Är det ok att er 14-åring sova över hos flick- pojkvännen, och är det ok att flick- pojkvännen sover över hos er?

Vad kul att tråden har kommit igång!

Jag ville inte skriva redan i trådstarten hur vi själva resonerat, men kan väl avslöja att vi tycker det är helt ok med båda alternativen, så länge det inte blir nåt nattsuddande och för lite sömn om det är skoldag dan efter.

När jag berättade för min mamma att vi skulle tillåta E att ha flickvännen sovandes över redan nu, blev hon alldeles förskräckt! "nejmen oj, redan?! Och tänk om dom har....ehm, _samlag_ (sagt i skrikviskande ton)?!" Jag blev alldeles full i skratt!  

Fick påminna henne lite fint om att översovningsförbud inte hindrade mig från att ha det för 27 år sen...

 Vi har aldrig tyckt att sex är något som det ska hymlas med, och därför pratat och svarat på frågor under många år redan. Diskuterat om hur viktiga de känslomässiga delarna är, hur viktigt det är med ömsesidig respekt och att inte göra något den andra inte vill, samt vikten av att skydda sig både mot graviditet och sjukdomar.

Än så länge har de bara sovit över i kompisgänget hemma hos varandra, men vi har redan sagt att om det är ok för flickvännens föräldrar (för det är såklart ett MÅSTE!) så får hon gärna sova över ensam också.

Ser att 5 st röstat på alternativet "inte förräns hen gifter sig och flyttar hemifrån", skulle vara kul att höra en motivering från den gruppen!

Fortsätt skriv, tack för era inlägg so far!

Fast, behöva ha dörren öppen när man är 14 år och har pojk- flickvännen där tycker jag är att gå alldeles för långt! Lite privacy måste de få ha, och jag tror även det är viktigt att man visar att man litar på dom.

Och vad är det egentligen som säger att de _alltid_ har sex om de är i ett stängt rum eller om de sover över hos varandra? Som jag minns det så var det åtskilliga gånger det bara blev lite småhångel eller kli på ryggen, sen godnattpuss och sova.

Det kan ju bero på att vi inte bor sådär jättestort, så skulle han inte få ha dörren stängd skulle det inte bli så värst mycket privatliv för honom. Har man ett stort hus/lägenhet där det går att vara ifred utan att ha dörren stängd så kanske det är annorlunda.

Att min tonåring har sex är ju ingenting jag _vill_, men däremot så inser jag att han troligtvis ganska snart kommer att vilja ha det (om han inte redan haft det, men då tror jag att han hade talat om det faktiskt, för så öppna är vi). Och jag tycker inte heller att det är något hemskt.

Så länge han är noga med att skydda sig och tjejen samt att det sker med ömsesidig respekt och på bådas villkor, som sagt.

Väldigt extrem är ju inte din åsikt, om du kollar i stapeln ovan, men för oss som är lite mer liberala när det gäller detta, så kan det vara intressant att försöka förstå andrras tankegångar.

Jag måste fråga; kommer du ursprungligen från nåt annat land? Du har två gånger hänvisat till "typiskt svenskar" och "i det här landet", så jag tänkte att du kanske kommer från ett land där inställningen till sex över lag är annorlunda?

Ja, jag har faktiskt det. Min oskuld rök på en offentlig toalett och den som "fick äran" var en kille som var aktiv i Bapitistförsamlingen. Han var inte den enda frireligiösa tonåringen som använde sig av såna ställen, om man säger så.  Apropå det du berättade om din bakgrund.

Jag är uppvuxen på en liten ort med många olika kristna församlingar, och det du beskriver fanns ju där i allra högsta grad, dock varierade det mycket mellan vad de olika församlingarna hade för oskrivna lagar och regler.

Förbuden funkade inte iaf, varken vad gällde musik, dans, alkohol eller sex, de ungdomarna blev bara väldigt duktiga på att smyga med både det ena och det andra.

Men visst, jag kan förstå om man som bokstavstroende tycker att det är viktigt att vara oskuld när man gifter sig, i vissa församlingar är det ju tom en förutsättning för att inte bli svartmålad och kanske även utesluten!

Vad jag har förstått så har det dock blivit lite mer cool inställning sen jag var ung, något jag själv tror bara är sunt.

Jo, precis så har vi också känt. Jag var själv inte sådär jättehårt hållen hemma, men saknade ändå den där öppenheten som jag såg att vissa kompisar hade mellan sig och sina föräldrar.

Det känns väldigt skönt att vi kan ha en sån relation här hemma idag, även om jag inte är såpass naiv att jag tror att tonåringen berättar exakt _allt_ för oss. Men det mesta iaf, och framför allt så vet han att han _kan om han vill_, utan att vi går i taket eller börjar moralisera.

Tänkte precis fråga om ni valt att vänta, men då vet jag.

Skönt att läsa att det lättat upp en del, och att vissa även pratar om sex och samlevnad med sina barn! Mina erfarenheter är tyvärr att det var oerhört tabu att ens låtsas om att sex fanns i de mest rigida kretsarna.

Något som drabbade barnen. Tvärtemot vad många  trodde så fick inte förbuden och bristen på information ungdomarna att bli avhållsamma, utan de visste bara inte om vad som kunde hända. Det är mer än en 13-14-åring på den orten som plötsligt stått där gravid i 7:e månaden utan att veta vad som hänt.

Fler åsikter och tankar?

Fast det där beror ju på hur man ser på sex öht. Jag tycker inte att sex är något som uteslutande ska praktiseras i stabila förhållanden, för mig är det en trevlig sysselsättning jag kan ha även med någon jag inte är kär i eller lever tillsammans med (ja förr då, nu är jag gift och nästan läskigt trogen och monogam).

Jag har aldrig förstått mig på det där med att "vänta på den rätta" eller att sex är något nästan heligt som man bara får ha med sin (enda) livspartner. (Därmed inte sagt att det är fel för de som känner så)

Då blir det ju oerhört fel om jag står och predikar ett sånt förhållningssätt till mitt barn, när jag inte själv lever/har levt så. En dubbelmoral utan dess like.

Dumpad lär man bli då och då, oavsett om man haft sex eller inte. Det ingår liksom i paktetet "livet".

Vem har sagt något om att uppmuntra 14-åringar att testa så många som möjligt?! Det är det väl ändå inte tal om! För den delen gäller det väl i så fall även söner, eller tycker du att det är ok att uppmuntra _dem_ att testa så många tjejer som möjligt?

Sen tror inte jag att det går att generalisera sådär att "tjejer romantiserar och killar vill lägra". Visst, vi matas med att de beteendena är de biologiskt riktiga "det bara är så", genom tidningar, böcker och media, men jag tror fler och fler ungdomar börjar inse att det mer handlar om personlighet än kön.

Intressant att läsa. Du fick ju barn väldigt tidigt, tror du det hängde ihop med att dina föräldrar förbjöd dig saker som därmed blev mer lockande istället? Jag vet att det varit anledningen till att andra som jag känner till fått barn i den åldern, skulle vara intressant att höra hur du ser på det.

Och så vill jag gärna ha fler kommentarer även från andra!

Det där tror jag också är jätteviktigt, så bra du sammanfattade det!

Och stort tack för att du delade med dig av dina erfarenheter.

Vad beror det på? Är det religiösa skäl som ligger bakom eller något annat?

Hm, som ett slags kontroll över vilka du umgicks med, kanske? No offence, det var likadant för mig, jag förstod mig aldrig på varför de gjorde den där skillanden.

De som resonerar som Thaleyas och mina föräldrar får gärna svara på varför de gör så!

Hur tänker du själv om det här, var det bra eller dåligt? Hur tror du att du kommer att resonera när/om du får barn och de kommer i samma ålder?