Du som inte kan tänka dig att donera ägg, Varför?

Till att börja med är jag inte lämplig som äggdonator, då vi har ärftliga sjukdomar i släkten, samt att jag haft en rejält djup och långvarig depression tidigare i mitt liv.

Dessutom är behandlingen tämligen krävande för en äggdonator, hade det varit lika enkelt som för män så hade det varit en annan femma, men hormonbehandlingar med nässpray i två veckor för att trycka ner de egna hormonerna, därefter hormoninjektioner under tio dagar, ultraljud och blodprover och till slut utsugning av ägg låter inte lika skoj som en orgasm och sen är det klart, så att säga. Biverkningar som svettningar, vallningar och magsvullnad tillika - även om de går över efter avslutad behandling så känns det inte som en simpel procedur.

Om de på något sätt kunde lösa den medicinska biten av behandlingen så att den blir enklare för äggdonatorn så skulle jag kunna överväga saken, fast som sagt, jag är inte någon lämplig donator av andra orsaker.

Men som det är idag så är jag faktiskt så egoistisk att jag inte vill genomgå den behandlingen. Det räcker med att jag ger blod och donerar resten av eventuellt användbarhet efter döden.

För övrigt så har min make invändningar mot äggdonation också, då han inte vill att det ska finnas okända halvsyskon till våra barn. Det är hans känsla och vilja i saken.

Åh, det var dumt av mig att "måla upp värsta scenariot" från sjukvårdsupplysningens hemsida om hur äggdonation går till, självklart skulle jag tagit någons egna personliga erfarenheter som referenspunkt istället.
Så tokigt det blev!

Här är lite mer information kring "Värsta scenariot" från en klinik som utför IVF via äggdonation och den information de ger till de kvinnor som ska donera. Klickbar länk.

Jo, jag vet att det inte är något garanterat, men bara för att du inte fick några (grattis till det) så betyder det inte att andra inte kan få dem.
Tokigt som sjutton är det.

Personliga erfarenheter är nog så värdefulla, men de säger inte ett smack om hur det kan bli för någon annan.

Jag "försöker inte påtala", jag har bara talat om att det finns biverkningar och att man kan få dem.
Och som andra också sagt, det finns säkerligen orsaker till att man rekommenderats ha fött de barn man vill ha själv innan man blir äggdonator, bland annat för att det finns en risk, om än liten, för överstimulering och infektioner som gör att man själv sedan inte kan få fler barn.

Och jag är som sagt var inte intresserad av att först dämpa min egen hormonproduktion för att sedan köra igång med hormonintag på högvarv för att sedan gå igenom äggplocket som uppenbarligen är så pass traumatiskt att man rekommenderas att inte köra bil eller vara ensam samma dag för att sedan gå hem och dessutom avstå från sex de närmaste fjorton dagarna - jag säger bara de saker som det informeras om från kliniker som utför äggplock och IVF via äggdonation - men det är jag det. Jag vill inte. Varför ställer man en fråga om man inte gillar svaren man får?

Du säger att du inte dömer någon, utan vill veta varför man inte donerar, men sedan när du svarar oss som besvarar din frågeställning så känns det ändå som att det är just det du gör, dömer alltså.

Det är jättefint av dig att du vill donera ägg och det är ju himla turligt att allt gått bra och du sluppit biverkningar, jag som inte reagerar särskilt bra på tillsatta hormoner överhuvudtaget tänker inte gå igenom det hela och så är det med den saken.

Nu ska jag gå och sova, för som vanligt när jag är här på FamiljeLiv så kommer jag alltid till samma slutsats - det är inte värt att sitta här och diskutera halva natten bara för att någon annan inte kan förstå min synpunkt på något.