Less på att få ta allt ansvar

Vi sitter i samma båt. Är också irriterad över att de "köper " sig fria med underhåll. Hinner inte skriva mer nu. Men du är inte ensam i à f!

Skönt att man inte är ensam, att dom dessutom köper sig fria med ett underhåll som inte räcker till :/

Exakt samma sits här. Har dock ensam vårdnad och förr träffade pappan dottern då och då men nu har han kommit på att han vill bo med oss, och eftersom jag säger nej, så säger han nej till att träffa dottern. Logiskt? Ha! Vi hade en ök om att dottern skulle vara ledig från dagiset på måndagar och nu går det inte längre. Ringde dagiset och fick utöka hennes timmar, blev ledsen under samtalet. En dag i veckan kommer hon att behöva gå där mellan 9 och 18. Och from januari typ mellan 7 och 17 varje dag!!! Precis som TS får jag ont i magen av blotta tanken. Dottern är nu 19 månader. FAN på HONOM!!!

Undrar hur dom tänker?! Han ville att vi skulle bli tillsammans igen för ett tag sen, så han smörade ett tag vilket ledde till att han hade barnen lite mer eller kom iaf över och träffade dom oftare.. Men sen när man sa att det inte skulle bli något mellan oss igen så försvann han "helt" igen.. Dom kan inte förstå att det är barnen dom drabbar?! Jag tror att han ser det som att han "hjälper" mig när han har barnen, inte att han är en ansvarstagande pappa och varför skulle han hjälpa mig? :/ Min minsta är 1 år och ska ha såna dagar, har inte råd att vara mammaledig längre.. usch det gör ont i hela mig!!! Men planerar att ta dom här 10 veckorna nu och sen jobba 50%..

Haha det gör du rätt i! Kööör!! ;) Jag dejtar så mycket man hinner, inte mycket iof eftersom man "aldrig" är barnledig.. Eller har träffat en till och från sen i Maj, man kan ju hoppas att det är en man av den bättre sorten! :P

Har du fått någon hjälp från familjerätten? Du hade ensamvårdnad va? Jag vill verkligen ha det men vet inte hur man ska lyckas få det :/

Okej vad är det för hjälp man får då? Ja men de vore roligt, har iof ingen tel just nu men ska hämta den nya i morgon :)

Skild sen 2 år och det första halvåret var barnets pappa "med i matchen", delade ansvar enligt vårt ursprungliga upplägg: barn och hund varannan vecka. När han träffade en ny kvinna havererade ALLT och jag har nu 2 barn, en hund och två katter på heltid.
Går på knäna både praktiskt och ekonomiskt, exet tar inget som helst ansvar för vårt tidigare gemensamma liv, barnen har han träffat någon dag i månaden, hunden vägrade han helt sonika att ta tillbaka efter ett tag. Hunden är dessutom hans och även om jag älskar jycken så saknar jag friheten att ibland kunna resa iväg med barnen med kort varsel. Dygnet räcker inte till på långa vägar, någon tid för ett eget liv existerar inte men exet hinner både spela i ett band, spela korpfotboll OCH träna nya kvinnans sons fotbollslag.

Han har helt tappat intresset för sina barn, de känner det och mådde det första halvåret mycket dåligt. Nu har de accepterat läget och börjar sätta sig på tvären när han väl hör av sig, svarar inte i telefonen eller på sms hälften av gångerna. Lusten att träffa en pappa de inte känner igen har väl helt enkelt försvunnit.

På plussidan kan jag säga att barnen blivit äldre och att vi har en tight och nära relation. När det är tungt försöker jag tänka att det tar slut, barnen blir självständigare och klarar allt mer ansvar. Jag får förmånen att vara en del av hela deras liv och uppväxt. Förlusten är deras pappas men såklart även barnens som nu tyr sig mer och mer till min sambo vilket aldrig var min ambition. Jag får acceptera att en närvarande sund man på många plan har ersatt deras pappa för tvinga honom till umgänge går inte.