• Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 19:45
    14277 visningar
    123 svar
    123
    14277

    Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Ni måste hjälpa mig med lite råd och erfarenheter (jag tjatar snart sönder mina kompisars öron!).
    Alla åsikter är tillåtna, jag är så vilsen så jag har _absolut_ ingen aning om vad jag ska göra.

    Jag är relativit nyseparerad. Träffade en ny kille och är tokkär. Och han är kär i mig också (den här biten är jag inte osäker på). Nu har det gått 7 månader.

    Jag har två barn och bott hemifrån de senaste tio åren. Han har inga barn, är familjens bebis och flyttade typ hemifrån nyss.

    Jag vill ju dela min vardag med honom. Jag menar inte flytta ihop direkt men ändå bo ihop på ett plan. Han vill typ aldrig vara med mig OCH barnen utan är bara med mig när jag är själv.

    Säger jag till honom att vi hörs av för lite, att vi träffas för lite, att han aldrig träffar barnen osv. så ändrar han på det. (Messar oftare, sover över när barnen är här eller kommer när han egentligen inte har tid.)
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling och jag har inte ens träffat hans familj än!

    Säger han helt enkelt vad jag vill höra för att han trivs med "oss" för tillfället men står med ena foten utanför eller är hans agerande normalt och väntat?

    Vad kan jag egentligen vänta mig? Vad kan jag begära? Och borde jag kanske se att det inte är läge/tid för OSS just nu och lägga ner och söka efter någon som kan ge mig det jag vill ha och behöver på alla plan och inte bara på "fredagskväll/film/sex"-plan?

    Jag är verkligen kär i killen. Tror jag älskar honom. Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.

    Snälla... Hjälp mig! Blir snart knäpp!

  • Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 19:52
    #5
    Tow2Mater skrev 2010-08-23 19:48:22 följande:
    Det kanske är så han är i vardagen? Kommer om några år att gora dig knäpp (att han aldrig tar initiativ)! ;)
    Har tänkt precis så! Ska han vara sådan med allt?
    Bevabus skrev 2010-08-23 19:48:24 följande:
    Det känns som att du kommer få kämpa mycket i det här förhållandet och alltid dra det tunga lastet. Jag vet inte själv om jag hade orkat med nåt sånt. När man har två barn så får man redan dra ett stort last. Kanske värt att göra slut med honom och hålla utkik efter någon som passar dig bättre?
    Det har varit en extrem kamp från dag 1. Och jag vill ju inte tvinga/pressa fram något. Samtidigt måste han ju också passa in i HELA mitt liv och inte bara mitt liv som barnlös liksom. Och säga en sak kan alla- visa det är en helt annan... Men det är så svårt när man är kär också. Och jag vet att det kanske inte är så himla lätt för honom heller ju...
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 19:54
    #6
    Candyjunkie skrev 2010-08-23 19:52:08 följande:
    Men snälla  du - sex månader?! Killen vill väl skynda långsamt vilket är att rekommendera då man involverar sig med en kvinna som redan har barn OCH är nyseparerad. Naturligtvis kan du långsamt börja prata om framtiden men man bör inte börja ställa ultimatum så snart och med de förutsättningrna/omständigheterna. Anser jag.
    Tack för din åsikt. Varför anser du inte det? Och hur ska jag veta om han bara snackar eller menar det han säger när han inte VISAR något- att han menar allvar menar jag.
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 19:57
    #8
    Bevabus skrev 2010-08-23 19:54:52 följande:
    Han vet att du kommer med ett paket - tre till priset av en - men det måste han acceptera om han vill leva med dig. Och har han inte gjort det vid det här laget så kommer ni få det jättesvårt. Kärlek räcker inte alltid till, man behöver även respekt och kompromisser. Jag förstår att det känns skitsämst att göra slut med någon man älskar, men det är nog det bästa du kan göra i den här situationen. Så kanske du hittar en precis lika fin kille någon dag som vill ha dig och ALLT som kommer med dig!
    Men tror du inte den här killen kommer att växa in i det succesivt? Att den biten kommer liksom. I början vågade han inte ens träffa dem ute- idag sitter han och äter frukost med dom (även om det hänt typ två gånger). Så visst gör han framsteg. Men det kanske också är vad han är villig att offra för att få ha kvar "oss" ett tag till. Det känns liksom inte som om han gör det för att komma in i familjen så småning om...
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 19:59
    #11
    skogsgrodan skrev 2010-08-23 19:57:57 följande:
    Jag tycker att du ska börja med att se till att få träffa hans familj.
    Det där är en sak som retar mig. De vet inte ens att jag finns! De misstänker och antar (såklart) men de VET inte... Hallå!? Alla i min familj vet om honom. Ink. mitt ex som därför vägrar ha en normal kontakt med mig.
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 20:01
    #12
    Bevabus skrev 2010-08-23 19:59:18 följande:
    I den här takten kommer det ta tio år för er att få en fungerande tillvaro =/ och som du säger, han verkar inte ens göra det för de rätta skälen..
    Jag vet, det är så jag med tänker. Men sen hör man om de som "vänder över en natt". Tänk om han är en sån kille? Som behöver tid och sen bara "pang". Eller är jag bara kär och dum som tror det???
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 20:10
    #15
    alezay skrev 2010-08-23 20:04:06 följande:
    Låter lite naivt, om hans familj inte ens vet vem du är så är det helt enkelt för att han inte vill det.
    Och det låter som du försöker resonera fram olika ursäkter för hans beteende.
    Eller hur?! Så säger mina kompisar med... Men jag vet att han är nervös typ. Han har aldrig haft en "riktig" flickvän. Men jag känner också att det är stor varningsklocka när han inte ens kan tala om för dom att jag finns. Alla hans kompisar och så vet dock. Har träffat typ allihop.
    Amoudara skrev 2010-08-23 20:05:11 följande:
    Jag håller med Candyjunkie ett halvår är ju inte länge alls i ett förhållande. Dessutom är du nyseparerad och har barn så jag förstår att han vill skynda långsamt också av hänsyn till dig och barnen. Sedan kanske han också är ovan vid barn och måste vänja sig lite. Går han och barnen bra ihop? Funkar det inte alls mellan dem kan du ju börja fundera annars är det väl ingen fara så länge allt annat är bra. Jag tror man många gånger också kan vinna på att skynda långsamt. Ställer du ultimatum så tidigt i förhllandet är nog risken stor att du skrämmer bort honom istället. Varför ha så bråttom TS?
    Om jag hade vetat till 100% att han menar allvar med det han säger och att vi om 1.5 år bor tillsammans som en familj hade jag inte haft bråttom. Men nu är jag osäker och känner inte att han menar allvar med det han säger eftersom att han inte visar det. Och då känns det som om jag ödslar tid på ett dött lopp och jag vill verkligen inte leva ensam med mina barn. Det var inte därför jag lämnade min sambo. Vår "tvåsamhet" är det enda jag saknar och det vill jag uppleva igen.
    Han är toppen med barnen och de är superglada i honom!=)

    Jag frågade honom om han sticker om jag säger "allt eller inget"- han svarade att han inte skulle det. Och inte en enda gång backar han när jag tar upp saker med honom eller så. Han står alltid kvar, no mather what.
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 20:16
    #17
    alezay skrev 2010-08-23 20:13:53 följande:
    Det är iaf något att han har berättat för sina kompisar. Men först och främst så ska du lyssna till din instinkt vad den säger.
    Ja, det är väl det. Han säger en sak, visar en annan och min instinkt säger då att något inte stämmer. Hm... Han har sagt att han ska berätta för sin familj men att det inte funnits läge. Har de frågat saker om mig så har han svarat och hade de frågat rakt ut om vi var tillsammans hade han sagt det säger han. Men återigen... SNACKA går ju. GÖRA är nåt annat.
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 20:25
    #20
    Amoudara skrev 2010-08-23 20:23:54 följande:
    En tanke som slog mig, du skrev att han nyligen flyttat hemifrån och så. Han kanske är lite orolig för hur hans föräldrar ska reagera när han berättar att han träffat en tjej med barn? Han kanske vill därför vänta lite även om han är säker på sin kärlek för dig.
    Det säger han själv är anledningen. Är det helt okej då? Borde han inte stå för vårt förhållande??
  • Livet är en dans på rosor
    Äldre 23 Aug 20:43
    #22
    alezay skrev 2010-08-23 20:24:58 följande:
    Min vännina gick igenom samma sak och sa samma som dig..blev nyligen lämnad..hon kände på sig att något var fel. Hon var rädd för att ställa krav på att han skulle visa intresse.
    Jag och min sambo sa att hon skulle göra det...om han är intresserad så blir han inte bortskrämd. Tips från min sambo..en kille visar intresse om han verkligen vill ha en kvinna. han själv lämnade sitt ex  som hade barn då hon inte tillät honom att var deaktig i hennes sons liv som en styvpappa. han visste att det inte fanns något att bygga på. Om han älskar dig så umgås han med barnen med, även om han inte är van och lite tafatt så försöker man. Och framför allt..att familjen inte vet är inte bra.

    men som jag skrev..lita på din instinkt.
    Så du tror att han inte känner det rätta för mig? Eller menar du att jag ska ställa ultimatum nu att det är allt eller inget och isf se var han ställer sig? Är rädd att det nog ligger en hel del i dina sista rader=(
    Amoudara skrev 2010-08-23 20:32:39 följande:
    Jag vet ju inte vilken relation han har med sina föräldrar eller hur de är som personer. Fegt av honom kanske ja men det betyder ändå inte att han inte menar allvar med dig, bara att han är lite feg när det kommer till hans föräldrar och har lite svårt att stå upp mot dem.
    Jo... jag vet faktiskt inte... de verkar rätt frigjorda och liberala men det kanske bara är en fasad??
Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?