SOL-placering rättigheter?

TS om du påstår att ditt barn har omhändertagits pga att du själv var omhändertagen som tonåring, så antingen ljuger du eller så har det begåtts stora fel. Det finns inga lagliga stöd i vare sig SoL eller LVU som ger någon rätt att omhänderta barnet för den anledningen som du säger (och min erfarenhet är att många inte vill inse varför deras barn omhändertas och skyller på andra saker än den verkliga orsaken, samt påstår att soc är onda och elaka och vill förstöra familjer). Att vara impulsiv är inte heller någon anledning som ger laglig stöd att omhänderta barn. Det skulle isf vara att din impulsivitet utgör en fara för ditt barn, tex att det finns risk att du är så impulsiv att du ger dig på barnet. Och det spelar ingen roll att det finns "hur många andra barn som helst i Sverige som far mer illa än ditt barn", tanken är ju att man ska hjälpa ALLA barn som far illa vare sig det är mycket eller litet.
Hur som helst så är ju SoL en frivillig placering, så ja, du kan ju hämta barnet om du vill. Risken finns dock då att soc anser att ditt barn inte kan vårdas/hjälpas på frivillig väg och då istället gör ett LVU-omhändertagande. Och då har du absolut ingen möjlighet kvar att vara med och bestämma om ditt barn. Dessutom finns ju socialjour på helgerna, så du lär troligtvis inte ha barnet kvar hos dig särskilt länge, när familjehemmet kontaktar dem, så fort du har hämtat barnet.

Och allvarligt talat, varför skulle soctanten absolut till varje pris vilja att du inte får tillbaka ditt barn, om du nu är en så bra mamma, och att ditt barn ska stanna på familjehemmet, om de nu skulle misshandla barnet som du påstår? Kan du komma på någon enda logisk anledning till varför soctanten skulle vilja detta?

LVU kan man inte göra om det inte finns lagliga stöd för det. När man är så liten som ts barn så handlar det inte om något självdestruktivt beteende enligt LVU §3 och då finns det alltså bara LVU §2 kvar, alltså att det är något i barnets miljö som är skadligt.
Jag är ganska säker på att det gick till så här: Det är alltså något som är galet runt omkring barnet. Av vad ts berättar, att det skulle vara för att hon själv har bott på hem där hon gav sig på mannen i familjen och har en impulsiv störning, så skulle jag chansa på att soc anser att risken är överhängande stor att ts är/har varit/kan bli våldsam mot barnet pga hennes impulsivitet. För att nu slippa LVU (som är en sista utväg om inget annat fungerar) erbjöd man ts en SoL-placering för hennes barn. Skulle ts inte gå med på detta eller på något annat sätt visa att en frivillig placering inte är aktuell så kommer barnet att LVU-omhändertas.

Ts har ju själv sagt att hon var familjehemsplacerad som ung, så antingen kommer hon från en trasig familj eller så var hon självdestruktiv. Hon har även sagt att hon misshandlade mannen i familjehemmet, samt har en impulsiv störning. Jag ser det inte alls som otroligt att det finns risk att hon kanske misshandlar sitt eget barn oavsett om vad hon studerar till. Det har inte heller nånting med intelligensen att göra, men jag måste säga att med sociala problem redan som barn/ungdom är det inte dåligt att fixa toppbetyg på gymnasiet så att man kan komma in på läkarprogrammet.

Var någonstans har jag påstått att man blir en sämre förälder om man har haft det besvärligt som liten?
Att ts hade sociala problem står ju ganska klart, eftersom hon själv var ju omhändertagen och bodde hos familjehem. Man omhändertas ju antingen för att hemmiljön är skadlig (tex missbrukande föräldrar, misshandlande föräldrar eller något annat liknande) eller för att man riskerar att skada sig själv (gäller ungdomar, och handlar då om att ungdomen tex själv missbrukar eller sysslar med andra fysiskt eller psykiskt skadande beteenden). Oavsett vad det var för anledningen som ts var omhändertagen för, så har hon alltså haft sociala problem (sånt som man arbetar med inom just socialt arbete) eftersom det är just vad det är. Vad skulle du kalla det för?

Ts vet nog med sig att barnet kan vårdas via LVU, annars skulle hon väl knappast gå med på frivillig SoL-placering när hon faktiskt egentligen inte vill ha barnet placerat.

Ja, givetvis kan man bo i familjehem om föräldrarna inte vill ha en hemma. Men tror du att det är helt vanliga föräldrar som väljer att inte ha sina barn hemma? Nej, antingen är det föräldrar som själva inte klarar eller orkar ta hand om sitt barn, eller så är det för att föräldrarna inte orkar med barnet/ungomden pga barnets egna beteende (här kan det handla om en ungdom med tex adhd, eller impulsiv störning som ts har, och vars beteende går ut över hela familjen). Och givetvis kan man bo i familjehem om tex föräldern är sjuk (dock låter det inte som på ts att det beror på något sådant).
Som socionom kallar man dessa saker för sociala problem. Jag vet inte hur du tolkar begreppet socialt problem, men det är uppenbart att du inte har en aning om hur definitionen är. Efter 3,5år på socionomprogrammet är det dock väldigt inpräntat hos mig. Jag kanske bara ska kalla det "jobbigt", rätt av, så förstår du lättare hur jag menar. Dvs istället för att "hon hade sociala problem hemma som ungdom" så kan jag säga att "hon hade det jobbigt hemma som ungdom".
Och nej, ts skriver att hon har en impulsiv störning. Inlägg 5 och 7. I inlägg 9 skriver ts att hon inte tror att hon lider av den störningen längre, men att de ska göra en ny utredning.

Som du själv skriver så säger ts att hon har en impulsiv störning men annars är fullt frisk. Var någonstans läser du att hon endast hade det som tonåring? Om hon nu inte har kvar störningen, så förstår jag inte vitsen med att göra en ny utredning för att se om hon har kvar den eller inte.

Själv tycker jag förresten inte att det är tillräckligt för att omhänderta ett barn, men en sådan störning i kombination med annat kan utgöra tillräcklig stor grund för att omhänderta ett barn. Det kan tex vara att ts är så impulsiv att hon mitt i matlagningen kommer på att hon har glömt att handla mjölk och springer iväg och gör detta, samtidigt som hon lämnar barnet vind för våg hemma med spisplattor på med kokande vatten. Det kan också vara tex att hon är så impulsiv att hon bara köper godis för att hon är sugen på det istället för riktig mat, och barnet inte får bra med kost. Jag kan komma på mängder med saker som kan medföra ett omhändertagande av ett barn pga att man är för impulsiv.

Får barnet blåmärken i familjehemmet så bör det utredas, vilket, vad jag har förstått, har gjorts eller ska göras. Vad det nu har med barnets SoL-placering att göra? Anledningen till varför barnet är SoL-placerat är ju densamma, oavsett vad som händer hos familjehemmet.
Och vad har att ts utsattes för tortyr som tonåring med frågan här att göra?

Angående att socionomprogrammet skulle vara ett av de lättaste programmen att komma in på, så är det ju bara att kolla statistiken på VHS: www.vhs.se/sv/Statistik1/ Varsågod

Anonym förstår inte vad det innebär med sociala problem, så det är ingen idé att du förklarar. Anonym fattar inte att det är ett socialt problem att vara SoL-placerad för tex ADHD, då föräldrarna behöver avlastning.

Enligt ts hänvisar soc inte alls till den impulsiva störningen, utan de hänvisar till att hon själv har varit placerad tidigare. Detta kan inte stämma, för det finns inget som ger soc rätt att placera ts barn, bara av den anledningen. Men då ts på eget bevåg tog upp detta med den impulsiva störningen samt det med att hon misshandlade en man, kan man logiskt dra slutsatsen att det är kopplat med orsaken. Varför annars ta upp såna grejer, om de är helt orelevanta?
Du förstod kanske inte heller att mina exempel var hypotetiska och att det var situationer då jag själv skulle bedöma att impulsiviteten gör att föräldern är i behov av stöd från det sociala?

Du påstod ju att det är ett av de enklaste utbildningarna att ta sig in på (presens alltså), men du tar alltså tillbaka det uttalandet nu. Hur långt tillbaka menar du att det skulle vara ett av de enklaste utbildningarna att komma in på?

Och det är ju ett socialt problem att föräldern då tex inte har ett socialt nätverk som kan ställa upp för familjen under rehabiliteringstiden!
Jösses, du förstår ju verkligen inte vad sociala problem innebär. Läs på om det. Det behöver förresten inte ens handla om barn och familj, det kan också vara tex att ett område har extra många missbrukare, att papperslösa tigger på gatan, att folk blir arbetslösa, att äldre inte kan ta hand om sig själva, etc.

Du förstod nog inte att jag med "ställa upp" menade stötta dem genom att tex sitta barnvakt, hjälpa till att lämna/hämta barnet på förskola/skola eller komma hem till dem och hjälpa till och laga mat, och liknande. Med "ställa upp" menade jag alltså inte att barnet skulle bo hemma hos en släkting eller vän under hela rehabliteringstiden, då det är ganska orimligt för vem som helst, med eller utan ett stort socialt nätverk.
Och vi pratar om sociala problem, inte sociala skäl.

Men visst är det ändå ett socialt problem att barnet måste placeras hos någon annan än sina egna föräldrar, oavsett vad anledningen är, stor eller liten (fast i mina ögon finns inga små anledningar, eftersom det är en enorm kris att behöva lämna bort sitt eget barn). Det mest ultimata är förstås att barnet kan vara hos sina egna föräldrar. Kan barnet inte det, så har det alltså blivit ett socialt problem i just den situationen som den familjen befinner sig i.

Det är ju ingen idé att vi ens diskuterar sociala problem med dig, för du förstår ju dig inte på begreppet och vad det innefattar.
Och nej, soc skapar inte sociala problem, de löser dem. Om någon inte kan ha sitt barn boende hos sig beror det på ett socialt problem som soc löser genom att placera barnet någon annanstans. Problemet finns alltså redan innan soc kliver in.
På vilket sätt har du själv kontakt med soc, eftersom du tror att du vet allt om deras arbete, men ändå inte förstår ett så enkelt begrepp som sociala problem? Du verkar ju inte heller känna till att SoL är en ramlagsstiftning.Då SoL är en ramlag kan man alltså tolka lite som man vill. Själv är jag ganska säker på att jag skulle räkna rehab på en period på säg fyra månader som tillfällig vård och fostran, och alltså inte stadigvarande. Därmed ser jag inte hur det skulle vara fel, enligt SoL.
Dessutom skulle jag självklart utgå från barnets bästa, och jag tycker att det är bättre att barnet får komma till mormor och morfar som det känner än till en helt okänd familj. Jag tror att alla parter hellre hade velat det (i de flesta fall).
Men om du själv hade suttit som socialsekreterare i ett sånt fall så hade du alltså nekat? Ja, här kan vi då prata om elaka soctanter som bara vill förstöra för familjer bara för ingen anledning alls! Du skiter i barnets bästa (som är en grundsten) och tolkar istället lagen på sämsta möjliga sätt för familjen. Tur att du inte är socialsekreterare.