Jag har lite funderingar över era skäl till att inte donera era ägg till de som inte kan få barn i Sverige.
Varför vill ni inte göra detta?
Jag är själv donator och ska donera en andra gång, jag dömer ingen utan vill bara veta varför.
*puff*
För att jag inte får skäligt betalt för att ge bort ägg och gå igenom den proceduren i övrigt inga etiska aspekter ang ägg donation.
vill inte. krångligt, måste gå på hormonbehandlingar etc. har inte lust.
För att jag är grymt "rädd" för läkare, sjukhus å allt vad det innebär! Skulle till enorma summor och psykologstöd för att jag skulle kunna göra det, tyvärr!
I övrigt är jag pro-donationer!
På grund av hormonbehandling och ingreppen. Som att gå igenom en IVF-behandling utan att få en chans till egen graviditet. Dessutom får man ju knappt någon ekonomisk ersättning.
Ser inga etiska hinder för donation dock. Hade det varit lika enkelt som för en man hade jag förmodligen gjort det!
Det är ju inte bara att klämma ut ett ägg och så är det klart. Det är mycket man måste gå igenom för att donera, och sedan går man runt här i världen med några eventuella barn man aldrig kommer att träffa. Jag tror inte att jag skulle klara det, för jag skulle alltid undra vilka de blev och hur de mådde. Sedan skulle jag inte utsätta mig för behandlingar och ingrepp i "onödan", vilket det är för mig. Jag är ju inte personligt involverad i främlingars barnlöshet.
Sedan så finns det ju åt andra hållet. Du kanske inte alls vill veta om det blev några ungar eller inte, och så 18 år senare dyker lilla Greta upp vid din dörr och säger att du är hennes biologiska mamma och att hon vill ha en relation. För i Sverige får barnen söka upp donatorerna. Självklart är det fint att det finns folk som glatt donerar, men detta är nog alldeles för känslosamt för många.
För att jag har pcos och då skulle behöva en massa sprutor. misstänker även att hormonerna gör en hel del med att mjuka upp min kropp. har kronisk foglossning. fick det ganska tidigt efter ivfen.
Men jag skulle riskera att bli sämre om det var min syster som behövde hjälpen. skulle tom bära hennes barn, fast bara ett då.
Jag vill ta ansvar för min egen avkomma. Det känns inte bra att tänka att det finns ett barn därute som till hälften är mitt biologiskt. Jag vill inte heller "dopa" min egen kropp. Det tredje skälet är att jag inte riktigt gillar idén överhuvudtaget.
För att det känns oerhört etiskt och känslomässigt fel, för både mig och min sambo.
Vi skulle aldrig donera varken ägg eller spermier.
Jag vill helt enkelt inte donera mina ägg till någon. Det känns inte rätt för mig. Min kropp ska det helst inte inte göras några ingrepp på alls om det inte är livsnödvändigt. Tar inga hormoner heller. Sen har jag en olustkänsla över vår moderna värld där man kan fixa barn på alla möjliga sätt utan att tänka på hur barnen ser på det som vuxna. Ursprung är ju så otroligt viktigt för många och ja jag vet inte, det känns bara så mysko. Men det är min privata syn på saken och jag ser ändå inget fel i att andra väljer att donera eller skaffa barn på det sättet. Alla gör vad som känns rätt för dom.