Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hahaha, härligt! Grattis till förlorad oskuld, igen och för att du kommit igång m träning!

Nån får gärna lägga in mig, skriver fr mobil o kan inte kopiera listan, Jojjo55, 1977 född Närke. Ang IVF-så ringde ju vi tidigare än som sägs, kände ju på mig att ngt va galet och hade ju tyvärr rätt... De frågade inte så mycket, lite om cykel o s v, sen blev vi satta i kö. Ca 2 mån gick och vi kom sen på första samtal och provtillfälle. Detta är nu 7 mån sen, så allt tar tid. Är glad att jag ringde när jag gjorde. Mensen kom nu i natt, så ons kväll tas första sprutande Nu ska jag försöka sussa!

Mannens provsvar tar längre tid, vi fick vänta i ca en vecka på spermaprovet och sen nästan en månad på kromosomprovet. Det är tydligen så det ser ut för de flesta har jag förstått.

Usch vad otäckt! Du får ta hand om dig! Jag hade också svårt att sov inatt, men inte så illa som du hade det.

Snart ska mannen och jag plugga på alla sprutdoser o s v, för imorgon kväll kl 21.00 sticks jag för första gången, blää, men, men det är för en god sak. Nu hoppas jag bara att jag inte blir en hondjävul, för då tycker jag synd om alla i min närhet, mest min man

Jag kommer imorgon att börja m Puregon, efter fem dagar är det dags att lägga till Orgalutran, efter det blir det ultraljudsbesök för att då bestämma om jag ska fortsätta med de två sprutorna, eller om jag ska avsluta och ta Ovitrelle. Blir minst en vecka med alla sprutor fram och tillbaka, kanske ett par ultraljud och sen är dags för äggplock. Beräkningarna är att äggplock ska göras ngn gång v. 46 om allt går som det ska. Äggen plockas och 2-5 dygn efteråt sätts, förhoppningsvis, ett befruktat ägg in. Får sen i en vecka, tror jag det var, ta några vaginalampuller, för att maximera att ägget stannar. Man får sen med sig ett gravtest hem som ska tas ca 16 dagar efter insättning. Visar det minus så kommer väl mensen igång och ja, man bryter väl ihop, går det som man vill så blir det plus Hoppas på sista så klart (Lite väl utförligt, du vet ju allt, men det var ngn annan som  undrade om processen)

Ja, det är ju spännande, men också väldigt otäckt och nervöst. Skönt att du bara behöver två sprutor. Ska du ta dem själv? Min man får ge mig mina, jag fixar verkligen inte sprutor, jättelöjligt, jag vet. Hur känner du inför allt?

Kram till dig också och lycka till! Kul att kunna följas åt

Tack, tack! Kan behövas! Bara 6 timmar kvar, närå, tänker inte alls bara på denna första spruta, hmmm. Ja, tänk om man kunde få det som julklapp, underbart!

Min oro nu är nog mest att, ja, för det första, ngt ska gå fel med själva sprutandet, men också för att de inte ska hitta några ägg, att de inte ska bli befruktade och så självklart, att det inte tar sig. Det jobbiga är att denna IVF-resa har så många olika faser av orosmoment. Först är man rädd för att ngt ska vara fel på en själv eller mannen, när felet hittas så påbörjas väntan för att få sätta igång med behandling och sen fortsätter det. För ju mer man lär sig kring ämnet, desto oroligare blir jag.

Dum som jag är kollar jag ju också på tv3 på torsdagar... Mannen, och jag också i och för sig, har konstaterat att det nog inte är så bra för mig att se programmet, men jag kan liksom inte hålla mig borta. Nästan sjukligt... På tisdag får jag domen om hur många ägg som verkar finnas och om behandlingen då är på väg mot sitt slut eller om jag får fortsätta med sprutorna ett tag till. Jag hoppas att äggen kommer pluppa upp som svampar och att de kommer att ha växt sig stora och fina tills tisdag. Japp, värphöna är ett passande ord

Polarlantis - Stort GRATTIS, till både bebben och pappa

DubbelA - Tack det gick bara bra! Men usch, jag mådde dåligt hela dagen av nervositet. Jag har en förmåga att måla upp alla tänkbara situationer som man kan råka ut för och det blir ju inte bättre när man läser om vad som kan gå fel när det gäller själva sprutan, hahaha. Jag var livrädd att den skulle vara sönder och att vi inte skulle kunna sätta ihop den.

Min stackars man sa igår, när jag lättade mitt hjärta för honom, att han tyckte att det kanske var idé för mig att söka upp någon att prata med, hahaha. Kan vara beredd att hålla med. Men, men, själva sprutandet. Vi fick ihop allt och mannen hjälpte mig att sticka, han blev lite nervös han också precis innan sticket. Själva sticket kändes knappt, men när jag satte mig upp efteråt spred sig en ömhet kring själva sticket, som att i en stund. Det var en underbar känsla när det var klart, även om det gick väldigt fort med själva sprutan, vi har ju faktiskt gått och väntat på detta i 7 månader! Äntligen är vi på gång PÅ RIKTIGT! Nu kör vi på med Puregon och lägger på söndag till Orgalutran och sen är det bara att vänta till tis då vi får veta hur det ser ut Skräckblandad förtjusning har fått en annan innebörd i mitt liv, tror att allt detta bara kan beskrivas så.

Eftersom jag är lärare är jag ledig idag och imorgon, skönt med lite långhelg när man ska bli fylld med hormoner. Nackdelen är att jag hinner tänka mer på allt... Kan man inte bara få tänka lagom?

När var det du skulle sätta igång? Håller tummar! Kram

Stor kram!!!

Saftis - skönt att få lite paus från dator och man det är ju alltid trevligt när man får längta lite. Hur går det för er?

Själv njuter jag idag av att vara ensam hemma och göra, nada! Händer inte så ofta Ska väl ta ett krafttag och ge mig upp på stan och köpa thaimat snart, tänker nämligen inte orka laga mat idag. Kanske ska slå på stort och köpa godis också

Ååå vad skönt med massage och gott med indiskt gör ni rätt i!

Laddar för ett avsnitt av Drömmen om ett barn på 3:an, fast jag egentligen inte ska titta... Sen är det dags för spruta igen.