Vi över 30 som längtar efter första barnet

ceke - allt googlande gör ju t ex att man varje månad tror att man är gravid och än har i alla fall inte jag haft rätt gällande alla symptom  Så... du får inte väga in för mycket i vad du tycker stämmer in på dig när det gäller detta heller, man har ju en tendens att läsa in för mycket i all man ramlar över, både positiva och negativa saker. Jag tror att du kan vara lugn och att det är hjärnspöken du har, vilket är helt förståeligt, jag skulle vara likadan. Men, som sagt, fokusera på det positiva, det kommer att bli bra! Kram på dig!

Maria - Neeej ,vad tråkigt, så ledsen för er skull Stora kramar! Ta hand om er!

Stor kram till er alla på alla dag!

Ja, usch vad mycket tråkigt, självklart måste man sörja klart men sen försöka att hitta upp till ytan igen. Det kommer att gå bra för oss alla förr eller senare!

Jag och mannen bestämde igår att vi skulle ta ett test imorse innan han åkte till jobbet. Sagt och gjort. Men precis som jag befarat, ett stort fett minus. Ingen mens än, men tyckte att mina flytningar var svagt rosa efter testet. Det konstigaste av allt.. orkar inte ens bry mig, känner mig bara matt och likgiltig. Hoppas det blir plus för er andra!!!

Jag är också pessimist... så flyttar fram mig...

BIM Vi som längtar...   

 Februari 
12 -- Uppsara ÄL 29 jan
12 -- simtim ÄL ~29 jan (sjunde försöket)
12 -- Zalia ÄL ~1 feb (fjärde försöket)
14 -- Kia78 ÄL ~ 31 jan (10:e försöket)
16? -- AnnJan ÄL~ 2 feb (3:e gången gillt)
17 -- Millan75 ÄL ca 2 februari (försök nr 4 (på det fjärde ska det ske! )
17 -- Pingla77 - ÄL 2-4 feb(8:e gången)
17 -- Polarlantis ÄL 3 feb (tredje försöket, första barnet)
18 -- Gris78 ÄL 4 feb (försök nr 6)
18 -- Percy31 ÄL 4 feb (1 försöket)
20 -- Essalady ÄL 6 feb (försök nr 6)
22 -- Ansi30 (struntar i äl-koll och kör på varannan dag till nästa mens)
23 -- Irmelie  ÄL  9 feb (MA på 3:e försöket, 2:a försöket efter MA)
23 -- Lavendia ÄL 9 feb (Försökt i 1 år. 8:e försöket efter MF)

Mars
5 -- Finlandssvenskan ÄL 19 feb( 4:e försöket igen eftersom det inte blev nåt försök förra månaden...)
8 -- Ceke ÄL ca 21 feb (9 försöket)
9 -- Kaprifolen1979 ÄL ~21 feb ( försök nr 3)
10 -- Frk Svår ÄL 23 feb
15 -- Jojjo55 ÄL 1 mars (på det 5:e gäller det!)

MariaF79:  (försök nr 6), MF v 5

 GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET 
Mallanis: BF 7 juni 2011. (Försökt ca ett år ett ma och mf på vägen.) 
Drömmen om Elin: BF 23 juni 2011
MD77:  BF 9 juli 2011 (Bestämde mig för ca 5 månader sen, lyckades på 3:e försöket)
Rosavit:  BF 11 juli (Tredje försöket)
Inna: BF augusti (5:e försöket)
änglabitch: BF 10 sept 2011 (3:e försöket)
Sanna77: BF 13 sept (försök nr 4)
Fru KM: BF 23 sept, fjärde försöket
Längtan81: BF 26 sept (försök nr 12)
Daniela01: BF 6 oktober (2 års försök)
Frifantasi: BF 11 oktober (4e försöket)
Längtan1980: BF 13 okt (7:e försöket)
Saftochbulle BF 21 okt (försök nr 8)

Irmelie - runt omkring mig duggar också alla graviditetsbesked tätt, tror att det är fem stycken jag känner till som ska ha i sommar. Det är så svårt att glädjas i andras besked, man blir mest irriterad och sen irriterad över att man reagerar så. Ond cirkel. Jag hörde en kommentar av en av dem jag vet är gravid, hon kläckte att "och jag vet ju inte ens om jag vill ha barn, haha" då blir jag rent ut sagt förbannad. Fixar inte sånt just nu! Idiot!

Jag hoppas verkligen att man en dag får gå där med magen i vädret och sen får hålla ett litet knyte i famnen, men just nu känns det som om den dagen aldrig kommer att komma. Man blir så besviken varje gång man inser att det inte tagit sig och för varje gång känns det som om en gnutta hopp liksom försvinner. Idag när jag fick negativt på stickan så kändes det extra jobbigt, då mannen denna gång varit extra engagerad och faktiskt trodde att det skulle bli något. Det blir liksom värre när jag märker att han blir nedstämd och också börjar tvivla... Vill just nu att vi ska få tid för vårt läkarbesök så att vi kan få bli kollade.

Ursäkta att jag spinner vidare på deppinlägg, men idag är det tungt.

Håller mina tummar krampaktigt för er andra som har BIM i dagarna!

Polarlantis - stämmer in i all dina PUST. Visst blir man ännu knäppare när man tänker på hur galen man blivit av allt detta! Jag har ju heller aldrig varit så inne på barn och nu är det det enda som känns viktigt, ingenting annat känns relevant, inte ens jobbet, som för min del varit det jag nästan levt för... Men, men, det kanske är bra att få omvärdera saker lite också...

Hur det går för mig? Ingen j...la aning. Inte tillstymmelse till flytning sen igår fm, få väl se vad som händer under dagen. Är det möjligt att kroppen i 33-års åldern ska börja strula med hur mensen är? Har aldrig varit med om detta tidigare, småfjttande ett par dagar innan mens och så småfjuttande ett par dagar innan den upphör helt. Märkligt, märkligt, märkligt.

Millan - Förstår dig precis. Jag går också och funderar och pendlar i tankarna om vi ska lägga ner allt hysteriskt försökande denna ÄL, ibland vill jag skita i det, men tänker redan i den tanken att nej, det är klart vi inte kan pausa. Visst tar det på krafterna, enormt mycket. Tala om vad ni bestämmer er för.

Kram till er alla!