Anknytning

Kul att det kommit folk till tråden . Jag återkommer så fort jag får tid (det har varit en hysterisk vecka). Det här med att autism skulle orsakas dålig/ otrygg anknytning är definitivt ingenting jag tror på själv (har själv barn med denna diagnos och vet att det är biologiska orsaker). Men tyvärr stöter jag fortfarande på den eländiga vanföreställningen ibland (speciellt hos endel äldre) och därför är jag lite nyfiken på vad folk i allmänhet tror. 

Att fostret skulle knyta an redan under fosterlivet (och att skador uppstår om så inte sker) är ingenting som känns särskilt vetenskapligt underbyggt heller (utan att ha kollat forskningen). Jag hittade denna teori på hemmaföräldrar.se och har aldrig stött på det i något annat sammanhang. Har någon annan det?

Det där med att otrygg/undvikande anknytning skulle vara bättre i vissa lägen är helt nytt för mig. Så har jag aldrig tänkt, utan bara antagit att det skulle vara sämre än en trygg anknytning. (Nu har jag ju varken läst Broberg eller Bowlby, bra med boktips).

Vi jobbar mycket med kommunikation och samspel hemma och det går ju hand i hand med anknytningen. Eftersom sonen har autism är vi extremt lyhörda för olika kommunikationsförsök och vi svarar alltid när något av barnen försöker kommunicera oavsett om barnet kan prata eller inte. Vi är bra på att bekräfta känslor som rädsla, sorg, glädje. Däremot känner jag att vi sviker barnen när det kommer till ilska. Jag blir ofta lika arg som barnen och det blir en hel del tjat och skäll från min sida. Vilket såklart resulterar i att barnen tar efter och skriker ännu mer och blir ännu argare. Jag jobbar på att jag ska hantera deras ilska bättre och jag tänker mycket på att jag inte är någon vidare förebild för dem när jag beter mig som en tre-åring själv. Jag  tror nog att anknytningen får sig en liten liten törn varje gång våra bråk urartar.

På tal om anknytning så har jag en kompis som har adopterat två barn.  Hennes barn bodde i fosterfamilj istället för barnhem i ursprungslandet och det har bidragit till att de haft någon att knyta an till redan från starten. Till skillnad från många barn som bott på  barnhem den första tiden, så har hennes barn tex skrikit från start när de varit hungriga eller velat komma upp i famnen. Det är ett tecken på att barnen haft det ganska bra eftersom barn som bott på underbemannade barnhem slutar att skrika efter ett tag eftersom det aldrig lönar sig. Så hemskt.

Hittade faktiskt Bowlbys A secure base översatt till svenska på lokala biblioteket. Den är bra, håller med om att Bowlby är open minded och tänker ganska tvärvetenskapligt. Broberg hade de inte alls förvånande nog.