• Barbaboo

    4 missfall.. Finns det hopp?

    Hopplöst känns det just nu. Står mitt i mitt 4:e missfall (varav 3 på mindre än ett år)..
    (Ofostrig, MA, MF & MF)


    Vi har stor önskan att få fler barn och jag är 39 år nu.. Vår dotter är 9 <3


    Månaderna går för varje missfall...


    Finns det hopp? (har haft fragminsprutor & proggisar nu sista gången, utan resultat)..

    Jag behöver PEPPNING, finns ni där ute, ni som lyckats till slut?

    ...


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-12 11:07
    Feb -11, Jag lägger till ett MA som upptäcktes v 11, fostret dött v 6 =(

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-21 15:59
    Välkomna alla nya till denna tråd, den är "gammal" och lång tråd, men ack så viktig för alla oss... Hoppa gärna in här omm du känner för att prata av dig och finna hopp.

    Jag är lycklig över att skriva att jag nu är gravid i v 18 och ska på RUL om en vecka. Denna graviditet har varit psykist väldigt jobbig, men än så hänger bebben i..

    Nästa uppdatering hoppas jag skriva att jag fått en bebis, i slutet av juni -12

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-07-21 20:24
    Äntligen har jag fått mitt efterlängtade barn. Det finns hopp!

    Det var inte kört, fastän jag trodde det många gånger. Jag tänkte många gånger "ja, det kanske fungerar för andra efter så många missfall, men det kommer inte fungera för mig."
    Men jag tänkte ännu oftare "jo, det ska gå!"

    Min dotter kom till världen 25/6 och allt har gått jättebra, hon är snart 4 veckor gammal och jag är otroligt lycklig.

    Jag hoppas att denna tråd lever vidare för hade det inte varit för denna tråd så hade jag aldrig orkat kämmpa. Vi är många som har delat sorg, förtvivlan, hopp och jäklar anamma - fortsätt gör det!

    Jag kikar in här då och då, men in hjärta och tanke är jag med oftare
  • Svar på tråden 4 missfall.. Finns det hopp?
  • Barbaboo

    Timoa, grattis, fy 17 vilken underbar känsla =) Jihoooo, din kropp inger mig hopp nu!

    Idag blev jag lite skraj.. kände i livmodern som det satte sig något där inne :/ ..
    Men det kan vara något annat... gulp.. jag är inte redo alls nu. Trodde inte jag skulle säga såhär, men jag har massor att göra med min kropp innan det är dax.. dessutom ska jag gifta mig och planera det..

    Jaja, jag börjar vänja mig med örterna och jag tänker att det är terapi för min kropp att dricka dem..

    Inget annat har hänt.. dagarna går och jag försöker ta hand om min kropp så mkt jag förmår.. jag är bara människa och jag vägrar stressa i min "rehabilitering"... lagom är bäst!

    Stor fredagskram till er <3

  • timoa

    najje- usch ja du har oxå haft din beskärda del av detta, tyvärr

    marieh- tusen tack fina! men tänk, om du blir gravid nu....säkert som annica sade-bara för att du inte "vill" blir det väl säkert så....och att det då går HELA vägen... hoppas...

  • Barbaboo

    Vill bara skicka en varm kram till er och speciellt till dig Ninnin..


    Jag börjar bli lite konfunderad här. Fick min mens nu på dag 20 i menscykeln. Fruktansvärt kort cykel tycker jag.


    Mensen är inte ens mens! Jag vill ha en redig mens och inte nå fjutt.. jag är rädd att mina hormoner spelar mig ett spratt.. mina funderigar går ju förståss till den kinesiska medicinen, är det något som håller på att hända, ställa om sig, förvärras.. osv osv.. svårt att behålla tilliten och lita till processen just nu.


    Hormonell kossa, känner mig grinig och trött... vill bara må bra! Acceptans är nyckeln till frihet, jo ja tackar ja!


    Jag har börjat med B-vitamin, E-vitamin & glandin 25.


    Sen äter jag ju multivitamin Mamma också.. Membrasin mot torra slemhinnor (mina ögon) Nåt jag har glömt ;)


    Lär nog ta hjälp av progesteronet den dag vi försöker bli gravida, sen ska jag kräva trombyl i tablettform också.. orkar inte med sprutorna igen..


    Har ni andra tips inför kommande försök, låt oss säga maj-juni..?


     


    Kramisar

  • Najje79

    Är det någon här som har erfarenhet av zonterapi? Jag har bokat tid hos en zonterapeut och hon läta väldigt kunnig och gav intrycket av att kanslke kunna "rensa" kroppen så att vi kan komma fram till vad som saknas och gör att jag får missfall. Det är värt ett försök iallafall....

  • Annica P

    Ännu en kopp örtte urdrucken. Börjar nog faktiskt bli van nu.

    Tråkigt med din cykel marieh. Vad säger dr Yang? Har du alltså kört två örtkurer nu?

    Ingen tillstymmelse till blödning här och inga graviditetssymptom kvar. Känns nästan som vanligt, fast man vet att det kommer att komma. Väntar väl en vecka till åtminstone.

    Najje: jag tror zonterapi kan vara en bra idé, men har inte gått på det själv i detta syfte. Allt som stärker kroppen är ju positivt. Kom just att tänka på att den kiropraktor jag varit hos några gånger. Han sa att flera kvinnor blivit gravida efter att han knäckt rätt ryggen. Det fanns då blockeringar. Det hade främst med förmågan att bli gravid att göra, men skulle kunna påverka även missfall.

    Kramar till alla! Går det bra timoa? Vårt hopp i graviditetsvärlden.

  • timoa

    marieh- din fantastiska kämparkvinna-stor eloge till dig! förstår det känns tungt&hopplöst till&från, men du kommer igen, du har en stark tro på det du gör, det är positivt! har inga mer tips, du verkar ha "täckt" det mesta
    jag kör trombyl i tablettform sedan de satte in ägget, ska göra till BF, de är mkt behändiga att ta. dessutom söta, de är formade som små hjärtan.

    najje- har varit på det mesta dock aldrig zonterapi, men har hört flera som gått & varit nöjda. tror absolut det kan vara värt ett försök. tänker på dig hoppas du mår lite bättre nu.

    annica- ännu en kämparkvinna! faan vad duktig du är med örterna, applåd till dig! men visst är det sjukt hur man vänjer sig så småningom, de är ju fortfarande långt ifrån goda, men det blir mer&mer överkomligt att dricka dem.
    att inte din blödning kommit ännu....det är ju helt sjukt egentligen. vad är planen, ska du ringa & be att få skrapas om det tar alltför lång tid?
    jag mår iallafall bra, och ska fortsätta vara "hoppet i gravidvärlden", men inte allena så länge till tänkte jag, snart kommer ni en & en, det är min dröm. faan vad alla i denna tråd fått kämpa hårt, det vore väl botten om inte alla fick lyckas till slut. är nu i v14, är mkt lugnare nu än innan kub förra veckan, men fick häromdagen höra om en väns vän som gick på rul i v18 & där fanns inget hjärta som slog...och vips börjar tankarna....
    men ska försöka BARA glädjas, annars blir det olidligt.
    kram på er alla härinne!

  • Najje79
    Måste bara få gnälla av mig lite...
    När jag kom hem idag (efter en 14 timmars arbetsdag) möter maken mig i hallen och berättar att jag ska bli "faster"... hans bror och sambo ska ha barn i oktober...
    Så nu har jag gråtit en skvätt och jag och maken har haft ett jättebra samtal och han har nog inte riktigt förstått innan hur mycket detta betyder för mig.
    Jag är glad för deras skull, det är jag, men de har inte velat ha barn, hon pga att hon har ett barn sedan tidigare förhållande som nu är i tonåren plus att hon är 38, ingen ålder i sig, men hon tycker att hon har gjort sina småbarnsår osv..
    Och nu får de berätta för svärföräldrarna att de ska bli farmor o farfar och jag har i hemlighet alltid velat få berätta för dem och göra dem glada och stolta... lite fånigt och jag har inte sett det som en tävling, men jag har sett fram emot den stunden så mycket och nu känns det som att det inte kommer att bli speciellt när/om jag berättar att vi ska ha barn. Åh vad själviskt och småsint det låter och jag är verkligen inte sådan som person, men så känner jag nu!
    Behövde bara få vräka ur mig lite.
    Kramis till er alla!
  • timoa

    åååå vännen, förstår dig så precis på pricken!!!! jag har dessutom en nära väninna som är i EXAKT samma sits som du, dock är det makens syster som är gravid. hon har samma känslor, att hon ville vara först med att berätta för hans mamma.....det skulle bli det första barnbarnet....
    själv var jag med om nästan samma, min syster (då 42) RÅKADE bara bli gravid med sin nya man, vi var i exakt samma vecka det skiljde ett par dgr....detta var förra året i feb, hon ville göra abort jag fck MF hon valde då att behålla. det var VIDRIGT att se hennes mage växa på nära håll, att se min mamma & resten av familjen engagera sig & klappa på hennes mage. en massa "förbjudna" känslor dök upp, blev ju bättre när jag blev gravid igen på sommaren men fick ju MF och precis dagarna innan hon födde fick jag nästa MF..... var alltså gravid 3ggr under hennes EN graviditet.
    alla dessa känslor du känner är helt normala, kram på dig!

  • Najje79

    timoa: Helt otroligt att man orkar ta sig igenom det! visste din familj om alla missfallen? åh, vad det känns hoppfullt att du faktiskt har gått så långt och att allt ser bra ut! Tack för stöttande ord! Kramar i massor!

  • timoa

    ja, visst är det galet....fattar inte nu allt man gått igenom...jadå, hela familjen kände till alla MF, de känner ju även till att vi måste kämpa oss igenom IVF för att bli gravida, med alla dessa hormoner&äggplock mm, bara ETT försök kostar 23500kr så vi har ju fått lägga ut över 100 000kr på allt....men alla var väldigt förstående, speciellt syster min, vilket var oerhört skönt. men känslan fanns där, alla förbjudna tankar....
    kram på dig tillbaka !

Svar på tråden 4 missfall.. Finns det hopp?