Inlägg från: Limpan 83 |Visa alla inlägg
  • Limpan 83

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Hej alla!
    Vilken tur att jag hittade hit. Känner mig så otroligt ensam med mina tankar och min sorg.


    Jag genomgick en sen abort (v.21) för ca en vecka sedan pga Downs syndrom. Allt känns så overkligt. Skultdkänslorna är enorma.. gjorde jag rätt?! Hur känner ni såhär i efterhand? Jag var hela tiden rätt säker på att jag ville göra en abort.. men nu i efterhand grubblar jag så mycket över mitt beslut. Jag saknar min pojke något enormt! Jag vill ju så gärna bli mamma.

    Dagarna känns otroligt tunga... jag måste ha saker att göra hela tiden annars gräver jag bara ner mig och ser allting svart. Hur tar ni er igenom dagarna?

    Stor kram till er alla/ Linda

  • Limpan 83

    Hej

    Tack så mycket för era svar, det värmer

    Millan: jag håller verkligen tummarna för er att det inte är något ärftligt. Jag fick också förklarat för mig att oftast är det inte det, utan man har helt enkelt bara en enorm otur. :( Men visst känner jag redan oro inför framtiden... hur det ska gå. Men de har lovat att vi ska få gå på täta kontroller om jag blir gravid igen och det gör mig lite lugnare.

    Vi hade också tänkt att gå till minneslunden om ett tag...är skönt att man har någonsans att gå för att ta farväl och bara "hälsa på".
    Valde ni att se den lille? Jag orkade inte med det just då eefter den jobbiga förlossningen, det blev för mycket för mig. Nu i efterhand ångrar jag mig lite.. kanske skulle jag ha tagit farväl? Men de har tagit foton som jag funderar på att titta på ihop med kuratorn.

    Ja livet går ju vidare.. men som sagt, vissa dagar är det verkligen väldigt jobbigt. Känns som en liten tröst att man inte är helt ensam om detta ialla fall.
    Stor kram till er alla!!

  • Limpan 83

    Hej!

    Ja jag vet inte varför jag valde att inte se just då. Jag hade väl så dåligt samvete att jag helt enkelt inte kunde se vad jag gjort mot den lilla. Men de tog ju bilder på vår lilla pojke, så jag ska nog se på dem iaf. Barnmorskan berättade för oss att den hade de typiska downs syndromöronen, de sitter en aning längre ner.. så det var skönt precis som du säger att få höra/se att det verkligen stämmer.

    Hur längesedan var det du genomgick aborten? Hur känns det nu för dig?
    Kramar

  • Limpan 83
    Victoria70 skrev 2010-11-16 18:37:08 följande:
    Hej!

    Jag eller vi valde inte heller att se fostret, och jag ångrade mig också ett bra tag efter aborten och kanske fortfarande också. Det är nu drygt 2 månader sedan aborten och jag liksom du "körde i 180" första tiden efter aborten. Jag ville inte se på tv, inte träffa andra människor och absolut inte vara inne på face book där allas liv fortsatte som vanligt. Jag tyckte att alla skröt och var så lyckliga och mitt liv bara stannade upp.

    Jag var hemma från jobbet ett bra tag och när jag började jobba som vanligt igen grät jag nästan varje dag på jobbet. Det är först nu som jag känner mig stabil. Ju längre tid det går ju mer sällan tänker jag på det hela. Sorgen finns kvar och kommer nog alltid att finnas där, men vi människor är fantastiska och klarar mer än vi tror.

    Jag har en fråga om fotona, begärde ni att de skulle ta foton eller gjorde de det ändå? Ingen på mitt  sjukhus sa något om detta och det klart att om det finns foton vill jag har dem.
    För min del vet jag inte om det blir nåt nytt försök. Tiden rinner ut och jag mådde så dåligt i illamående förra  gången och vet inte om jag orkar det igen. Jag är dessutom orolig att det skall vara sjukt. Samtidigt har jag inte så mycket tid att spela med, men tror inte att jag skall bestämma mig. Blir det så blir det och då är det nån mening med det och blir det inte är det menat så.

    Jag vill bara säga till dig att det är tungt, mycket tungt från början. Låt känslorna komma och prata gärna med någon som du känner förtroende för. Man måste få älta, grina och bearbeta på sitt eget sätt, det går inte att skynda på, sorgen måste få ta den tid den behöver. 

    Kram
    Ja visst ångrar man sig att man inte tittade... inte sa farväl.
    Jag känner precis som dig ang facebook och annat. Det är tungt att se hur lyckliga alla är, alla som är gravida, som nyss fått barn osv. Man blir nästan arg på dem!
    De berättade för osds redan innan aborten att bilder skulle tas och att de sparade dem så att vi kunde få titta senare om vi ville. Jag tror att jag ska göra det nästa gång jag träffar min kurator

    Var upp på undersökning idag.. på ultraljudet upptäckde de att jag fortfarande efter 3 skrapningar har rester kvar :( Så imorn har hag fått en operationstid. Det känns väldigt tungt.. vill bara komma vidare och detta gör ju inte saken bätter...
    Ja det är tur att man faktiskt fungerar så att man glömmer mer och mer. Men det är svårt att tänka så när man är mitt uppe i det.

