Hur överlever man tvillingars 3-årstrots?

Puffar lite för att se om någon fler har något matnyttigt råd.

Hej Nora! Kul att se dig igen.

Ja hur kul är det att leva i ett kaos hela tiden där de minsta i familjen verkligen styr ens tillvaro helt?
Nä det är verkligen inte kul.

Just det där med att A skriker och blir arg är väl en sak men jag skulle nog inte kunna lägga honom på vår säng utan att vara rädd för att han skulle slänga ner och ha sönder en del saker. Det är just det som är SÅ jobbigt, att han hela tiden måste slänga ner saker från bordet eller kläderna i hallen så det blir en enda röra eller slänga ner sin mattallrik i golvet när vi äter, ibland blir det något glas som stryker med. Han har redan haft sönder 2  platt-tv för oss genom att slänga iväg ena gången var det en kloss, den andra gången slog han med sin bandyklubba.

Jag undrar varför han blir så arg så fort det går honom emot. Jag tycker att vi försöker stävja innan det ska gå för långt men ibland hinner man som sagt inte förräns det exploderar.

Ja jag hoppas att det snart går över.

Kram till dig.

Måste berätta en liten solskenshistoria om mina twins.

I morse när jag käkade frukost så hade de radat upp alla skor på en lång rad i hallen. När jag
sedan skulle gå ut och röka frågade jag om jag fick låna mina foppatofflor? Nä, sa W du kan få köpa dem för
100kr. 100kr!! sa jag, nja jag vet inte men jag kan väl få prova dem och se om jag vill köpa dem. Japp det fick jag göra. Hann sedan gå ut genom dörren, tända ciggen och sedan kom W ut och tog tofflorna av mig och sa: Du har provat länge nu och du har inte betalat för dem!  ops vilken affärsman tänkte jag.

Det är härligt med barn (oftast )

Heeeeeej Lisafisan!
Kul att se dig också!

Jag vet att det går över innan de flyttar Mina äldsta har iaf kommit ur det (de är 22 och 20 år)

Vi är inte heller alla gånger konsekventa och det är lite jobbigt faktiskt. Jag tycker att man bör hålla sig iaf till samma strategi både maken och jag men icke det gör vi inte.

Nu har ett annat "problem" dykit upp och det är att A inte verkar trivas på dagis. Vi har delat på dem och A har fått börja på en ny avd. Han vill inte gå till dagis längre och gallskriker och är helt förtvivlad när jag ska lämna honom. De 2 senaste mornarna har han sagt att han har ont i magen. Jag har pratat med personalen och de tycker jag ska försöka en månad till och sedan får vi isof byta först i januari. Alltså det är så hemskt att gå från dagis och både se och höra honom vara så förtvivlad. De är många mornar jag själv har gråtit på väg till jobbet. Fasiken vilket dilemma man sitter i.