Forum Relationer - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Mån 23 aug 2010 19:45 Läst 11079 gånger Totalt 123 svar
    Livet är en dans på rosor
    Visa endast
    Mån 23 aug 2010 19:45

    Ni måste hjälpa mig med lite råd och erfarenheter (jag tjatar snart sönder mina kompisars öron!).
    Alla åsikter är tillåtna, jag är så vilsen så jag har _absolut_ ingen aning om vad jag ska göra.

    Jag är relativit nyseparerad. Träffade en ny kille och är tokkär. Och han är kär i mig också (den här biten är jag inte osäker på). Nu har det gått 7 månader.

    Jag har två barn och bott hemifrån de senaste tio åren. Han har inga barn, är familjens bebis och flyttade typ hemifrån nyss.

    Jag vill ju dela min vardag med honom. Jag menar inte flytta ihop direkt men ändå bo ihop på ett plan. Han vill typ aldrig vara med mig OCH barnen utan är bara med mig när jag är själv.

    Säger jag till honom att vi hörs av för lite, att vi träffas för lite, att han aldrig träffar barnen osv. så ändrar han på det. (Messar oftare, sover över när barnen är här eller kommer när han egentligen inte har tid.)
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling och jag har inte ens träffat hans familj än!

    Säger han helt enkelt vad jag vill höra för att han trivs med "oss" för tillfället men står med ena foten utanför eller är hans agerande normalt och väntat?

    Vad kan jag egentligen vänta mig? Vad kan jag begära? Och borde jag kanske se att det inte är läge/tid för OSS just nu och lägga ner och söka efter någon som kan ge mig det jag vill ha och behöver på alla plan och inte bara på "fredagskväll/film/sex"-plan?

    Jag är verkligen kär i killen. Tror jag älskar honom. Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.

    Snälla... Hjälp mig! Blir snart knäpp!

  • Mån 23 aug 2010 19:48 #1
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 19:45:00 följande:
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling

    Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.
    Det kanske är så han är i vardagen? Kommer om några år att gora dig knäpp (att han aldrig tar initiativ)! ;)
  • Mån 23 aug 2010 19:48 #2

    Det känns som att du kommer få kämpa mycket i det här förhållandet och alltid dra det tunga lastet. Jag vet inte själv om jag hade orkat med nåt sånt. När man har två barn så får man redan dra ett stort last. Kanske värt att göra slut med honom och hålla utkik efter någon som passar dig bättre?


    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Mån 23 aug 2010 19:50 #3

    Jag skulle inte ge det en chans, en kille som verkligen är intresserad presenterar dig och räknar in dina barn i erat liv. De kommer ju på köpet med dig.

  • Mån 23 aug 2010 19:52 #4

    Men snälla  du - sex månader?! Killen vill väl skynda långsamt vilket är att rekommendera då man involverar sig med en kvinna som redan har barn OCH är nyseparerad. Naturligtvis kan du långsamt börja prata om framtiden men man bör inte börja ställa ultimatum så snart och med de förutsättningrna/omständigheterna. Anser jag.

  • Livet är en dans på rosor
    Visa endast
    Mån 23 aug 2010 19:52 #5
    Tow2Mater skrev 2010-08-23 19:48:22 följande:
    Det kanske är så han är i vardagen? Kommer om några år att gora dig knäpp (att han aldrig tar initiativ)! ;)
    Har tänkt precis så! Ska han vara sådan med allt?
    Bevabus skrev 2010-08-23 19:48:24 följande:
    Det känns som att du kommer få kämpa mycket i det här förhållandet och alltid dra det tunga lastet. Jag vet inte själv om jag hade orkat med nåt sånt. När man har två barn så får man redan dra ett stort last. Kanske värt att göra slut med honom och hålla utkik efter någon som passar dig bättre?
    Det har varit en extrem kamp från dag 1. Och jag vill ju inte tvinga/pressa fram något. Samtidigt måste han ju också passa in i HELA mitt liv och inte bara mitt liv som barnlös liksom. Och säga en sak kan alla- visa det är en helt annan... Men det är så svårt när man är kär också. Och jag vet att det kanske inte är så himla lätt för honom heller ju...
  • Livet är en dans på rosor
    Visa endast
    Mån 23 aug 2010 19:54 #6
    Candyjunkie skrev 2010-08-23 19:52:08 följande:
    Men snälla  du - sex månader?! Killen vill väl skynda långsamt vilket är att rekommendera då man involverar sig med en kvinna som redan har barn OCH är nyseparerad. Naturligtvis kan du långsamt börja prata om framtiden men man bör inte börja ställa ultimatum så snart och med de förutsättningrna/omständigheterna. Anser jag.
    Tack för din åsikt. Varför anser du inte det? Och hur ska jag veta om han bara snackar eller menar det han säger när han inte VISAR något- att han menar allvar menar jag.
  • Mån 23 aug 2010 19:54 #7
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 19:52:32 följande:
    Har tänkt precis så! Ska han vara sådan med allt?
    Bevabus skrev 2010-08-23 19:48:24 följande:
    Det känns som att du kommer få kämpa mycket i det här förhållandet och alltid dra det tunga lastet. Jag vet inte själv om jag hade orkat med nåt sånt. När man har två barn så får man redan dra ett stort last. Kanske värt att göra slut med honom och hålla utkik efter någon som passar dig bättre?
    Det har varit en extrem kamp från dag 1. Och jag vill ju inte tvinga/pressa fram något. Samtidigt måste han ju också passa in i HELA mitt liv och inte bara mitt liv som barnlös liksom. Och säga en sak kan alla- visa det är en helt annan... Men det är så svårt när man är kär också. Och jag vet att det kanske inte är så himla lätt för honom heller ju...
    Han vet att du kommer med ett paket - tre till priset av en - men det måste han acceptera om han vill leva med dig. Och har han inte gjort det vid det här laget så kommer ni få det jättesvårt. Kärlek räcker inte alltid till, man behöver även respekt och kompromisser. Jag förstår att det känns skitsämst att göra slut med någon man älskar, men det är nog det bästa du kan göra i den här situationen. Så kanske du hittar en precis lika fin kille någon dag som vill ha dig och ALLT som kommer med dig!
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Livet är en dans på rosor
    Visa endast
    Mån 23 aug 2010 19:57 #8
    Bevabus skrev 2010-08-23 19:54:52 följande:
    Han vet att du kommer med ett paket - tre till priset av en - men det måste han acceptera om han vill leva med dig. Och har han inte gjort det vid det här laget så kommer ni få det jättesvårt. Kärlek räcker inte alltid till, man behöver även respekt och kompromisser. Jag förstår att det känns skitsämst att göra slut med någon man älskar, men det är nog det bästa du kan göra i den här situationen. Så kanske du hittar en precis lika fin kille någon dag som vill ha dig och ALLT som kommer med dig!
    Men tror du inte den här killen kommer att växa in i det succesivt? Att den biten kommer liksom. I början vågade han inte ens träffa dem ute- idag sitter han och äter frukost med dom (även om det hänt typ två gånger). Så visst gör han framsteg. Men det kanske också är vad han är villig att offra för att få ha kvar "oss" ett tag till. Det känns liksom inte som om han gör det för att komma in i familjen så småning om...
  • skogsg­rodan
    Visa endast
    Mån 23 aug 2010 19:57 #9

    Jag tycker att du ska börja med att se till att få träffa hans familj.

  • Mån 23 aug 2010 19:59 #10
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 19:57:20 följande:
    Men tror du inte den här killen kommer att växa in i det succesivt? Att den biten kommer liksom. I början vågade han inte ens träffa dem ute- idag sitter han och äter frukost med dom (även om det hänt typ två gånger). Så visst gör han framsteg. Men det kanske också är vad han är villig att offra för att få ha kvar "oss" ett tag till. Det känns liksom inte som om han gör det för att komma in i familjen så småning om...
    I den här takten kommer det ta tio år för er att få en fungerande tillvaro =/ och som du säger, han verkar inte ens göra det för de rätta skälen..
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll