varför får hon barn, men inte jag!?

Du har all rätt till dina känslor! Det har vi alla. Men man kan vara försiktigt med hur man uttrycker dem till andra, men det uppfattar jag att du är. Jag har själv fått missfall 4 gånger, det var hemskt, trodde verkligen aldrig att det skulle bli bebis. Men det har gått bra, och nu är jag mamma till tre, och väntar mitt fjärde. jättelycklig. Så jag förstår din sorg, och också din avundssjuka - både på oss som har många barn, och på dem som "väljer bort barn". Men den som gör abort har det ju ofta också känslomässigt väldigt svårt. Kanske hon gärna vill ha barnet, men inte har stöd/ekonomi eller annat. Vi vet ju inte bakgrunden till beslutet, men det kan inte vara ett lätt beslut. Inte lätt att leva med efter heller.
Men dina känslor dom måste du få ha oavsett, det är alltid bättre att erkänna för sig själv hur man mår och reagerar. Det mår man bättre av i längden. Men man ska inte låta sig förtäras av t ex avundssjuka, ilska eller annat. Det tar för mycket energi och leder sällan till något konstruktivt.
Jag hoppas att det ska gå bra för dig, och att det blir en bebis till slut. Lycka till!

Jag tycker att du har rätt att känna som du gör.
Jag är inte ofrivilligt barnlös men kan tänka att jag skulle känna exakt samma sak som du.

Jag har gjort det, känt avundsjuka när alla kompisar fick barn men inte jag. Men det hade helt andra orsaker än ofrivillig barnlöshet. O då kan jag bara tänka hur jag skulle ha känt det när man sitter som i din situation. Jag skulle vara ledsen o undra varför en del k****'a runt o sen gör abort på abort, medan en annan försöker.

Hoppas att allt löser sig för er o att ni snart få ert efterlängtande barn.

Eftersom man inte kan hjälpa vad man känner så är det klart att du har rätt att känna så.

Du verkar dessutom vara en väldigt stark och stöttande person för vännerna i din omgivning som blir gravida, trots att du själv har mycket svårare än de att få barn.

Det tråkiga är väl när de destruktiva bittra känslorna tar över hela ens personlighet och man inte kan hindra sig från att sprida galla över alla de runt omkring sig som kan få barn (vilket har hänt mig ett flertal ggr)

Hoppas att IVF är lösningen för dig (er) så att du också får uppleva lyckan i att bli mamma!

det är klart att ni har rätt till era känslor och det är fullständigt förståligt att ni blir ledsna/arga om någon gör abort efter abort.

och jag förstår inte varför andra ska ge sig in i era trådar.

men samtidigt så ger det er inte rätten att kritisera andra.

under mina tre graviditeter har jag lidit av extremt illamående, länge, det har varit ungefär som att ha en fem månader lång maginfluensa, och vi var ett gäng som höll till i en tråd för just oss som måde väldig illa
och det hände att  barnlösa gick in och skrev att vi inte förtjänade våra barn eftersom vi inte njöt av graviditeten och det tycker jag inte är okej.

Jag svara många samtidigt,så kan bli lite knasigt:

Jag, som jag redan skrivit, stöttar mina vänners beslut, vad det än må vara.
Min bästa tjejkompis väntar en underbar liten tjej nu, är i vecka 26. Jag började gråta av lycka när hon berättade det. Visst kände jag "åhh jag önskar att det var jag!" Men så måste man få känna. Om någon i ens krets vinner miljonvinsten på triss så är man glad för den personen, men fan man önskar ju att man själv vunnit. Så är det ju.

Och jag kritiserar ingen, jag skulle ALDRIG gå in på en abort tråd och skriva "fy fan för er, jag försöker få barn och ni bara knullar så blir dom till sen ska ni ta bort dom, brinn i helvetet!!!" Jag skulle aldrig skriva så, och det är inte så jag känner heller. När min andra väninna, som gjort abort två gånger, så bad hon mig att följa med den tredje gången för killen hon var tsm med just då vägrade. Jag bet ihop och följde med, höll henne i handen osv. Fast att jag kände en sådan enorm sorg, och tänkte "gud kunde ju gett mig det barnet istället". Alltså är det inte min väninna som jag är frustrerad över, utan pågrund av situationen.
En kvinna ska få göra tusen aborter om hon vill, det har varken jag eller någon annan rätt att döma, däremot så har jag rätt att känna mig sorgsen över det.

Det är lite svårt att förklara... Men, när jag får höra att någon ska göra abort, så tänker inte jag "fy fan ditt otacksamma helvete" utan jag tänker att hon gör det som är bäst för henne, och så känner jag mig avundsjuk på att jag kunde ju ha blivit gravid istället. Det är ju så det borde vara. I en perfekt värld. Den som vill ha barn, får barn, den som inte vill ha barn,bli inte gravid och tvingas göra abort. Så borde det vara. Men det är inte så.
Så det är alltså själva situationen jag är sorgsen över, inte på personen. Vet inte hur jag ska förklara det på ett bättre sätt...

Om en vän till dig kommer och berättar att den precis vunnit 1 miljon kr, men att den inte vill ha dom pengarna av xxx skäl, så han/hon bestämmer sig för att kasta pengarna i toastolen. Hur hade ni reagerat?
Man hade, iallafall jag, känt "nej men då kunde ju jag fått dom pengarna istället, jag kunde ju åkt utomlands" med mera. Men inte hade jag börjat hata min vän, för den vännen har rätt att spendera sina pengar hur han/hon vill. Förstår ni?

Så svårt att förklara...

Var och en utgår ifrån sin egen situation och i svåra och känsliga frågor är det inte ovanligt att man förväntar sig att andra ska reagera som man själv hade gjort och därför blir ledsen och besviken när de inte gör det.
Samtidigt får man aldrig glömma att det som är en persons högsta önskan och mirakel kan vara en annans värsta mardröm eller att inte alla har samma förutsättningar och önskningar i livet.

TS, sorgen följer en även in i föräldraskapet. Iallafall för mig.

Jag känner inte bitterhet längre, eller ja, inte lika  STARK bitterhet rättare sagt. Men jag känner ofta stor ledsamhet när någon säger att de väntar barn. Det påminner mig om vår sorg och den perioden som nästan slet oss i tusen bitar. Jag tror aldrig att jag kommer komma över den känslan. Ibland blir man så ledsen att man faktiskt har svårt att glädjas.

Så tiden läker inte alla sår. Man är snarare naiv om man tror att tiden läker detta. Barnlösheten kan lämna ett stort hål som följer en hela livet, oavsett om man lyckas få barn eller ej.