    Kramar
  • Limpan 83
    Fyran67 skrev 2010-11-17 11:18:54 följande:
    Hej
    Jag är också i den situationen att jag har gjort abort pga Downs syndrom inte en gång utan 2 gånger! En gång för ett år sedan i vecka 17+0 och nu förra torsdagen i vecka 17+6. Jag känner mig som i ett vakum och tycker just nu att livet är väldigt orättvist. Även om jag har 3 barn redan innan så var ju hela vår familj inställda på att vi ville ha ett barn till. Nu tror jag inte vi vågar prova fler gånger så vi får börja fokusera på annat här i livet. Men längtan kommer nog alltid att finnas där!
    Jag är verkligen ledsen för din skull.. att du skulle behöva drabbas två gånger :( Det är det jag är rädd för. Jag kommer försöka igen, är ju "bara" 27 år och har inga barn. Men visst kommer jag vara väldigt orolig nästa gång.

    Stor kram till dig!
  • Limpan 83

    Hej!

    Milla: Den andra skrapningen gjorde de redan dagen efter aborten när jag låg på sjukhuset. Jag blödde mycket då och hade ont. Tredje gången var jag upp därför att jag fick feber strax efter att jag kom hem och då upptäckte de att det var rester kvar och jag hade fått en infektion. Det skrapar mig medans jag är vaken (mycket obehagligt) och jag får antibiotika. Jag var upp nu igår efter att jag avslutat min antibiotikakur och har FORTFARNADE rester kvar! Så nu är jag precis hemkommen efter att ha gjort ännu en operation, sövdes ned och skrapades. Nu är det så illa för mig att om de inte lyckats få bort allt efter denna gången kommer jag att få gå på cellgiftsbehandling. Detta är mycket ovanligt. Men känns som att allt som kan gå fel gör det för mig så jag blir inte förvånad om jag nu måste få detta :(

    Om du hade haft rester kvar så hade de antagligen givit dig en infektion, då kan man som jag få feber eller ont i magen eller plötsligt börja blöda mer än tidígare. Men för dig verkar det ju som att det övergått till det normala.. så du behhöver nog inte oroa dig. Men konstgt att du inte fick komma på återbesök. Brukar ju ha ett iag ca 3-4 veckor efter aborten...

    Kramar

  • Limpan 83

    Hej!

    Mjsj: kloka ord! Det var ju så jag tänkte när jag efter mycket om och men valda aborten. Fosterdiagnostik gör man ju utav en anledning, att se om det finns några avvikelser. Väljer man nu att göra en sådan så har man kanske redan innan tänkt hur man vill gå vidare beroende på vilket resultat man får. Men det är aldrig lätt. Och de som inte varit i exakt samma situation och ställts  inför samma val som oss kan aldrig veta hur det känns, så är det bara!

    Kommer väl alltid ha kvar skuldkänslorna men det blir bättre och bättre för varje dag...

  • Limpan 83

    Hej!


    Jag "födde" min lilla i vecka 21 :((((( !!!


    Millan: Det går åt helvete!! Har skrapats fyra gånger nu samt åkt på en infektion vilket jag som tur var upptäckte tidigt och fick snabbt antibiotika. Efter senaste skrapningen är de ännu inte säkra på att allt är ute. Den förklaringen jag får är att min moderkaka sitter fast väldigt väl, typ växt sig fast. Ska dit nu på onsdag för provtagningar samt undersökning. Visar det sig att jag fortfarande har rester kvar kommer jag att få gå på cellgiftsbehandling!! Jag är helt utom mig av oro och har tusen frågor. Mår skit rent ut sagt! Har inga som helst förhoppningar inför onsdagen.

    Jag återkommer med info efter besöket.

    Hoppas att ni lyckas bli gravida snart! Det är det enda jag vill bli nu :(

    Kramar

  • Limpan 83

    Hej tjejer!

    Tack för er omtanke!

    Känner mig lite bättre till mods nu. Mitt graviditetshormon hade sjunkit från 47 ner till 5 så det var ju super!
    Dock har jag något kvar, de vet ej vad det är... om det är vätska eller rester. Men vi beslutade oss för att inte göra något åt det nu utan jag ska få komma tillbaka på kontroll nästa vecka. Bara hålla tummanrna att något sker av sig själv, inte för att jag vet hur det ska gå till :(

    Hur går det för er andra?? Hadt ägglossning än? Försöker ni bli gravida?
    Åhhh vad jag längtar tills min kropp blir normal igen. Trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar min mens!! Hehe

    Hur lång tid tog det för er innan mensen kom tillbaka? Hur länge blödde ni efter aborten?

    Stor kram

  • Limpan 83

    Hej!

    Jag äter inga folsyratabletter alls nu.. åt det innan förra graviditeten. Ska kanske börja göra det, har bara inte kommit mig för det ännu. Visst rekommenderas man att göra det ca 3 månader innan och 3 månader in i graviditeten?

    Jag bölder fortfarande.. mest ljusrosa/bruna flytningar... men har ju skrapats några gånger så det kanske börjar om liksom? Vill bara bli av med detta nu så att jag kan få tillbaka min riktigt mens någongång. Vi kommer inte heller skydda oss sen men inte heller försöka pricka in ägglossningen, det får bli när det blir. Känns så långt borta på något vis. Svårt att föreställa sig hur det kommer att kännas, att bli gravid igen. Veckorna kommer att sega sig fram. Trist när man ändå hade kommit halvvags sist :( Kommer man ju nästan vara gravid i 15 månader i sträck... Jag ska inte klaga, jag skulle bli värdens lyckligaste om jag blev gravid igen så :)

    Millan: har ni fått svar än? Jag tog upp det med min läkare och frågade om man kunde ta något blodprov för att se ärftlighet eller så. Han såg ut som ett frågetecken och sa att det ser man på fostervattenprov, om det är något. Jag orkade inte tjafsa emot utan sa att vi väntar tills dess. Undrar om de kanske bara kan genomföra det¨på vissa sjukhus?

    Kramar

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort