4 missfall.. Finns det hopp?

Mamma77: Det är nog bara spökveckor, precis som de andra skriver! Jag förstår precis hur du menar att du är orolig. Jag mådde ju inte illa eller så, utan det enda tecknet har egentligen varit att jag har varit (och är) trött. Foglossningar fick jag rätt tidigt, men eftersom jag trappade ner på det som gjorde ont (dammsuga mm) så har jag egentligen inte känt av det så himla mycket heller.

Jag är i v 32 imorgon och är fortfarande HUR nervös som helst. Det går liksom inte över. Det finns nog inte så mycket för oss att göra annat än att ventilera här där andra förstår, och ta en dag i taget och bocka av den som vunnen!

Håll ut, Pepp!!

CN83: Aj, vad tråkigt! Men de har ju bra koll på honom nu så ni slipper ju iaf vara hemma och vara oroliga förstagångsföräldrar som inte vet om ni gör rätt osv. Vården har ju koll iaf! KRAM!

Mamma77: Grattis till lyckat UL! Tyvärr kan det nog hända att nervositeten sitter i länge.
Jag är i vecka 35 nu med en galet livlig bebis i magen, men inte tusan är jag lugn för det... :(  Men det är inget annat att göra än att ta en dag i taget och när den dagen är över, lägga den dagen i högen av "en av de vunna segrarna". 

Hoppas att du kan bli lite lugnare, annars får du mer än gärna lov att klaga/ spy galla/ söka stöd här. Vi är ju många som har varit där du är idag (även om jag själv inte är på torra land ännu).
Kram

Jag såg igår att jag har börjat svälla. Idag är det v 37 och än så länge har jag gått upp åtta kilo. Det har jag såklart varit nöjd med eftersom jag har bunkrat en massa kilo under missfallstiden. Men nu har jag fått väldigt svullna anklar och fötter och är oroligt för havandeskapsförgiftning. Vi var hos BM i tisdags och blodtrycket var bra då så jag borde kanske inte oroa mig. Men det är lättare sagt än gjort... Annars är det bra här, ska på konsert m Springsteen imorgon. Vi får ju passa på nu, sen blir det nog vare sig tid eller ekonomi till att gå på tre konserter... ;) Hur har ni andra det?