Väntan för och efter MKP/FVP - kom in här!

Vårt barn hade inga skiljeväggar i hjärtat, bara ett hålrum. Sen var nackspalten bred vilket den inte var på KUB-testet eller på de två efterföljande ultraljuden. Jag tror inte läkaren mörkade något för er.

Jag förstår vad du menar. Vi har varit eniga från början hur vi skulle göra om barnet visade sig vara sjukt.

Vi gjorde också provet i torsdags och jag håller på att bli galen av att vänta. Nu såg det inte bra ut för oss på ultraljudet och att bara vänta på svar och sen förmodligen behöva avbryta känns hemskt. Jag är i v 19 och kommer kanske vara i v 20 innan det här är klart. Sen i torsdagskväll har jag haft en hemsk huvudvärk som inte ger sig, aptiten är borta och jag känner mig knappt gravid längre. Kan liksom inte ta till mig att det är så här illa som det ser ut att vara för oss. Mest önskar jag mig bara bli gravid igen med ett friskt barn.

Min första läkare, hon som gjorde våra två första ultraljud ringde nyss o barnet har inga kromosomavvikelser på Tri 13, 18 eller 21. Nu ska vi göra en hjärtundersökning i eftermiddag o jag hoppas innerligt att den går bra. Vilken pärs detta är!

Nu har vi varit på hjärtundersökningen och det gav lugnande besked. Vårt barn verkar ha fått en ok stämpel i rumpan. De här dagarna sen vi var på ultraljudet i torsdags och läkaren berättade vad hon såg på ultraljudet har varit fullkomligt nattsvarta för mig. Jag har haft oro,ångest, sorg..ja allt möjligt jobbigt. Har inte jobbat utan varit hemma. Nu idag känns det som en lättnad men det tar nog faktiskt några dagar att återhämta mig.

Angående det här med kromosomavvikelser, risken för att barnet ska få det ökar med åldern. Däremot så föds 2/3 av alla barn med Downs av mammor under 35. Det beror på att de mammorna inte gör KUB-test eller NUPP-test. De gör oftast kanske bara ett ultraljud i v 18 och då ser man inte alltid kromosomavvikelser.
Eftersom jag själv är en av de som fått högre risk på KUB men nu fått bra svar på fostervattensprovet så vet jag precis hur det känns att få en hög risk. Om man vet med säkerhet att man inte vill ha ett barn med kromosomavvikelse 13,18 eller 21 så är det enda sättet att ta reda på det att göra ett moderkaksprov eller fostervattensprov. Sen finns det en missfallsrisk med proverna och i relation till vad man fått på KUB-testet eller  sin ålder så kan missfallsrisken generellt sätt vara större men det är endast en sannolikhet, inte ett faktiskt svar.

KärlekenÄrEvig: jag frågade Kardiologen idag angående den där vita pricken på hjärtat och han ville nog inte riktig säga att det är en markör för Downs syndrom. Det är kalcium som samlats på ett ställe (vad jag förstod) och det är något många har.

Sinni: tack för dina pepp!
Grattis KärlekenÄrEvig, Mirala, Anonym och ni andra som fått ett lugnande besked.

Jag tror det beror på vad man har för utgångsstatus vid provtagningen. För mig som hade ett dåligt ultraljud som utgångspunkt samt halvdåliga siffror på KUB-testet så kändes det som att vänta på att en slant skulle singla ner och hade jag tur kom rätt sida upp annars inte. Hade jag däremot gjort provet direkt efter KUB-testet hade jag inte alls känt det så svart. Då hade jag enbart haft halvbra siffror på KUB i bakgrunden samt två bra ultraljud.

Har man barn sen tidigare blir det lättare att aktivera sig, eftersom barnen tar mycket tid men annars får man nog försöka göra något man mår bra av. En promenad, städa..ja vad som helst som aktiverar sig.

Som sagt, utgångsstatus är nog väldigt avgörande för hur man tycker att väntetiden är. Har man något som sett dåligt ut på ultraljud känns det nog jobbigare.

Jag gjorde fostervattensprov och det gjorde mindre ont än ett myggbett. Jag menar det verkligen!
Däremot har jag inte gjort moderkaksprov så jag vet inte hur det känns.

Jag har aldrig fått näsbenet undersökt på någon av mina barn vid KUB. Vet inte om några sjukhus gör det så det kan du nog släppa.

Bubbles: ledsen för att barnet är sjukt. hoppas ni får bra hjälp!

