end of days skrev 2010-08-26 20:37:31 följande:
Vi genomgår fantastiska förändringar mer eller mindre varje år, det kallas för utvekling och steget in i det vuxna livet börjar med puberteten.
I dina ögon ja, annars så var det ett gemensamt beslut av båda parter att göra det vad som gjordes.
Det gör hela situationen till en gråzon, speciellt när det inte fanns nån våld eller tvång inblandad och det skede på tjejens initiativ.
Nu utgår jag från dels artikeln dels det vad jag själv har upplevt, mitt förhållande som började på tjejens initiativ varade i två glada år och vi skiljdes som vänner.
Hade paragrafryttare stuckit in näsan i våra liv så skulle jag helt plötsligt utmålas som våldtäktsman och blir stämplad som det för livet, mitt ex hade blivit utmålad som våldtäktsoffer och blivit behandlat därefter av omgivningen på både på gott och ont
Nu fick livet ha sitt naturliga gång, det fanns inga offer i sammanhanget och inga kränkande stämplar utdelades
Undrar vilken situation är den mest passande för alla inblandade
Du har alltså absolut ingen aning om den enorma förändring tonåringar genomgår för den är extraordinär.
Jag har inte läst hela tråden så jag har ingen aning om du har berättat om dina egna personliga erfarenheter eller inte, men oavsett tänker inte jag ge mig in och diskutera det för allt vi har är din syn på saken.
Jag kommer väl ihåg hur det var att vara en 13-16 år ung tjej, brådmogen och vältuvecklad med suktande blickar. Visst tusan hade jag ihop det med en del alldeles för gamla killar och jag hade kunnat fara ganska illa om jag inte hade haft en omgivning som brydde sig om mig (jämnåriga vänner, syskon, föräldrar och andra vuxna). Dessutom var de äldre killar/unga männen i min bekantskapskrets tack och lov tillräckligt kloka för att inse att man inte sätter på hur unga tjejer som helst.