.
Men han får spel så fort det är något han inte får, t ex min kaffekopp, sockerärten, kniven, bullen etc. Tror han blir frustrerad av att inte kunna ta sig framåt också. .....det kommer mer
. En del klarar det säkert men långt ifrån alla. Jag menar inte att det är ett misslyckande att inte klarar det, jag menar inte heller att man inte ska försöka klara det. Jag menar bara att det är så det är att vara för'älder . Inte lätt, inte bekvämt men naturligt och dessutom roligt och stimulerande. . Sjala, amma. samsova....inget som stressar mig eller 'är svårt. Att hjälpa arg 3 åring med skorna som skriker och väcker bebis som blir hysterisk och bli sen med femåringen till hennes älskade dagis - lite trixigare . (jag är liksom bara i tvåbarnsstadiet ännu )....eller arg, vill-gå-ut-orkar-inte-vänta-en-sekund-och-rör-lillebror-mig-så-åker-han-på-en-propp-2½-åring och trött, kan-allt-själv (eller inte)-vill-gå-ut-måste-peta-på-storebror-hela-tiden-16-månaders .
Jag hade heller ingen aning om begreppet AP när min äldsta föddes......blev nyfiken när jag såg rubriken på FL och upptäckte att mycket av vad AP är stämde överens med mina grundvärderingar och upptäckte att det fanns trevliga människor med liknande syn på föräldraskap och bar som jag i den här delen av forumet. Jag har haft föräldrar och mor- och farföräldrar som varit väldigt närvarande (allt hände i köket, inga stängda dörrar, helt ok att sova med mamma och pappa när som helst etc. etc.) och "barnsliga" (aldrig några problem att få 80-årig farmor att krypa runt på golvet och bygga kojor, eller morfar att leka kurragömma). Dessutom är mer eller mindre hela släkten lärare så ett starkt intresse för barn, ungdomar och pedagogiska frågor har liksom alltid funnits naturligt.....har väl fått det med bröstmjölken 
.
Det lustigast är väl att lösningen på diverse problem med barnen alltid handlar om striktare rutiner, någon fast metod, mer mat eller något annat väldigt konkret.......hur ofta löser vi våra egna svårigheter eller relationsproblem på det viset vuxna emellan? Jag tycker precis som madeleineh säger att många verkar krångla till saker i onödan.....men också förenklar helgalet.......eller kanske krånglar till det genom att förenkla .
Båda mina har trappat ner själva. Yngsta ammade t.ex. mer eller mindre bara kvällstid inför insomning sista 2 månaderna. Han avslutade självmant vid 13 månader. Han ville helt enkelt inte mer, blev bara arg när man erbjöd. Det kändes lite vemodigt för det blir nog inte fler gånger för min del.....fast vem vet .
Själv har jag drabbats av ryggskott eller liknande. Fy f*n säger jag bara. Skulle lyfta ur min äldsta ur vagnen i söndags och det bara högg till. Där blev jag sittande hukandes.....med lillebror på ryggen och arg storebror som jag försökte hålla kvar i vagnen. Vi var på en lekplats men jag vågade inte be någon hjälpa mig att lyfta ur lillen från ryggen för jag kunde ju inte röra mig och absolut inte hålla koll på vilt springande 1-åring. Ringde sambon som kom så snabbt han kunde.....35 minuter satt vi där....som fån . Lite bättre nu, kan röra mig hyfsat...men lyfta är ju inte att tänka på. Jättekul med två små barn. Kanske dags att införskaffa ståbräda nu då.....och låta lillebror testa vagn för första gången.....
Jag hoppas att detta inte var slutet på att bära.....DET vore vemodigt om något. Gud så DUMT!
Madeleineh:
Hur ser din sambos program ut? Tänkte på obligatorisk närvaro etc.? Man måste ju inte klara alla sina poäng på utsatt tid för att få fortsatt studiemedel. Första året är det dessutom lägre krav än senare....tror det ligger på runt 60%. För din sambo är det ju inte så lång tid det handlar om.....om det inte är en massa föreläsningar eller seminarier med obl. närvaro....är det inte det kanske ni kan lösa det den vägen.....
Jag måste säga att vi faktiskt fått väldigt lite kritik....eller är det jag som inte ser . När de har varit riktigt små har de ju bott i diverse bärredskap....och ingen har ju kommit på tanken att "gräva" ur någon av dem därifrån . Vi har nog rätt förstående familjer oavsett....de delar inte alltid vår uppfattning i allt men de respekterar att vi väljer de vägar vi gör och stöttar oss i det.
Här har min ryggskott blivit bättre....rörlig, men bära är inte så roligt. Resultat:
Lillebror får åka gamla stora BRIO-kombi och storebror som knappt orkat gå en meter tidigare under ett par månader har plötsligt gått över till att enbart gå. Någon gång har jag klämt ner båda och de har suttit som packade sillar i knä på varandra och skrattat och gosat . Storebror har också efter att ha vägrat att ens prova potta under ett år plötsligt över natt gått till att inte ha blöja alls dagtid. Tredje dagen idag utan blöja. En minimal kissolycka första dagen (inne). En kissolycka ute igår (galonisar och roliga vattenpölar så han glömde nog av sig) + en bajsolycka igår. Kisserierna går annars mer eller mindre felfritt även om han gärna går ofta. Idag har han väntat längre mellan pottbesöken och inga olyckor ännu. Vi har t.o.m. varit ute och handlat . Bajset verkar lite svårare dock.......Ja, nu är det bara att köra på i alla fall .
Hoppas kunna bära i sele snart ute igen.....så mycket mer praktiskt och så mysigt.