BF maj 2011

Tycker det är helt upp till de blivande föräldrarna att bestämma när man vill berätta! Finns nog inget rätt eller fel.
Vi kommer nog inte berätta förrän i eller efter v 12. Vi ska på UL/VUL när jag är 10+6 och vill gärna vänta tills det är gjort. Sen så kanske det beror på att jag inte förväntar mig jätteglada reaktioner från mina föräldrar så därför drar jag ut på det  (vilket egentligen känns dumt eftersom jag går och oroar mig och mår dåligt över det redan nu)

Åh, hade gett vad som helst för en pizza just nu! Men ska ut på After work med några arbetskamrater sen och äta tapas, så det blir nog bra ändå  Kanske blir pizza nån annan kväll i helgen  Får se.

Nej, sen hur jag ska förklara varför det inte blir någon alkohol till maten (och efter maten också för den delen) blir ju ett litet problem.. men vi får se hur det går

Hade lätt kunnat klämma i mig en hamburgare nu och sen ändå äta tapas med kollegorna.. mmm
Är superhungrig och fattar inte hur jag ska klara mig tills maten på restaurangen.. ska åka med en kollega med, så jag kommer känna mig dum om jag köper en burgare på vägen..

Nej, det hade inte gått eftersom jag inte hade bilen med mig och det visste dom. Skyllde på att jag skulle upp tidigt idag och köra bil istället, vilket var en ren lögn, men vad gör man inte  Sen så blev det lite tjat om att jag skull smaka på folks drinkar, men lyckades slingra mig ur det med. Haha, vet inte om dom anade att det var något fuffens, men dom sa inget iallafall

Vilken överraskning!  Härligt att allt var bra med dom små underverken!
Har ni tvillingar i släkten eller var det helt oväntat?

Jadu, mamma sa lite grejer när jag var med henne en helg för några veckor sen som gjorde att jag förstod att hon inte skulle tycka det var en glad nyhet att vi ska ha barn..
Bl.a. kommer dom nog tycka att vi är lite dumma som skaffar barn när vi är så unga. Sen så har jag inte fast jobb heller (än) och sambon är klar med sin utbildning i januari. Sen har dom säkert en ännu fler argument mot att vi skaffar barn.. Men jag vet inte.. Hoppas att dom kan bli glada för vår skull iallafall, men jag vet inte. Tycker dom något annat så kommer jag få höra det (om och om igen)..
Jag förstår att det är jättebra om man har allt praktiskt med jobb och sånt löst, men jag har ett heltidsjobb som jag garanterat kommer få förlängt på så det är inga problem och sambon kommer vara kille i ett kvinnodominerat yrke, så jag tror att han har väldigt stora chanser att få ett jobb eftersom killar är väldigt efterfrågade där..
Så jag är inte så orolig, vi har ju ändå 5 månader på oss att lösa hans jobbsituation innan bebisen kommer och vi har sparade pengar om det händer något och han inte får jobb med en gång..

Nej, är inte orolig för att hamna på gatan.
Tycker ändå det är så många som skaffar barn trots att de är arbetslösa/studerande och de verkar ju klara det hela, så varför skulle inte vi göra det. Jag tror som sagt att sambon får jobb när han slutat skolan och då har vi ju jobb båda två (om än kanske inte fast). Jag har varit på samma jobb i över 1 år nu, så chansen att det ev blir fast känns ganska stor just nu. Behov av personal finns där jag jobbar och att jag inte skulle få fortsätta där är helt otänkbart. Jag får garanterat minst förlängt tills bebisen kommer och hade en kollega som började samtidigt som mig (med samma typ av anställning) som fick barn får någon månad sen och hon fick t.om. förlängt till efter mammaledigheten, så hon får komma tillbaka igen. Chansen är ju väldigt stor att de gör samma sak för mig om jag nu inte får fast innan dess..
Jag tycker att det här är ett val som jag och min sambo gör och jag behöver inte höra folks åsikter om det, för de har egentligen inte med saken att göra. Men jag vet att jag kommer blir ledsen om jag får höra en massa kommentarer om hur "dumma" vi är osv....

tack för lite positivt tänk, behövde höra lite sånt för allt känns verkligen helt kasst idag..

Ja, det är väldigt jobbigt.. Synd att folk måste vräka ur sig saker när dom inte ens vet hur andra känner och tänker. Har en arbetskamrat som också vräkt ur sig lite grejer om barnskaffning, så hon kanske också fäller några mindre roliga kommentarer sen när det kommer ut.
Vet inte alls hur jag ska berätta för min mamma och pappa. Vi bor ju i samma stad, så egentligen känns det kanske märkligt att inte ta det när vi träffas, men efter det som hänt så är jag ju inte alls så pepp på det..