Forum Avbruten graviditet - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Fre 17 sep 2010 20:38 Läst 295658 gånger Totalt 1336 svar
    Victor­ia70
    Visa endast
    Fre 17 sep 2010 20:38 +1

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Lör 18 sep 2010 16:43 #1

    Hej,

    Jag är just nu i en liknande situation som du, har idag tagit tabletterna inför aborten.

    Vi fick dåligt resultat på kub-testet och då tog vi direkt moderkaksprov som visade på downs syndrom.

    Vi är helt knäckta! Barnet skulle ha blivit vårt första och var mycket efterlängtat, även om det inte tog oss så lång tid att bli gravida. Har också gråtit mängder och fasar inför måndagen då aborten kommer genomföras. Jag hade verkligen hunnit få starka känslor för barnet i magen och att ta bort det känns tungt. Men vi gjorde det valet både för barnets och vår skull.

    Jag tror att det är rätt olika för olika människor hur snabbt mensen kommer tillbaka, för en del verkar det bara ta några månader, sen är väl frågan när man mentalt vågar försöka igen. Läkaren kanske kan säga nåt om hur lång tid det brukar ta för mensen?

    Jag kommer absolut att vilja göra ett moderkaksprov om vi blir gravida igen för att vara säker på att det inte är en kromosomförändring igen. Jag vet att jag kommer att oroa mig massor för det.

    Men om jag förstått det hela rätt så är sannolikheten att det ska hända igen, om man inte har det genetiskt, väldigt liten.  

    Under graviditeten har jag oroat mig över tidigt missfall, att råka äta fel, varit noga med att inte dricka en droppe alkohol, lyfta för tungt osv.... men just KUB-testet var jag inte särskilt oroad över. Det visar bara att man aldrig kan gardera sig för det som sker. Det är alltid något annat som händer, som man inte väntat sig.

    Jag förstår hur du känner dig, vi får försöka stötta varandra!

    Millan 

  • Sön 19 sep 2010 11:57 #4

    Vem är det som avgör vad en svår skada är? Hur svårt skadat ska ett barn vara för att det ska vara ok att göra ett inlägg i änglarum? Jag ville absolut inte ta bort mitt barn! Men bedömer att downs syndrom är ett så svårt handikapp att jag för vår och barnets skull måste göra denna abort. Sen vet jag att det finns de som inte håller med, men vem är ni att göra bedömningen om skadan på barnet är tillräckligt allvarlig?  

    Jag vill inte heller göra denna tråd till en abortdiskussion! Det är en diskussion om att ha förlorat ett sjukt barn och att få stöd av likasinnade. De som känner sig provocerade behöver väl inte läsa!

    Jag tror att TS har det tillräckligt jobbigt just nu även utan era kommentarer!

    /Millan 

  • Sön 19 sep 2010 16:59 #10

    Absolut  Här och nu   Kram

  • Här och nu
    Visa endast
    Sön 19 sep 2010 17:05 #11
    Love83 skrev 2010-09-19 16:59:19 följande:
    Absolut  Här och nu   Kram
    Kramis. I vilken vecka förlorade du ditt barn?
  • Sön 19 sep 2010 17:11 #12

    Jag kan känna att ts sörjer lika mycket som jag sörjer min son som jag förlorade ofrivilligt!
    Vilka är vi för att avgöra vilka som får skriva här eller inte?
    Det finns många som anser att jag inte förlorade ett barn för att vi gjorde det i v.18+, men för oss var det ett barn- vårt barn!!

    Ts jag beklagar verkligen!


    Snart mamma- igen!!
  • Sön 19 sep 2010 17:24 #13

    TS för att slippa de här diskussionerna om vem som har rätt att sörja och inte, vilket inte var din intention, så kanske du ska försöka flytta tråden? 

    Kanske har du blivit för ledsen av kommentarerna för att ens orka. Jag trodde att vi var på det här forumet för att stötta varandra, inte stjälpa.

    Millan 

  • Här och nu
    Visa endast
    Sön 19 sep 2010 17:27 #14
    Kattflickan skrev 2010-09-19 17:24:06 följande:
    TS för att slippa de här diskussionerna om vem som har rätt att sörja och inte, vilket inte var din intention, så kanske du ska försöka flytta tråden? 

    Kanske har du blivit för ledsen av kommentarerna för att ens orka. Jag trodde att vi var på det här forumet för att stötta varandra, inte stjälpa.

    Millan 
    Läs mitt tidigare inlägg.
  • Sön 19 sep 2010 18:40 #16
    Här och nu skrev 2010-09-19 17:05:34 följande:
    Kramis. I vilken vecka förlorade du ditt barn?
    vecka 21 tacksam att han fick ro då och inte han bli större och behöva dö då, men gud va han fattas mig.
  • Victor­ia70
    Visa endast
    Sön 19 sep 2010 21:13 #17

    Förlåt alla om jag la in tråden i fel forum, men tyckte inte att det fanns någon annanstans just då. Sen skrev jag det som kom upp i mitt huvud och jag beklagar alla om det hamnade fel.

    För mig har det här varit och är en stor sorg, därför valde jag den här "rubriken " . Familjeliv är dessutom alldeles ny för mig och jag sökte tröst och svar på mina frågor. Jag har själv drabbats av 2 missfall och tro mig jag ville verkligten inte avsluta och jag kommer aldrig få veta om det var rätt.

    Så hur flyttar man tråden då?

  • Victor­ia70
    Visa endast
    Sön 19 sep 2010 21:21 #18

    Millan!

    Hoppas att allt går bra för dig i morgon.
    För mig har det gått två veckor i morgon. Sorgen finns fortfarande kvar, men det blir bättre för var dag. Jag hoppas att jag blir gravid igen snart då jag har tiden emot mig. Längtan finns fortfarnade kvar. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll