Min man är inte snäll mot barnen :-(

Det låter som att din man kanske är deprimerad...?? Med det sagt finns det förstås ingen som helst ursäkt för hur han behandlar sina barn. Han verkar stå helt utan insikt om hur han beter sig och hur han påverkar dem. Att han ser sina egna barn som "de värsta barnen" och inte förmår sig att glädjas åt dem låter otroligt sorgligt och det kan få  förödande effektier på barnens självkänsla... Hans häftiga humör, hastiga utbrott och negativa attityd är så klart hemsk negativ för barnen. Tänk igenom din situation, kan du fortsätta leva så här? Kan dina barn fortsätta leva så här? Du verkar ha kommit fram till att ni inte kan det. Ställ ett ultimatum; antingen söker han hjälp för sitt mående och sina utbrott eller så får ni separera så att du och barnen för en dräglig tillvaro. Svårt eftersom han verkar sakna insikt om hur illa han gör sin familj.... Du kan nog inte hjälpa honom genom att stanna kvar och acceptera situationen. Du har ju försökt att få honom att förstå.

TS: Jag känner tyvärr igen mig jättemycket i sin situation.
Min man och jag har 3 barn och han behandlar dem lika illa som din man.
Han skriker och beteer sig osv. Mot mig är han också elak, kallar mig ord och hotar osv.

Jag har inga råd för jag vet inte själv vad jag ska göra.
Är dessutom utbränd och har svårt klara vardagen ändå.

Vill gå men han vägrar mig att ta med barnen.
Och han vägrar själv gå.

Vi har börjat i nån slags familjerådgivning hos kommunen och jag hoppas de kan hjälpa oss.
Så det rådet kan jag iofs ge - att ni tillsammans söker hjälp.
Och om han inte är villig att förändra sitt beteende - då måste du gå.
Men tänk på att planera det noga och så så att du inte riskerar att förlora dina barn osv. 

Min pappa gjorde så när jag var liten.

VARJE gång någon skriker på mig eller enbart höjer rösten ryggar jag!!! 

Gör nåt åt era situationer innan det sätter för stora spår hos era barn. Kan även berätta att ett av mina tidigaste barndomsminne är från 5 års åldern å det e inte nåt possitivt jag kommer ihåg. 

Lycka till

Ojojoj din berättelse påminner lite om hur vi har det hemma hos oss.
Jag påpekar detta för min man, om och om igen. Försöker dra liknelser, talar om hur fel han gör när han skäller på barnen. Han vet att han gör fel och han har bättrat sig en aning men långt ifrån helt och hållet.
Han ångrar sig oftast efteråt (speciellt när barnen har somnat), då lovar han att bättra sig.
Får se om jag får ordning på han.
Så jag hakar på den här tråden för att se om det kommer några bra tips!