Inlägg från: Anonym (lurad?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (lurad?)

    Kär i en man som vill hålla vår relation hemlig

    Vet inte riktigt hur jag ska börja. Historien är så klassisk, och ändå vet jag inte hur jag ska lösa situationen. Det blir en lång historia.


    För två år sedan fick jag känslor för en kollega. Vi hade varit vänner innan, men hade båda förhållanden. Hans var, enligt honom, inte alls bra och de bråkade ofta. Min relation var stabil, men mest av vana och trygghet. Det fanns ingen lust och vi hade inte samma framtidsdrömmar men kom bra överens i vardagen. Vi var som två vänner som levde ihop.


    Min kollega började visa intresse på andra plan än det rent vänskapliga, och jag blev kär i honom. Han hävdade att han blivit kär i mig. Jag våndades ett halvår och försökte glömma honom eftersom han hade tjej (och ett barn) och jag ville inte såra min pojkvän.


    Men jag kunde inte glömma... till slut bekände jag för min pojkvän att jag hade känslor för en annan och det tog slut. Ville inte såra min pojkvän... men kunde inte slut tänka på "den andre". Jag blev singel.

    Föremålet för mina känslor tog längre tid på sig... men sedan separerade han och hans tjej. Han blev också singel. Vi träffades och det var så underbart som jag föreställt mig det. Jag älskar att vara med honom. Vi har roligt ihop, och "klickar" så bra och när vi inte träffas så sms:ar vi, ringer, mailar... Vi myser ihop och är ute i skogen och springer ihop och diskuterar och retas och har underbart sex. Det har vi gjort nu i nästan ett år.

    Men...
    Jag är "hemlig".
    Ingen får veta om vårt förhållande.
    Jag vill ha en riktig relation... han säger att han vill det... men att han inte kan gå ut med att vi träffas... inte ännu...

    Hans ex vill ha honom tillbaka, och ger  honom dåligt samvete för deras gemensamma barn och menar att man har ett ansvar att leva ihop om man har barn ihop. De fortsätter bråka, kan inte komma överens om hur dela vårdnaden. Han blir ledsen. Jag tröstar. Och han kan inte berätta för henne för då skulle hon bli helt galen (menar han) och deras barn skulle få ta smällen.

    Och hur ska jag argumentera mot det? Jag vill inte vara den som splittrar en familj... jag har försökt avsluta det hela och gå vidare... flera gånger. Men då släpper han mig inte... han ringer, kommer över, är helt knäckt, förklarar hur mycket han älskar mig... och jag ger vika... varje gång...

    Han verkar så innerlig när han säger att han älskar mig... och jag älskar honom... ska jag vänta? Hur länge? På vad? eller bör jag gå vidare och i så fall hur? Är det kanske bara så att han vill ha en KK och inget annat och jag är helt enkelt lurad?

  • Svar på tråden Kär i en man som vill hålla vår relation hemlig
  • Anonym (lurad?)

    Tack för era svar...

    Det motsvarar väl egentligen mycket vad jag själv känner... ibland tänker jag att jag bara måste ställa ett ultimatum - om han vill vara med mig så får det bli "på riktigt" nu... eller så får det vara.

    Men jag tvekar inför att ställa ett ultimatum av 2 anledningar:

    1. Jag förstår att det är svårt när man har barn och separerar, och jag vill inte göra hans situation svårare än den redan är. Man vill inte ställa ultimatum när man älskar någon.
    Å andra sidan... om man älskar någon så vill man väl inte hålla den hemlig efter nästan ett år...

    2. Om jag ställer honom inför valet att vara med mig eller avsluta det hela tror jag ärligt talat att han väljer det senare... och återigen... det i sig borde väl vara ett tecken på att han inte känner för mig som han påstår sig göra.

    Kanske är det bäst för alla inblandade att jag bara avslutar det hela, utan ultimatum och utan krångel.
    Fast det känns så övermänskligt svårt.

    Hur fasen undviker man att fastna när man har så hopplöst mycket känslor? Hur går man vidare när allt man kan tänka på är honom? Historien är så klassisk. Folk har drabbats av det här 100 000 ggr tidigare och  gått vidare, men jag kan inte se hur.

  • Anonym (lurad?)

    Ville bara skriva här om att nu har jag tagit tag i det.

    Jag hade Samtalet med mannen jag är kär i - men som inte vill ha en "öppen" relation med mig för det skulle bli så jobbigt med hans ex.

    Jag ville inte komma till det här och ställa ultimatum - det känns elakt och inte särskilt kärleksfullt.
    Men jag orkar inte med situationen längre... att vilja mer... och förbli fast i nåt slags kompis/KK/Hemlig älskarinna-stadie.

    Om han inte vill ha mig full ut så får det vara...

    Han reagerade starkt och jag vet inte riktigt hur han tänker göra nu... 

    Jag måste bara försöka hålla fast vid det här och inte "trilla dit" igen....
    Ååååååååååååååååååå vad det här är svårt!

  • Anonym (lurad?)
    Bedan skrev 2010-09-20 09:43:39 följande:
    Det känns som att du hakat upp dig på att man inte ska ställa ultimatum för den man älskar.
    Men du kanske måste ställa ultimatum om du älskar dig själv!
    Jo, du har rätt Bedan... det kommer ju till en gräns där man måste vara självisk... för sin egen skull.

    Han kom förbi mig igår iallafall... började bara med att vi pratade men sedan ville han givetvis ägna sig åt mer fysiska aktiviteter. Han försökte "övertala mig". Jag nekade.
    Är ju så vansinnigt svag för honom så visst ville jag! Med hela mitt väsen! Men jag vet ju hur jag mår sedan när han åker därifrån. Känner mig som något som plockats fram ur hemliga lådan och sedan läggs tillbaka där igen.
    Försökte förklara det för honom någorlunda sakligt. Han blev ledsen. Kanske arg, jag vet inte.

    Han bad om ursäkt och sa att han inte borde kommit och sen åkte han iväg.

    Det är så absurbt att man ska behöva bete sig såhär. Nu sexvägrar den bittra älskarinnan... nästan skrattretande hela situationen. Eller snarare tragikomisk...
Svar på tråden Kär i en man som vill hålla vår relation hemlig