Inlägg från: Anonym (Helt slut) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Helt slut)

    Less på att få ta allt ansvar

    Är arg, ledsen, irriterad ja allt som man kan vara tror jag! Jag och sambon separerade för 6 månader sedan, vi var överens om 50% för att barnen ska ha båda sina föräldrar lika mycket. Men nej nu sitter jag här själv, eller han träffar barnen 4 dagar i månaden iof. Är i några veckor till mammaledig så än så länge är det helt okej för mig att jag har dom så mycket som jag har men sen när jag börjar jobba så kommer det bli ett HELVETE!! Barnen kommer få riktigt långa dagar på dagis, 7-17 (jag kan inte gå ner i tid dom första 10 veckorna), när vi kommer hem ska man hinna med att laga mat, tvätta, städa, mysa m.m m.m.. Får ont i magen av bara tanken. Och riktigt dåligt samvete..

    Bara tanken på alla vabbdagar jag lär få ta är ett stressmoment bara det, pappan kan inte vabba för man kan ju inte ringa jobbet samma dag och säga att man inte kommer?! :/ Har inte fast anställning så måste ju verkligen visa framfötterna. Är jag dum som tycker att det är bådas ansvar?!?! Hur kan det bli så att man lämnar över ALLT ansvar på den andra? Jag känner mig helt slut..

    Att dessutom behöva sitta och säga till sonen att han inte kan åka till sin pappa för att han "jobbar" hela tiden gör ju inte saken bättre heller. Han kan inte ens komma hit i 1 timme och träffa dom på 12 dagar?!

    Men idag har jag kontaktar familjerätten igen, har försökt där förut men vi har inte kunnat skriva nåt samarbetsavtal för att han inte får fram några scheman som det låter. Men nu tänker jag stå på mig det här funkar inte!! Barnen ska inte behöva komma i kläm för att vi inte bor ihop längre.. Han gör ALLT han kan för att göra livet så svårt för mig som möjligt utan att tänka på att det "drabbar" barnen.. Har sagt till honom att det finns mycket föräldradagar kvar att ta ut så att han kan träffa barnen mer, men nej han måste jobba..

    Är bara så j-vla less på det här nu!! Men nu fick jag skriva av mig iaf...

  • Svar på tråden Less på att få ta allt ansvar
  • Anonym (Helt slut)

    Skönt att man inte är ensam, att dom dessutom köper sig fria med ett underhåll som inte räcker till :/

  • Anonym (Helt slut)

    Undrar hur dom tänker?! Han ville att vi skulle bli tillsammans igen för ett tag sen, så han smörade ett tag vilket ledde till att han hade barnen lite mer eller kom iaf över och träffade dom oftare.. Men sen när man sa att det inte skulle bli något mellan oss igen så försvann han "helt" igen.. Dom kan inte förstå att det är barnen dom drabbar?! Jag tror att han ser det som att han "hjälper" mig när han har barnen, inte att han är en ansvarstagande pappa och varför skulle han hjälpa mig? :/ Min minsta är 1 år och ska ha såna dagar, har inte råd att vara mammaledig längre.. usch det gör ont i hela mig!!! Men planerar att ta dom här 10 veckorna nu och sen jobba 50%..

  • Anonym (Helt slut)

    Haha det gör du rätt i! Kööör!! ;) Jag dejtar så mycket man hinner, inte mycket iof eftersom man "aldrig" är barnledig.. Eller har träffat en till och från sen i Maj, man kan ju hoppas att det är en man av den bättre sorten! :P

    Har du fått någon hjälp från familjerätten? Du hade ensamvårdnad va? Jag vill verkligen ha det men vet inte hur man ska lyckas få det :/

  • Anonym (Helt slut)

    Okej vad är det för hjälp man får då? Ja men de vore roligt, har iof ingen tel just nu men ska hämta den nya i morgon :)

  • Anonym (Helt slut)

    Så bra skrivet, försöker verkligen tänka på att i längen är det han som förlorar på det, men mitt upp i allt så känner man sig bara arg och bitter på situationen, har tappat allt tålamod vilket gör att man känner sig elak mot dom små ochd et ger en dåligt samvete etc..

    Men det är inte jag som kommer sitta där som pensionär och ångra mig och känna mig ensam.. Men tycker att det är så sjukt att en person bara kan släppa allt ansvar vad gäller sina egna barn.. Skulle aldrig stå ut med mig själv.

  • Anonym (Helt slut)

    Tack :) Har två söner den äldsta är 4 år och minstingen är 1 år. Kommer nog bli mkt halvfabrikat på vardagarna, och sen göra storkok på helgerna. Men fick tid på familjerätten om 1 vecka så ska göra allt jag kan för att få ett samarbetsavtal så att han iaf kanske vabbar varannan vecka om dom är sjuka osv.. Och skriva papper på vilka dagar han ska ha dom för nu har han varit "sjuk" dom senaste 3 gångerna..

    Nu har min lilla börjat inskolning och det går hur bra som helst ochdet känns skönt det iaf, och personalen är hur bra som helst! Dom kommer låta han sova 2 gånger om dagen så att dagarna inte känns så långa för honom och så att han är vaken lite längre på kvällen. Så det börjar kännas lite bättre :)

  • Anonym (Helt slut)

    Varför vill han ha delad vårdnad?! :O det har ju ingenting med umgängesrätt att göra? eller har han missförstått det där? det har iaf mitt ex gjort, han har hotat mig ett antal gånger om att han ska ta egen vårdnad om barnen (hur han nu skulle lyckas med det) så att jag aldrig mer skulle få se dom. Hoppas det går bra för dig! *kram*

  • Anonym (Helt slut)
    Anonym (Tror på er!) skrev 2010-09-07 22:17:40 följande:
    Har bara läst TS men inser i tråden att många är i samma situation.

    Inte för att det hjälper i nuläget, men om några år när barnen är lite större för att inte tala om när de blir vuxna så kommer det att vara MAMMA som gäller. Jag tror att ni inser någonstans också att männens agerande gör att de distanserar sig från barnen.

    Förstår verkligen att det är tufft att i princip vara ensam förälder och ansvarstagare men ni kommer få igen det sen. NI kommer bli bjudna till examensfesten, studentfesten, konfirmation eller vad det nu kan vara. Det är NI som kommer få samtalet från BB att ni blivit mormor.

    Tro mig, jag vet hur det är. För min man var det tvärtom. Det var pappa som ställde upp och när vår son föddes var det första samtalet min man ringde till sin pappa. Det var hans pappa som var med när vi döpte osv. Mamman tog aldrig sitt ansvar och är idag den ensammaste människan jag vet.
    Ja men så kommer det ju bli. Men man har ju fortfarande någon form av "skulkänsla" eller vad man ska kalla det att barnen inte har båda. Men i allt jobbigt i vardagen så försöekr jag tänka på att det är jag som vinner på det här, det är mig dom bygger en bra relation med och det känns helt underbart det iaf :)
    Anonym (mamma) skrev 2010-09-07 22:20:51 följande:
    Jag lider med er alla. Jag är mamma till ett barn och bonusmamma till två. Min sambo hade så gärna velat att hans ex varit som er...

    Han träffar sina barn vh fast han inget hellre vill än att ha vv... :(
    det lät som en jobbig situation! Varför får han inte ha dom mer? :/ Usch vad jobbgit, mer män som honom hade inte varit fel!
  • Anonym (Helt slut)

    Det känns som att han bara vill få dig att må dåligt. Tyvärr rätt vanligt att dom håller på med tomma hot för att skrämmas och jag hoppas för din skull att det är så att det bara är tomma hot. Så brukade mitt ex hålla på och gör det fortfarande. Eftersom han inte ens träffar dottern så trorj ag att du har allt på din sida om vårdnaden etc.

  • Anonym (Helt slut)

    det är inte direkt så att man dejtar så fort man får tid över.. Jag träffade en i maj som jag fortsatt träffa och det är väl inte så konstigt att man vill träffa den personen när man äntligen har tid för det? Sen självklart så går massa andra saker före, när jag inte har barnen så blir det storstädning, storhandling, tvätta m.m m.m..
    Tycker det är konstigt att inte familjerätten hjälper till mer än vad dom gör! Men jag hoppas han får en tankeställare nu när vi ska dit nästa vecka! Tack för peppen och du verkar greja det galant :)

  • Anonym (Helt slut)
    Anonym (seperationsånges) skrev 2010-09-08 11:19:56 följande:
    Hoppar in i tråden.. Jag blir glad när jag läser detta för jag ligger precis i seperation och från början var tanken att pappan skulle ha varannan helg och jag var glad över detta eftersom jag ville ha vårt barn så mycket som möjligt. Nu har han dock ändrat sig och vill ha varannan vecka bums. Jag har haft ett halvetes kval över att lämna ifrån mig barnet varannan vecka pga min egen seperationsångest. Jag har inte visat detta med en min till pappan eftersom jag aldrig tänker ta ifrån honom eller barnet rätten att vara med varandra. Men inombords är jag jätteledsen för att jag inte får vara med barnet.

    När jag läser denna tråden känner jag ändå att detta kanske inte är så dumt. En pappa som vill ta sitt ansvar och jag får tid till mig själv.. Jag hoppas bara att jag vänjer mig vid att vara utan henne så många dagar i sträck
    Jag förstår hur du känner, jag hade jätte mycket seperationsångest i början bara för varannan helg. Men du kommer vänja dig, hur dumt det än låter s gör man det. Det blir din "vardag".. Och det är ju kanon med vv eftersom du då kan jobba mer ena veckan/mindre annan, göra storkok när du inte har barnet m.m m.m så att du får mer rolig tid med barnet när den är hos dig. Det kommer nog bli bra med tiden! Mer såna pappor skulle det finnas :)
    Anonym (Likadant) skrev 2010-09-08 09:26:51 följande:
    Just nu jobbar jag deltid och dottern går på dagis lite mer än deltid. Så ska det vara året ut. Därför hinner jag dejta. För sen ska jag jobba heltid och iom att jag inte heller har några som helst släktingar i Sverige så blir jag helt själv. Visst, jag har vänner som jag kan be om att få sitta barnvakt men jag drar mig för det. Av den anledningen har det blivit intensiv dejting nu. Vill hitta nån medan jag har tid att leta. Jag har rätt till det och tänker inte känna skuld för att jag dejtar medan hon är på dagis. Vägrar känna skuld för det!!!
    Anonym (Helt slut) skrev 2010-09-08 08:18:45 följande:
    Det känns som att han bara vill få dig att må dåligt. Tyvärr rätt vanligt att dom håller på med tomma hot för att skrämmas och jag hoppas för din skull att det är så att det bara är tomma hot. Så brukade mitt ex hålla på och gör det fortfarande. Eftersom han inte ens träffar dottern så trorj ag att du har allt på din sida om vårdnaden etc.
    Precis! Han vill ju åt mig med alla medel och vet inte längre hur han ska göra. Jag hoppas verkligen att de som fattar beslut ser hurdan han är. Man kan bara inte ge bort vårdnaden för att sen kräva tillbaka den, eller?

    Jag har kontaktat soc och ansökt om en stödfamilj. Det är långt ifrån säkert att det ens blir nån utredningen men det skadar inte att ansöka. Det är vad du kan göra TS!

    Bra att tråden finns och vi kan peppa varandra.
    Nja en stödfamilj känner jag inget behov av, jag vill att mina barn ska känna tryggheten med mig och sina släktingar, vill inte att dom ska behöva hatta runt. En annan sak för dig dock som inte har andra runt omkring, men jag har min släkt och exets släkt som jag kan fråga när det verkligen krisar..
  • Anonym (Helt slut)
    Anonym (seperationsånges) skrev 2010-09-08 15:18:54 följande:
    Jag har hört många som säger att man vänjer sig men det känns inte som att det är möjligt. Hur fort på ett ungefär innan man "bara" saknar dom och det inte känns som knivar i hjärtat? är det veckor eller månader vi pratar om? Har väldigt svårt att se fördelarna just nu. Storkok kan jag ju göra även om jag har barnet.
    Jag vet faktiskt inte.. Men efter att jag hade varit helt själv i 3 månader så var barnen med sin pappa 1 vecka i somras och det gick faktiskt bra, jag hann med att jobba, träffa vänner och göra massa annat som man inte hinner annars och det gav mig ny energi och det är väl efter det som jag vill att han ska börja ha dom mer. Låter kanske dumt men hade varit skönt med mer avlastning. Fördelarna är svåra att se det förstår jag för jag hade panik av att ha barnen vv så det var därför jag stannade hos exet så länge som jag gjorde för att jag ville "ha" mina barn varje dag, 24/7..
  • Anonym (Helt slut)

    Det är som att såna där killar tar över ens liv.. Dom lyckas få sig själva att bli allt verkligen och jag förstår inte hr dom lyxkas få en att bli så "blind".. Jag var oxå gaaalet kär, betalde av hans skuld på kronis, lån på lägenhet m.m m.m iof var det väl skönt nu eftersom allt blev mitt när vi separerade.. Men usch, hur lyckas dom ta över en helt totalt?

  • Anonym (Helt slut)

    Tror faktiskt att det är så, mitt ex manipulerade mig totalt så man levde i en värld som inte ens fanns.. Ja usch ja, det är väl de positiva i det här att man lär sig att se sånt snabbare. Ja jag bor några mil söder om sthlm, själv då?

  • Anonym (Helt slut)
    Anonym (ung mamma) skrev 2010-09-09 13:57:11 följande:

    Separerade från min fästman för mer än ett år sedan. Vi har en 3-åring tillsammans. Han betalar underhåll för att han MÅSTE,inte för att han vill bidra till något. Han tror också att jag lever loppan på alla bidrag jag får osv..
    Han har barnet en dag inne i veckan samt varannan helg. Inte alls annars FAST han skulle ha möjlighet. Han vill inte ha barnet något extra alls.
    Han har flera gånger hotat mig att ta barnet ifrån mig,eftersom han inte tycker jag är en bra mamma. Jag gör vad ja kan med det lilla jag har. Man orkar inte hur mycket som helst. Tycker han kan ha barnet mera då,om jag nu är så dålig.
    Tycker synd om mitt barn,som har en pappa som inte bryr sig,och en mamma som inte riktigt orkar.


    Ojoj vad jag känner igen mig, jag är ute och festar upp underhållet och barnbidragen och shoppar grejer till mgi själv etc, undrar vart barnen får kläder ifrån?  Dom där hoten kännerj ag igen undrar om det är så att dom vill få över sitt dåliga samvete på någon annan? :/ Pepp till dig, det kommer bli bra!! :)
    Anonym (Likadant) skrev 2010-09-09 13:49:53 följande:
    Är det ff 08-området som du bor i? Jag bor i en av Sthlm förorter.
    Ringde till Familjerätten nu och den jag pratade med sa att jag inte behöver stressa upp mig, att chansen är liten att han ska få tbx vårdnaden då han gav mig den i januari i år. Han lyckas dock att få mig att bli orolig. Så klart.
    Ja det är 08-område.. Skönt att det låter som att det kommer gå bra :)
  • Anonym (Helt slut)

    Nu har det kört till sig med mitt ex ännu mer.. fan vad less jag blir!! Blev så trött på han igår så sa att jag kommer söka ensam vårdnad nu. Finns ingen anledning med delad eftersom jag har allt ansvar men han kommer ju ändå ha kvar sin umgängesrätt. men det skulle jag inte sagt, nu har jag tydligen startat ett krig och jag vill nog inte veta vad det innebär.. :/

  • Anonym (Helt slut)

    Började bråka om att han aldrig träffar sina barn. Jag orkar inte med hans sätt längre tycker det är så jälva synd om mina små, dom längtar efter honom men ändå så kan han itne komma hit och träffa dom. Mn nu har jag inte hört nåt mer, tror nog att han inte vill ha vårdnad egentligen men får väl se vart det här slutar, är beredd på att gå upp i rätten och ska i så fall se till att ha en grym advokat ;)

    Mammor har förtur till barnen.. Ja så kanske det är och det stör mig så in åt! Det är väl därför så många pappor "kommer undan" sitt ansvar. Det är ju lika mkt pappan som har satt barnen till världen och ska därför ta lika mycket ansvar!

  • Anonym (Helt slut)
    Anonym (Balle) skrev 2010-09-12 16:44:22 följande:
    Han kanske mest vill ha det lite skönt och var inte så värst intresserad av ungar. När han sedan var tvungen att välja så lät han dig få dina ungar och försökte va med lite halvhjärtat.

    Många av oss vill ju ha fast förhållande men inte massa problem och ansvar.
    När sedan kvinnan vill ha barn skaffar hon det med någon annan om man inte går med.
    Det funkar en tid sedan tröttnar man ändå på varandra.
    Får han inte ut det han vill ha av förhållandet och inte var den drivande önskan om barn så blir det såhär.
    Enkelt!
    Ja och så mycket visste du, i vårat läge var det jag som var väldigt ung, han som började prata om sin barnlängtan och även jag ville ju såklart ha barn men var absolut inte så att jag 'tvingade" på honom det!! =/ Säg inget när du inte vet! Så kanske det kan vara men dra inte alla över samma kam!!
    Anonym (Likadant) skrev 2010-09-12 16:23:55 följande:
    Vad finns det att bråka om? Han får ju träffa sina barn för dig, eller hur? Det är ju upp till honom att komma och hämta dem, inte sant?
    Jag har ingen lust att pröjsa för en bra advokat. Går det så långt som till tingsrätten så hoppas jag att jag får rättshjälp eller så får jag "defend" myself.

    Här kom dotterns pappa igår och hade henne hela dagen. Säger att han ska hämta henne på dagis mån-ons och köra hem henne till mig på kvällen. Passar mig utmärkt. Får se hur länge han orkar. Han säger att han nu har lämnat in stämningen till tingsrätten. Själv ska jag ringa Familjerätten imorgon och försöka få tag i den sekreteraren hos vem vi skrev avtalet om ensam vårdnad. Får se vad hon säger.
    Ja absolut det får han verkligen, men inte ens det vill han ju. Härligt! :) Hoppas det går bra och att det håller i sig att hantar ansvar!
    Jag är beredd att betala nu, vill ha så bra hjälp som möjligt och skrämma han lite :P Och sen vill jag verkligen att hans närhet ska förstå vad han gör. Kan ju gissa på att jag är den elaka bitchen som inte låter han ha barnen etc etc..
  • Anonym (Helt slut)

    Jadu det är väl helt enkelt bekvämt att vara "helgpappa" antar jag.. så han kan åka runt och hitta på annat, jobba kvällar/nätter m.m m.m..

Svar på tråden Less på att få ta allt ansvar