• Anonym (Helt slut)

    Less på att få ta allt ansvar

    Är arg, ledsen, irriterad ja allt som man kan vara tror jag! Jag och sambon separerade för 6 månader sedan, vi var överens om 50% för att barnen ska ha båda sina föräldrar lika mycket. Men nej nu sitter jag här själv, eller han träffar barnen 4 dagar i månaden iof. Är i några veckor till mammaledig så än så länge är det helt okej för mig att jag har dom så mycket som jag har men sen när jag börjar jobba så kommer det bli ett HELVETE!! Barnen kommer få riktigt långa dagar på dagis, 7-17 (jag kan inte gå ner i tid dom första 10 veckorna), när vi kommer hem ska man hinna med att laga mat, tvätta, städa, mysa m.m m.m.. Får ont i magen av bara tanken. Och riktigt dåligt samvete..

    Bara tanken på alla vabbdagar jag lär få ta är ett stressmoment bara det, pappan kan inte vabba för man kan ju inte ringa jobbet samma dag och säga att man inte kommer?! :/ Har inte fast anställning så måste ju verkligen visa framfötterna. Är jag dum som tycker att det är bådas ansvar?!?! Hur kan det bli så att man lämnar över ALLT ansvar på den andra? Jag känner mig helt slut..

    Att dessutom behöva sitta och säga till sonen att han inte kan åka till sin pappa för att han "jobbar" hela tiden gör ju inte saken bättre heller. Han kan inte ens komma hit i 1 timme och träffa dom på 12 dagar?!

    Men idag har jag kontaktar familjerätten igen, har försökt där förut men vi har inte kunnat skriva nåt samarbetsavtal för att han inte får fram några scheman som det låter. Men nu tänker jag stå på mig det här funkar inte!! Barnen ska inte behöva komma i kläm för att vi inte bor ihop längre.. Han gör ALLT han kan för att göra livet så svårt för mig som möjligt utan att tänka på att det "drabbar" barnen.. Har sagt till honom att det finns mycket föräldradagar kvar att ta ut så att han kan träffa barnen mer, men nej han måste jobba..

    Är bara så j-vla less på det här nu!! Men nu fick jag skriva av mig iaf...

  • Svar på tråden Less på att få ta allt ansvar
  • Anonym (Helt slut)

    Så bra skrivet, försöker verkligen tänka på att i längen är det han som förlorar på det, men mitt upp i allt så känner man sig bara arg och bitter på situationen, har tappat allt tålamod vilket gör att man känner sig elak mot dom små ochd et ger en dåligt samvete etc..

    Men det är inte jag som kommer sitta där som pensionär och ångra mig och känna mig ensam.. Men tycker att det är så sjukt att en person bara kan släppa allt ansvar vad gäller sina egna barn.. Skulle aldrig stå ut med mig själv.

  • Fru Anna

    Jag är ensam med min son på 3,5 år. Fram tills igår (igår fick vi till en överenskommelse om varannan helg) hade hans far vägrat att ha någon form av planerat umgänge. Han kunde ringa eller sms'a 1-2 dagar före och höra om han kunde ta sonen ett par timmar.

    I våras försökte jag med att han skulle gå på dagis 7-16.30. Då hann jag precis jobba 8 timmar. (Måste det för att klara ekonomin). Det blev väldigt stressigt och både jag och sonen led av det. Nu går han en halvtimme längre må-to. Det gör att jag hinner gå och träna en lunch i veckan och vi båda mår mycket bättre eftersom jag är mindre stressad.
    Vad det gäller mat, tvätt och städning har jag taggat ner ordentligt. Sonen får bra mat på dagis, och jag gör bra mat i helgen och har med mig matådor. Så på kvällarna gör vi bara något enkelt. Tex värmer färdig risgrynsgöt, eller en färdig soppa. Dammar gör jag inte för ofta och dammsugningen gör vi tillsammans på helgen. Jag byter handdukar och lakan mer sällan än förrut för att dra ner på tvätten. För jag tror på att det är bättre att jag har tid och ork med min son än att huset är fläckfritt och lakanen är nytvättade.

    Så det går att klara det sjävl. Nu har jag bara ett barn, vet inte hur många du har och i vilka åldrar. Men du klarar det  *kram*.

  • Anonym (Helt slut)

    Tack :) Har två söner den äldsta är 4 år och minstingen är 1 år. Kommer nog bli mkt halvfabrikat på vardagarna, och sen göra storkok på helgerna. Men fick tid på familjerätten om 1 vecka så ska göra allt jag kan för att få ett samarbetsavtal så att han iaf kanske vabbar varannan vecka om dom är sjuka osv.. Och skriva papper på vilka dagar han ska ha dom för nu har han varit "sjuk" dom senaste 3 gångerna..

    Nu har min lilla börjat inskolning och det går hur bra som helst ochdet känns skönt det iaf, och personalen är hur bra som helst! Dom kommer låta han sova 2 gånger om dagen så att dagarna inte känns så långa för honom och så att han är vaken lite längre på kvällen. Så det börjar kännas lite bättre :)

  • Anonym (Likadant)

    Nu har min dotters pappa börjar krånga till ordentligt här. Jag har ensam vårdnad. Från början hade vi delad, sen fick jag ensam av honom. Nu vill han bli ihop med mig igen men det vill inte jag, så han säger att han ska stämma mig för att få tbx sin del av vårdnaden. Det sjuka är att han inte ens träffar dottern. Vägrar!!!

    Jag ringde Familjerätten och de säger att han har rätt att göra det, stämma mig alltså. Helt korkat!!! Han kan inte ens dotterns personnummer!!! Ringde mig idag och frågade efter hennes sista fyra siffror. Ha! Tänker inte säga det till honom fast det är lätt att ta reda på.

    Han har en misshandelsdom på sig plus är anmäld hos polisen för smshot som han utsatte mig för för ett 1 sedan. Hoppas att de är tillräckligt kloka i tingsrätten för att inte ge honom delad vårdnad.

    Jag jobbar deltid nu och hinner med allt men efter nyår blir det jättesvårt och långa dagar på dagis för dottern. Men den tiden den sorgen.

  • Anonym (Helt slut)

    Varför vill han ha delad vårdnad?! :O det har ju ingenting med umgängesrätt att göra? eller har han missförstått det där? det har iaf mitt ex gjort, han har hotat mig ett antal gånger om att han ska ta egen vårdnad om barnen (hur han nu skulle lyckas med det) så att jag aldrig mer skulle få se dom. Hoppas det går bra för dig! *kram*

  • Anonym (Tror på er!)

    Har bara läst TS men inser i tråden att många är i samma situation.

    Inte för att det hjälper i nuläget, men om några år när barnen är lite större för att inte tala om när de blir vuxna så kommer det att vara MAMMA som gäller. Jag tror att ni inser någonstans också att männens agerande gör att de distanserar sig från barnen.

    Förstår verkligen att det är tufft att i princip vara ensam förälder och ansvarstagare men ni kommer få igen det sen. NI kommer bli bjudna till examensfesten, studentfesten, konfirmation eller vad det nu kan vara. Det är NI som kommer få samtalet från BB att ni blivit mormor.

    Tro mig, jag vet hur det är. För min man var det tvärtom. Det var pappa som ställde upp och när vår son föddes var det första samtalet min man ringde till sin pappa. Det var hans pappa som var med när vi döpte osv. Mamman tog aldrig sitt ansvar och är idag den ensammaste människan jag vet.

  • Anonym (mamma)

    Jag lider med er alla. Jag är mamma till ett barn och bonusmamma till två. Min sambo hade så gärna velat att hans ex varit som er...

    Han träffar sina barn vh fast han inget hellre vill än att ha vv... :(

  • Anonym (Helt slut)
    Anonym (Tror på er!) skrev 2010-09-07 22:17:40 följande:
    Har bara läst TS men inser i tråden att många är i samma situation.

    Inte för att det hjälper i nuläget, men om några år när barnen är lite större för att inte tala om när de blir vuxna så kommer det att vara MAMMA som gäller. Jag tror att ni inser någonstans också att männens agerande gör att de distanserar sig från barnen.

    Förstår verkligen att det är tufft att i princip vara ensam förälder och ansvarstagare men ni kommer få igen det sen. NI kommer bli bjudna till examensfesten, studentfesten, konfirmation eller vad det nu kan vara. Det är NI som kommer få samtalet från BB att ni blivit mormor.

    Tro mig, jag vet hur det är. För min man var det tvärtom. Det var pappa som ställde upp och när vår son föddes var det första samtalet min man ringde till sin pappa. Det var hans pappa som var med när vi döpte osv. Mamman tog aldrig sitt ansvar och är idag den ensammaste människan jag vet.
    Ja men så kommer det ju bli. Men man har ju fortfarande någon form av "skulkänsla" eller vad man ska kalla det att barnen inte har båda. Men i allt jobbigt i vardagen så försöekr jag tänka på att det är jag som vinner på det här, det är mig dom bygger en bra relation med och det känns helt underbart det iaf :)
    Anonym (mamma) skrev 2010-09-07 22:20:51 följande:
    Jag lider med er alla. Jag är mamma till ett barn och bonusmamma till två. Min sambo hade så gärna velat att hans ex varit som er...

    Han träffar sina barn vh fast han inget hellre vill än att ha vv... :(
    det lät som en jobbig situation! Varför får han inte ha dom mer? :/ Usch vad jobbgit, mer män som honom hade inte varit fel!
  • Anonym (Likadant)
    Anonym (Helt slut) skrev 2010-09-07 22:13:23 följande:
    Varför vill han ha delad vårdnad?! :O det har ju ingenting med umgängesrätt att göra? eller har han missförstått det där?
    Han säger att han vill ha delad vårdnad för att jag inte ska "bestämma" över dottern. Vad han nu menar med det. Jag vet ju inte ens var han bor. Han är från Åland och har sagt upprepade gånger att han tänker flytta tillbaka dit. Så ha delad vårdnad med nån som bor i ett annat land är inte speciellt lockande.

    Enligt Fam.Rätten så kan han ansöka om det. Får se om han bluffar eller om det kommer att gå så långt som till rättegång. Då kommer jag att behöva en advokat, som jag inte har råd med just nu iaf. Nästa år- ja. Men jag har ingen lust att betala rättegångskostnaderna eller advokatarvoden. Så jag kan tänka mig ge honom tillbaka hans vårdnad om det går så långt. Jag tror dock inte att han ens är intresserad av dottern. Jag förbjuder ju inte honom att umgås med henne. Tvärtom! Men han gör ju inte det. Hoppas att de tittar på det också.

    Dessutom är människan skyldig mig pengar och fram tills nu har han betalat men nu HOTAR han med att inte göra det. Det är ett lån som är i MITT namn, så jag kan inte bevisa att det är han som måste betala. Jag får väl betala. Pengar kommer och går. Han är så desperat så han vet inte hur han ska få mig att reagera. Vilken ynkrygg han är! Hittar inget annat ord.
  • Anonym (Helt slut)

    Det känns som att han bara vill få dig att må dåligt. Tyvärr rätt vanligt att dom håller på med tomma hot för att skrämmas och jag hoppas för din skull att det är så att det bara är tomma hot. Så brukade mitt ex hålla på och gör det fortfarande. Eftersom han inte ens träffar dottern så trorj ag att du har allt på din sida om vårdnaden etc.

Svar på tråden Less på att få ta allt ansvar