Vi över 30 som längtar efter första barnet

Tack! Och detsamma! Nä, inte sjutton är det ett dugg ångestdämpande! Jag som inte ville fastna i symtomletarträsket håller på att hamna där ändå. Jag fick en liiiten blödning i måndags och var helt bombsäker på att då kommer mensen senast onsdag. Lite snabbt inpå efter ÄL men ändå. För varje dag som går nu så blir man ju mer och mer fundersam. Molvärk och halsbränna gör ju inte saken bättre. Jag vaknar varje morgon med hjärtat i halsgropen och springer till toa för att se om det hänt ngt. Jag hoppas SÅ att det inte ska hända något innan helgen. Det blir test på söndag i så fall.

De där jäkla kropparna kan verkligen spela spratt med en! För att inte tala på hormonerna! Första gången vi försökte så minns jag att jag var helt ur spår. Jag började storgråta för att jag såg en liten kattunge i vårat bostadsområde. Stackarn var ute och det var ju så kaaaallt!! Buhuu. Jag var tvungen att ta ett test fast jag hade fått mens Visade givetvis negativt men jag var bombsäker på att jag var gravid!

Jag vågar inte skriva upp mig på ngn lista  Jag har så oregelbunden cykel att det är svårt att säga när BIM är, men om man räkna med att ÄL var vid nyår så borde BIM vara senast söndag iaf. Kanske ska skriva upp mig ändå...

Näe, jag är helt 100 på att mensen kommer imorgon Ser så ut...jäklars också...

Jösses, jag googlar redan könsultraljud...

Jaha, där kom mensen. Helt enligt min mobil-app så det känns ju bra att den fungerar iaf

Då ska man bara samla krafter och gå igenom detta en gång till...

Lite tur i oturen är att nu hinner jag förhoppningvis gå ner de där sista kilona plus att jag hinner jobba ihop en SGI. Kändes lite surt att tänka på att meddela min ev blivande chef att jag ska vara föräldraledig. Förhoppningsvis får jag anställning i mars så det bästa hade ju varit att bli gravid då...men jag tänker självklart försöka hela tiden. Och ställa mitt hopp till utredningen som jag hoppas påbörjas snart!! Måste rota fram pappret för jag minns inte när jag ringde men det är nog snart 3 månader sedan

simtim: Ja, vi behöver lite tröst nu Jag tog ut lite tröst i förtur (kände på mig att det var på G inatt) genom att äta lite Marabou Vinter Vit till Let's Dance... Man får väl försöka tänka lite positivt men det är svårt just nu. Igår sa jag till katten att han blir tvungen att leva för evigt för matte lär bli barnlös :-/

Ibland känns det som om jag beter mig som en barnunge...

simtim: Oh ja! Än så länge är jag glad för svägerskans skull (hon är nog i mån 2 nu tror jag) men det kommer nog att bli svårare och svårare ju mer hon börjar prata om graviditeten och ju mer den syns och ju längre tiden går utan att jag själv blir gravid. Det känns inte bra för jag vill självklart vara glad för hennes skull (och det är jag ju också) men det känns svårt samtidigt. Kluvet.

Tack och lov är det helg så slipper man sitta på jobbet och gråta iaf! Och tack för att ni finns här så man kan få skriva av sig lite!