Jag gjorde KUB i början på juli i år. Vi fick 1/165 för Tri 13 & 18 och 1/375 för Tri 21. Jag sa direkt vid KUB-testet att jag ville göra MKP. Vi hade tid fem dagar senare, den läkare jag då träffade resonerade jag först med och vi kom fram till att vi skulle göra två riktade ultraljud istället för MKP.  Hon sa att barn med Tri 13 eller Tri 18 ofta har missbildningar som syns på ultraljud. Ultraljudet vid KUB-testet såg fint ut.  Ultraljudet fem dagar senare såg fint ut även det. Vi kom tillbaka en månad senare och gjorde ett nytt riktat ultraljud som även det var fint. Vi resonerade att risken för MF vid MKP eller FVP var större än sannolikheten för att barnet var sjukt. Under de fem veckorna som gått från KUB-testet kan jag säga att jag var KONSTANT orolig. Jag kunde inte riktigt glädjas åt graviditeten, det var som att det var satt på paus. Sen en vecka efter det sista riktade ultraljudet så hade vi tid för rutinultraljud. Den läkare som gjorde det ultraljudet såg tre markörer för Downs och bedömde sannolikheten som stor att barnet var sjukt. Var det inte DS så kunde det vara Tri 18 trodde hon. Hon rekommenderade ett FVP vilket vi gjorde direkt. De fem dagarna som följde var inte roliga. Sen ringde den första läkaren jag träffat och sagt att hon tagit reda på mina provsvar och de var normala. Sen sa hon även att hon tittat på de ultraljudsbilder som läkaren på rutinultraljudet tagit. Hon sa att hon inte såg något markant avvikande med dom samt att även en hjärtspecialist tittat på dom och även han såg inget markant avvikande. Vi fick även en tid hos honom några timmar senare. Han bedömde läget utav det han kunde se som ok. Det innebär att de besked vi fått fem dagar tidigare av läkaren på rutinultraljudet nu kunde vändas mot en framtidstro. Trots allt som hände de dagarna så känns det rätt att vi gjorde FVP. Läkaren gav oss den rekommendationen och även om en annan läkare kanske inte gjort det så fick vi iaf svar på att barnet inte hade kromosomavvikelse. Jag var i v 19+6 den dagen jag fick beskedet om att barnet såg friskt ut. Jag kan säga att det var först då, efter sex veckors, nästa sju grubblerier, oro och tankar kring resultatet från KUB-testet som jag kunde slappna av. Nu är jag i v 21 och känner att halva graviditeten har gått och det är först nu jag vågar glädjas ordentligt. Sen vet jag att en graviditet inte är några garantier men såhär långt så har det gått bra även om det varit lite stormigt av KUB-resultatet samt det som hände vid rutinultraljudet.
Vad jag vill säga med detta är att kan du inte släppa tankarna på om barnet är sjukt så tycker jag du ska boka samtalstid med en läkare för att därefter känna om du kan lita på vad ultraljudsbilderna visar och känna dig trygg i det eller om det är FVP som är rätt väg.
Jag valde bort FVP till en början men sen när det blev som det blev så fick jag iaf ett svar. Vi hade dessutom bestämt oss sen innan KUB-testet hur vi skulle göra om KUB-testet, FVP eller MKP visade på att barnet var sjukt. Det tror jag många inte tänker på innan. Man går dit för att göra KUB-testet och vänta sig ett glatt besked. När man sedan som du och jag hamnar i riskszonen så blir allt omkullkastat och funderingarna hopar sig. Inte lätt att reda i själv.

Varma tankar till er som går igenom svåra tider just nu!

Vid mitt KUB-test var ultraljudet fint men blodprovet dåligt och då jobbade jag efter det. 

När vi sedan gjorde rutinultraljudet och läkaren inte var positiv till det hon såg då blev det en helt annan reaktion hos mig. Vi  gjorde FVP direkt när ultraljudet var klart så det blev ingen väntetid till det. När det var klart gick jag hem och var hemma tills provsvaren kom. Inte en chans i världen att jag gått med gravidmage på jobbet och vetat att jag kanske inte skulle ha den kvar om någon vecka. Jag tror att har man fått en dålig prognos på ultraljudet, dvs har de sett något markant avvikande är det jobbigare pga det blir saker som man inte kan tänka bort.

När jag väntade min dotter för två år sedan såg de en markör för DS, som nog inte är en markör även fast vissa läkare säger det. Det är en vit prick på hjärtat jag menar. Det är en kalkansamling som är vanlig även hos friska barn. När det upptäcktes på ultraljudet så gick det en vecka innan det var klart med två ultraljud till men då jobbade jag och kände inte alls samma oro. En mjuk markör är stor skillnad att få besked om mot något markant avvikande. Det är iaf min upplevelse efter att ha gjort ultraljud med två olika barn i magen. Reaktionen hos mig blev väldigt stor vid de två utfallen.

Efter att ha gjort många IVF är jag inte spruträdd. När jag gjorde kejsarsnitt med min dotter var jag inte ett dugg rädd heller, personalen var så lugn och fin. Vid kejsarsnitt finns det inget val än att ta sprutan och inget jag oroade mig för heller. När jag gjorde fostervattensprov så kändes det mindre än ett myggbett, jag menar det verkligen. Ett myggbett gör mer ont tycker jag. Nålen de använder är så tunn och fin, tur är det. Vissa sprutor man använder vid IVF, beroende på vilket preparat man använder är verkligen inte sköna.

Sinni: Inte behöver du vara en mes bara för du inte gillar sprutor. Jag är rädd för att flyga, verkligen ogillar det starkt så jag tror vi alla har något vi inte gillar.

Minolia: Beklagar sorgen. Hoppas ni får den bästa hjälp man kan få i detta läge.

Kram till er som går igenom svåra stunder. Vid min förlossning med min dotter hade både hon och jag tur som överlevde. Det har varit jobbigt för mig att komma igenom men det gick även om skräcken finns där i mitt huvud ibland. Nu klarade vi oss och omgivningen tyckte att jag skulle fokusera på det och inte på det som hände, vilket jag upplevde som jobbigt. Det var som att ingen av mina närmaste ville prata om det för var som att de tyckte att det var för jobbigt.
Att inte ha närmaste omgivningens stöd är jobbigt oavsett anledning. Jag behövde prata, prata, prata om det och kan göra fortfarande men att då inte få göra det med de som står en närmast är jobbigt. Min stora räddning blev en kurator på sjukhuset där vi blev kvar i 10 dygn, hon ringde mig även när vi kommit hem.
Bara man får någon som förstår så går det att ta sig igenom jobbiga upplevelser.
Kram till er som behöver.