Hur peppar jag sambon efter misslyckad rekryteringsprocess?

Jag tror det är precis likadant med oss vuxna som med barn, vi måste få "gråta" färdigt först innan vi blir glada igen. Hade jag varit i din mans situation hade jag verkligen behövt älta, gräma mig och tycka synd om mig själv, säkert i flera veckor. Först därefter hade jag börjat bli verkligt öppen för peppning och goda råd. Fast naturligtvis är det viktigt att man inte fastnar i självömkan!

Något som är positivt är ju att han gick så långt i processen, det hade jag absolut framhållit för att muntra upp honom. Det tyder ju på att han verkligen har något speciellt, även om han blev tvåa den här gången. Kommer han att få någon feedback på varför han inte nådde ända fram? Vilka områden "segraren" var bättre i? Får han det är det ju de områdena han ska börja jobba med att förbättra, om det går. Som sagts ovan behöver han kanske bredda sin sökning lite? Kanske finns det någon form av karriärrådgivning i hans bransch, kanske genom facket?

Jag söker själv jobb inom ett smalt område, och kämpar med att få av mig skygglapparna för att se vad det mer kan finnas att jobba med, så jag vet hur det känns.