• RebeccaR

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Jag blir uppriktigt förbannad när jag läser att TS blir "anklagad" och "påhoppad" för att hon valde att avbryta sin graviditet och att det inte skulle passa att skriva om det i detta forum! Att det ska "sticka i ögonen" hos andra änglaföräldrar kan jag inte alls förstå (änglaförälder som jag själv är!) Varför skulle inte hennes inlägg passa i änglarummet och dessutom under kategorin avbruten graviditet? Vilka är vi att döma att TS gjort rätt eller fel i att avbryta sin graviditet pga DS? Även om jag själv inte skulle ha gjort det (något som jag även ansåg innan jag blev änglaförälder) så är det något som var och en i vårt svenska samhälle har rätt att göra. Alla kanske inte behöver älska det beslutet, men att gå in här och skriva anklagande ord till TS när hon befinner sig mitt i sorgearbetet (och kanske tom en del samvetskval) är för mig helt obegripligt!

    Jag är själv lite av en "veteran" här inne nu i änglarummet och jag är inte alls speciellt aktiv sedan en tid tillbaka... (jag har sett såna här trådar om avbrytande pga DS förr och då var det då ingen som surnade till...) Men när jag var nydrabbad var detta forum en stor hjälp i mitt sorgearbete och jag vet inte hur det hade gått för mig om jag inte haft änglarummet och alla de fantastiska och stöttande vänner som finns här inne! För mig känns det som en självklarhet att de som förlorat sitt barn på ett eller annat sätt (självvalt avbytande pga något som är förenligt med liv eller inte) ska kunna komma hit och söka stöd! Om man nu anser att det är så himla fel det TS gjort.... ja men LÅT BLI att skriva nåt alls då!!!!

    Jag blir också arg över detta "jämförande" i sorg som jag så ofta ser här inne! Vem det ska vara värst för... Sorgen upplevs olika av var och en och det värsta man varit med om... ja det är också det värsta man varit med om, även om det handlar om att man avlivat sin hund eller sett hela sin familj sprängts bitar under krig... Oavsett vad man varit med om anser jag att man ska låta bli att jämföra! Ja, TS valde själv att avbryta... Men får hon inte tillhöra änglarummet för oss som mist och sörjer barn pga det?

    En stor kram till dig TS! Jag dömer dig inte även om mitt beslut förmodligen inte varit det samma och i mina ögon är du en änglaförälder likvärdig med mig själv (även om våra historier skiljer sig en aning, men slutet är det samma, ett förlorat barn!)!


    *Ängeln Aaron* Lilla Turid och nytillskottet Triton
  • RebeccaR
    Thalis skrev 2010-09-20 19:12:47 följande:
    Så bra skrivet!! Och du fick mig att återigen tro på änglamammornas empatiförmåga!
    Blev så förbluffad och arg över vissa inlägg,speciellt ett som jag bara var tvungen att anmäla! Kan inte tro att man kan vara så grym mot någon som redan sörjer.
    Skönt att se att det finns fler som tror på empati!!! Det är tyvärr lite för ofta som jag under mina snart 4 år som änglamamma har stött på såna som absolut anser sig ha det värre än andra... Vissa verkar visst tro att det  finns nån oskrivien klassificeringslista om vad som är värst... *suck*

    Förlåt TS att jag tog upp denna diskussion i din tråd där du försöker få stöd och tröst i din sorg! Hoppas att du och din man/sambo kan hitta tillbaka till livet och om ni så önskar, få barn igen! För mig var tanken på syskon till min ängel det som fick mig att orka leva vidare! Knappt 11 månader efter att min ängel fötts och dött, föddes min fina dotter! Hon blev ljuset i mörkret (även om det inte var en dans på rosor att vara gravid iom all oro)!!!¨

    Många varma kramar återigen!
    *Ängeln Aaron* Lilla Turid och nytillskottet Triton
  • RebeccaR
    Victoria70 skrev 2010-09-20 19:32:16 följande:
    Tack för ditt stöd. Tårarna bara rinner på mig när jag läser, tack för dina fina ord. Det är just stöd man söker och inte att bli påhoppad. Sorg är som du skriver individuell och min sorg är stor och jag vet inte om jag gjorde rätt val, vilket jag inte heller kommer att få veta, men som jag skrev tidigare så känns beslutet inte rätt, men inte heller fel. Jag känner mig tom och saknaden är stor. Kram till dig också.
    Mitt stöd är inget att tacka för, det är för mig en självklarhet att ge andra änglaföräldrar, såsom jag fick mitt ovärdeliga stöd då jag behövde det som mest! Det som jag tycker är så beklämmande är att ditt första intryck av änglarummet, knappast kan vara så positivt i din "jakt" på förståelse oh medlidande! Jag bli inte bara ledsen för din skull iom din förlust, jag blir också ledsen för din skull att änglarummet (som för så många är ovärdeligt under den mest akuta sorgen) kanske inte blir en plats där du kommer kunna känna dig hemma

    Huruvida du gjort rätt val eller inte, kanske du får veta, kanske inte... Saknaden efter det barn som "inte blev" kommer alltid att finnas och ert barn kommer alltid att följa er i tankarna. Men även om sorgen inte försvinner helt, blir det lättare att leva med och man kommer att kunna skratta och le igen! Men ingen vet när den dagen kommer och den mest akuta och tunga sorgen måste få ta sin tid... Det är bara du som vet när du kan ta ett stag framåt igen!

    Kram!
    *Ängeln Aaron* Lilla Turid och nytillskottet Triton
  • RebeccaR
    Kattflickan skrev 2010-09-21 19:20:47 följande:
    Hej,

    Skönt att se att  tonen ändrats på den här forumtråden. Jag kände mig rätt ledsen i söndags. Som ni uttryckt ovan, det går inte att gradera sorg.

    Victoria70: Vi genomförde aborten igår. Det var helt klart bland det värsta jag gjort. Det var plågsamt och sorgset, fanns inget positivt med det och när vi fick se vårt lilla foster så storgrät jag. På ett känslomässigt plan ångrar jag att vi genomförde aborten, saknar barnet som var en del av mig i 14 veckor. Men jag vet egentligen att det var rätt val, jag vill inte utsätta mitt barn för ett liv med downs syndrom. 

    Men nu är det gjort och jag hoppas att jag så småningom kommer att kunna gå vidare. Men just nu är jag ledsen och kommer att tillåta mig att vara det så länge det krävs.

    Gjorde ni en obduktion på erat barn? För oss var det lite olika bud från läkarna. En läkare tyckte att obduktion borde göras men kunde inte svara på frågan varför, vi vet ju redan att det var downs syndrom. En annan läkare kunde inte se någon vettig orsak till en obduktion, inget som skulle kunna hjälpa oss framöver. Så vi valde tillslut att skippa obduktion. Hade det varit ex. ett hjärtfel eller en missbildning som kunde vara ärftlig så hade det funnits en idé men nu kunde vi inte se någon.

    Millan
     
    Vill även beklaga din stora sorg! Hoppas att ni har många nära och kära som kan stötta er under denna svåra tid!

    *kramar om*
    *Ängeln Aaron* Turid och Triton
Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort