WT-mammor ger ersättning??

Alla tycker inte att det är en liten uppoffring.

Jag skiter ärligt talat fullständigt i om det är min mjölk eller mjölk från ett paket ungarna får i sig. Att amma är en fullständigt vidrig upplevelse och jag gör det enbart för att jag är för lat för att fixa med paketmjölken.

Nu tillhör jag iofs klassen "Vitt slödder" som jag antar att WT betyder och är både obildad och lågavlönad men jag tror knappast att man behöver vara ett lowlife på min nivå för att hysa en önskan om att göra livet så bekvämt för sig som möjligt. För vissa innefattar det amning, för vissa utesluter det amning. Så.

Och vad får folk att tro att alla har TID att kämpa med en amning som inte klaffar från början? Jag skulle då aldrig sitta och försöka få igång amningen flera timmar om dygnet (i ett sånt fall där amningen inte funkar från start), flera dygn i rad. Hur ska man då hinna jobba, äta och umgås med resten av familjen? Det är fan ingen LITEN uppoffring att välja bort alla de där sakerna för att sitta och tvinga fram en fungerande amning.

Jag har som målsättning att jobba så fort jag får en tur efter utskrivningen, gärna inom en vecka. Jag har som målsättning med varje barn att pumpa ur och lära det att äta ur flaska varvat med amning så fort vi kommer hem. Jag har som målsättning att umgås med mina barn i lika stor utsträckning som jag gjorde innan vi gick till sjukhuset och hämtade hem ett skrikpaket.

Jag har som sagt ammat av ren lathet, trots att jag avskyr det. Men då har jag haft tur med barn som har fått ett korrekt tag redan från början och mjölk som har runnit till efter ca ett dygn. Har man inte en sån tur kan jag ur mitt personliga perspektiv tycka att det verkar som ett vansinnigt slöseri med tid och tålamod att traggla vidare när det finns andra lösningar lättillgängliga.

hehe

Det handlar i allra högsta grad om vad föräldrarna (och här mest mödrarna) vill. Man upphör ju knappast att vara centrum i sitt eget universum bara för att man har ett spädbarn hemma.

Den inställningen är knappast någon regel. Jag har många bekanta som har fått onda ögat av sjukhuspersonalen då de har sagt att de inte vill amma, följt av tjat, påtryckningar och amningspropaganda. Inte särskilt slappa med att ge ersättning där inte.

Ja, det är ju bara att fundera på nyfödda barn som får en papperskorg på en flygplanstoa som första bostad så får man lite perspektiv på saker och ting... Då är det inte särskilt synd om en välfärdsbebis som får mjölkersättning närhelst den är hungrig.

Eh, ja. Jag har viktigare saker för mig. Menar du på fullt allvar att man ska vara helt föräldraledig 3 veckor i rad och vara med barnet dygnet runt under den tiden för att "lära sig amma"? Jaja.

Du har inte tänkt på att alla kvinnor kanske inte gillar att ha bröst? Att amningen är en ständig påminnelse om att de där vidriga bihangen existerar?

Nej, vi delar föräldraledigheten 70/30 från start. Jag umgås självklart med mina barn, men inte flera veckor i rad. Att "lämna" barnen med sin pappa klingar väldigt obehagligt. Jag anser inte att han lämnar barnen när det är han som jobbar och jag hoppas verkligen inte att han anser att jag lämnar barnen när det är jag som jobbar.

Vad får dig att tro att jag inte prioriterar mina barn? Händer det något hokuspokus när man har ett nyfött barn i huset som förvandlar män till inkompetenta drumlar med ständigt tillsynsbehov, som absolut inte kan ta hand om sina barn?

För övrigt så ammar jag, men om amningen inte hade fungerat från start finns det inte en chans i helvetet att jag hade offrat våra chanser till ett för oss ultimat uttag av föräldraledigheten för att vara ledig flera veckor i rad och sitta och försöka "lära mig amma".

Det är en jäkla tur att några smarta typer har uppfunnit onaturliga saker som pump, nappflaskor och mjölkersättning, så att spädbarn och pappor kan umgås på ett naturligt sätt. ;)

Och såhär va... Jag verkligen AVSKYR att umgås med spädbarn, SÄRSKILT nyfödda. Det kommer aldrig att förändras. Men det är ju ett stadie man måste utstå för att komma till allt det roliga som händer efter det första året. :) Ingen anledning att låta bli att skaffa barn.

Alla har inte möjlighet att utnyttja de sk pappadagarna, de är t ex rätt värdelösa om man saknar SGI. Vi har aldrig sett någon anledning till att båda ska vara lediga samtidigt när det räcker så väl att en i taget är ledig.

Jag avskyr inte nyfödda barn i sig då de knappast har gjort mig något ont, (även om man i all irritation gärna känner så), däremot avskyr jag att umgås med dem och är glad att vi slipper trolleri i vårt hem och att det finns nödlösningar om amningen skulle skita sig så att man kan fortsätta leva som vanligt.

Och som sagt, delar man upp föräldraledigheten så att båda jobbar några dagar var i veckan får/måste ju båda vara med barnet, utan att man måste ha en massa lång sammanhängande ledighet.

Troligtvis bättre för pappor får inte lika mycket skit när de flaskmatar. ;)

Ja alltså, det är ju lätt att bli lite rabiat i en sån här idiotisk tråd, ändå går man in och aktiverar sig i den bara för skojs skull. ;) Jag tycker att det är jättebra att föräldraförsäkringen ger föräldrar ett så stort utrymme att själva besluta hur de vill lägga upp tidsplaner för ledighet och allt vad den innefattar. Men det här osynliga kravet att föräldrar och i synnerhet mammor helt plötsligt ska rätta hela sin värld efter en liten fjärt som mest sover tycker jag kan dra något gammalt över sig. Visst, VILL man kasta alla sina egna behov åt sidan är det ju tur att möjligheten finns men att det skulle klassas som bortprioritering av föräldraskapet att skifta huvudansvarig förälder några gånger i veckan tycker jag är bull. Oavsett man gillar att vara med sitt spädbarn eller inte.

Usch, jag skulle aldrig kunna amma och sova samtidigt. :D

Haha, jag förstår inte ens hur man kan bli sovtrött så länge man ammar.