Anonym (Helt slut) skrev 2010-09-08 13:02:48 följande:
ja en stödfamilj känner jag inget behov av, jag vill att mina barn ska känna tryggheten med mig och sina släktingar, vill inte att dom ska behöva hatta runt. En annan sak för dig dock som inte har andra runt omkring, men jag har min släkt och exets släkt som jag kan fråga när det verkligen krisar..
Precis, jag har ju ingen släkt här, enbart vänner. Den familjen som jag vill ska vara stödfamiljen känner jag sen tidigare. Pappan där är min dotters gudfar. Vi får se hur det går med det.
Åsiktskvinnan skrev 2010-09-08 14:54:58 följande:
Jag menade inte att du skulle känna skuld, jag bara reagerade, då det var skrivet att det är så mycket att hinna med som ensamstående, men endå hinns det med att dejta. Det var det som jag inte fick ihop, inte att du skulle känna skuld. =) Förlåt om du uppfattade det så. Jag beskrev vidare hur jag själv inte hunnit dejta när barnen var mindre, just för att jag inte fick ihop någon tid för det.
Det är ingen fara. Än så länge har jag inget att klaga på iom att jag inte jobbar heltid. Sen blir det värre om inte pappan ska börja ha dottern.
Ang dejting så vet jag inte hur du orkat att vara själv. Beundrar dig. Jag hade ändå hittat på nåt sätt att gå ut och dejta tror jag. Jag VILL INTE vara själv. Alla runt omkring mig har familj så jag vill det också. Men framför allt känner jag sån skuld och sånt skam att det gått åt fanders denna gång också. Har ett barn på 11 år vv och det har alltid funkat med den pappan ,vi är ff vänner. Men med min dotters pappa verkar det vara krig nu. Anklagar mig själv för att jag var så dum som stannade med honom så länge och som valde att skaffa barn emd honom. Jag var så kär!!!! Trodde aldrig att det skulle bli så, att han skulle behandla mig så. Har inte gjort honom nåt illa, bara behandlat honom bra, lånat ut pengar, ställt upp, stått ut mm. Men nu vill han straffa mig för att jag ej vill vara ihop med honom!!!!!!! Helt ofattbart!!!
