvärde på 124 om jag minns rätt och BM sa att det kan vara en god idé att ta lite järn trots allt. Så jag tar Fexim varannan dag för det verkar som det håller sig hyffsat stabilt då.

Skönt att höra att allt var bra! Kan tänka mig att stegen hemmåt gick betydligt lättare ; )

Hej och välkommen hit! Ja, här är vi en ganska blandad grupp tror jag. Själv väntar jag mtit andra barn den 20 maj och bor i Lund.

För min del har jag sedan veckor tillbaka satsat på filmjölk med hemmagjord müsli och ordentligt med linfrö till frukost varje morgon. Är livrädd för att magen ska bli som förra graviditeten då det var totalt hopplöst. Tycker att detta fungerar ganska bra faktiskt, i alla all just nu men jag tyckte att det under förra graviditeten blev värre ju närmre BF jag kom  så det blir kanske en utvärderingsfråga. För övrigt försöker jag se till att äta så allsidigt jag kan och gärna mycket bladgrönsaker för det sägs hjälpa. Men som sagt, man får väl se på sikt om det hjälper eller inte, jag hoppas i alla fall det.

Idag har vi införskaffat skötväska. Har länge sett hur listan över inköp bara växt utan att jag riktigt tagit tag i saken. Så idag ordnade vi i alla fall det första och sannolikt lättaste. Valet föll slutligen på en billig från stadium, det känndes lättast att rättfärdiga det inköpet rent eknomiskt och den känndes helt okej till ändamålet.

Annars är det en lugn lördag här, ingen melodifestival i vårt hushåll då vi båda hatar hela tillställningen. Min snart fyraåriga systerson har dock utsett sin favorit och är inte sen att tralla runt på "ge mig en spanjor" både morgon och kväll. Ja, vad ska man säga?

Ja, det där med namn är sannerligen inte lätt. I familjen är vi flerspråkiga så vi letar efter namn som vi båda gillar, som fungerar i båda våra hemländer rent kulturellt och uttalsmässigt och som känns rätt. Dessutom tycker jag att det är viktigt att namnen liksom har en speciellt känsla för mig som förälder, kanske att namnet betyder något speciellt eller helt enkelt känns träffande på något sätt. Snacka om att jag har högt ställda krav  Just nu verkar det dock som vi är ganska överens om både namn till en flicka eller pojke så vi får väl se om det håller i sig. 
 
Vix: Mysigt för er att få titta mer ordentligt på miraklet där inne. Hon är så söt! Vi har ett planerat UL till men det är inte förrän den 28 mars så vi får hålla oss ett tag till. Det är dock ett vanligt ultraljud så det ger inte så fina bilder.

Haha, här använder vi ett gammalt symaskinsbord från singer som skötbord. Långt ifrån idealiskt men det går det också. Hade helst velat ha ett rejält vägghängt skötbord på toaletten men med tanke på att vi bor i en skolåda får man vara glad över de idéer man får ; )